Tomtens explosiva paket – del 7

Låt oss vända tillbaka till Tomten och lämna Sigurd åt sitt bageriöde för ett tag och återkomma till den stora frågan: Hur ska egentligen Tomten hinna med allt nu på julafton? Svaret finner du (nästan) nedan och definitivt i morgon!

Tomten sträckte på sig så att ryggen knakade till och tog sedan en rejäl slev gröt i munnen. Klockan var sen men ännu hade inte visaren passerat förbi tolvslaget.

Framför honom tronade 62 stycken gröttallrikar fulla med gröt ackompanjerade av varsin julmustflaska. På arbetsbänkar vilade dessutom 62 tomtedräkter samt tomtesäckar.

Hans egen röda tomtedräkt satt som om den var måttsydd för honom, vilket den ju faktiskt var. Luvan tronade stolt på huvudet och det vita skägget, för tillfället prytt med bitar av gröt, vajade upproriskt på hakan.

Han slevade upp det sista från tallriken och sköljde ned det med en rejäl klunk julmust.
Lagret sträckte sig tvåhundra meter i vardera riktningen och var för tillfället halvfullt med julklappar. I taket hängde det rader av lysrör som av något skäl sakta vajade fram och tillbaka.

Tomten hade beställningar på 5637 leveranser av julklappar i natt. Lite mindre än det brukade vara men inte lika lågt som under det glada 1960-talet då tomten sågs som en imperialistisk och kommersiell marionett. Vilket var väldigt långt från den osminkade sanningen.
Lagret såg betydligt mindre ut om man stod utanför lagerdörren, i det lilla skjulet vid Svandammen. Om man gissade så var det nog inte större än två gånger två meter. Vilket det var på utsidan. Men absolut inte på insidan. Det var en av Tomtens förmågor att skapa stora utrymmen inuti något litet, till exempel en tomtesäck eller i detta fall ett litet lagerrum. Hur han gjorde det visste han inte själv. Han bara tänkte att det skulle vara så, och så blev det.

Han harklade sig och ställde sig upp. Det var dags. Hög tid att leverera julklapparna. Med hjälp av julens magi.
Nu kan man undra hur Tomten skulle kunna leverera femtusensexhundratrettisju julklappar till välartade barn och deras kanske inte lika välartade föräldrar, släktingar och annat löst folk. Inte för att Tomten hade koll på vilka som var välartade eller inte. Han kunde känna om folk var … tomma men där slutade analysen. Tomma förresten. Tomten skakade till av obehag. Det där paret som lämnade presenter. Som var tomma inuti. Som om de saknade något, kanske sin själ. Som om de var döda men ändå rörde sig som om de levde. Obehagligt.
Han kikade på sin egen säck. Han hade lagt ned presenten som de ville han skulle levereras. Prick klockan 01:00 stod det skrivet på hans ordersedel.
Julklappen var inte så stor men den vägde faktiskt en hel del. Som om den innehöll 4 kilo mjöl kanske. Han luktade på den. Doften var inte av mjöl, snarare något kemikaliskt. Det lät också något från den? Han spärrade upp sina stora håriga öron så att de blev dubbelt så stora. Det … tickade från den. Som från en klocka. Det kanske var ett sånt där gökur?

Det vore en rolig julklapp till någon som tyckte om Schweiz.

Mina andra böcker i bokserien Luthagen Blues hittar du här!