Tomtens explosiva paket – del 13

(Glöm inte att klicka på rubriken för att läsa hela dagens avsnitt)

Oj oj, Tomten flyter död i vaken, Rektors lägenhet är sprängd, Tomtefriden är bruten, hur ska detta gå? Kan det bli värre än så här?

Tips från coachen: O ja, det kan det!

Nisse nummer ett, även kallad Ettan kryssade för nummer 24, den sista nissen i hans lista. Sådär, nu var alla tillbaka. Nu kunde de ta det lugnt och vila till klockan pekade på två på eftermiddagen. Då var det dags för den interaktiva julklappsutdelningen men en massa ’HoHo’. ’God Jul’ och ’Finns det några snälla barn’. Förhoppningsvis kanske med lite julgröt och människor som uppskattade ett eller två dåliga julskämt.
Lagret var nu nästan fullt med glada nissar och luften surrade av mummel, dåliga skämt och skratt och lukten av blöta vadmalssäckar samt utspilld julmust.
”Det var den sista nissen”, sa han till Tvåan. Tvåan nickade förnumstigt.
”Dåså, dags för frukost”, sa Tvåan och klappade sig på magen, ”Vart står den?”
Ettan såg sig omkring.
”Förr om åren brukar Tomten komma med den i sin säck. Har du sett honom?”
”Nej, har du?”
”Jag är hungrig”, ropade nummer 59 och slickade ut det sista ur en grötskål som inte riktigt var tom. ”När får vi frukost?”
”Snart, mycket snart”, sa Ettan. Vi väntar bara på Tomten. Han kommer strax”
”Jag är också hungrig”, muttrade trettitvåan och fick medhåll av femtifyran som nickade instämmande. Flera andra nissar höjde huvudena och nickade instämmande.
”Käk!” sa flera.
”Mat!”, sa några och klapprade med sina träskedar mot borden.
”Frukost!”, hördes.
Ett allmänt mummel utbröt som dock avbröts av en fråga ställd av nisse nummer tjugosju som hoppade upp på ett av borden och viftade med sin tomma säck.
”Varför dricker barnen upp all julmust före jul?” frågade han och såg sig förväntansfullt omkring. Det blev tyst när alla nissarna förväntansfullt spärrade upp sina öron.
”Jo för att efter jul har musten gått ur allihopa!” tjöt tjugosjuan och alla nissarna gapskrattade, slog sig på knäna eller rullade runt på golvet.
Ettan höjde rösten.
”Jättebra tjugosjuan! Vilket bra skämt! Men Tomten kommer strax med frukost. Vila lite medan ni väntar.”
Sorlet tvekade lite om det skulle minska men sjönk sedan lite avvaktande.
Ettan puffade upp sin säck och la sig på golvet. Tomten var säkert bara lite försenad. Han slöt ögonen.

*

Ettan ryckte till och slog upp ögonen. Det var sorlet och ljudet från dåliga skämt och skratt som väckte honom. Eller snarare avsaknaden av densamma. Det var nämligen nästan helt tyst på lagret. Han satte sig upp och lät blicken svepa över rummet. Bortsett från några få nissar var det nästan helt tomt. Fler än 50 nissar var försvunna.
”Var är alla?” frågade han.
”Jag försökte hålla kvar dem”, sa Tvåan och la en knekt på tian i sin patiens, ”men Tomten kom ju aldrig. Så nu har nästan alla nissar dragit ned på stan för att köpa frukost. Ja några skulle kolla på bio också tror jag.”
Han funderade.
”Några skulle simma lite också, samt åka kälke. Och Grötnisse pratade om att staden behövde få ett riktigt julkonstverk, vad han nu menade med det.”
Ettan harklade sig.
”Du menar alltså att nästan alla nissar är spridda över Uppsala där de hittat på egna aktiviteter och vi ska leverera julklappar”, han kontrollerade armbandsuret, ”om bara fem timmar?”
Tvåan nickade sorgset.
”Jag försökte stoppa dem, men du vet, många av dem är inte så smarta.”
Ettan ställde sig upp och såg sig omkring.
”Det här kommer gå käpprakt åt skogen”, sa han för sig själv, ”och var i hela världen är Jultomten?”