Kategori: Luthagen Blues

Klicka på rubriken för hela avsnittet

Ajajaj, Tomten flyter död i vaken och Uppsala är invaderat av lömska nissar som kan hitta på både det ena, fast mest det andra. Hur ska detta gå???

Vattnet var kallare än kallast men kapten Karlsson var van vid kyla. Hade han inte styrt forskningsskepp genom Nordvästpassagen? Oljesuggor förbi Grönland? Burkbåt utanför Island? Dessutom skyddade hans omfångsrika späcklager honom på samma sätt som en valross.

Det visade sig att Tomten inte flöt i vattnet utan faktiskt på något som liknade en ytterdörr, hur den nu hade hamnat här. Karlsson vadade fram till dörren. Tomten låg på rygg med slutna ögon och armarna i vattnet. Huden i ansiktet var blek och vitaktig. Blod rann från ett sår i pannan och armarna var fulla med små sår, efter glas kanske.
Karlsson skakade försiktigt på hans axlar.
”Hallå!” ropade han. ”Lever du?”
Inget svar. Han skakade lite till på Tomten så att dennes huvud ruskade fram och tillbaka.
”Hallå?” ropade han igen. ”Lever du?”
Karlsson lutade sig framåt och faktiskt, darrade inte ett ögonlock till? Eller inbillade han sig? Nu började han själv skaka av kylan. Han måste få upp Tomten på land och in någonstans varmt. Om han fortfarande levde så dröjde det nog inte länge innan Tomten frös ihjäl.

Karlsson tog tag bakom huvudet på Tomten och runt armarna och släpade ned honom i vattnet. Det var inte så svårt. Tomten var alldeles slapp i kroppen. Men sedan var det det där med att släpa upp honom på den frusna stranden. Väl uppe på fast mark slog tyngdkraften till och Tomten vägde återigen sina mogna 150 kg. Karlsson slet och drog och svor långa eder på swahili men till slut var Tomten uppe ur vattnet.
”Hallå? Är du fortfarande död?”, sa Karlsson igen och sträckte på sig så det knakade i ryggen. Men Tomten verkade vara lika död som förut.
Karlsson såg sig om bakom ryggen. Nu var det staketet runt Svandammen som Tomten skulle över. Det var cirka metern högt. Det skulle bli knepigt. Men om han rullade runt Tomten uppför slänten och sedan baxade upp honom mot staketet så kanske det skulle kunna fungera.

Karlsson skakade till och tog ett halvsteg. Allt snurrade runt så han var tvungen att sätta sig ned tills yrseln gick över. Han blundade och öppnade ögonen igen.
Vad håller jag på med? Det är ju uppenbart att Tomten är död. Det är bättre att jag går hem och värmer mig istället för att frysa ihjäl. Jag kan ju alltid ringa 112 hemifrån.
Han trevade innanför skjortan. Fickpluntan var full med spetsad julglögg, rejäla doningar med en alkoholstyrka på knappa 47 procent. Han tog en klunk.
Ahh, det värmde bra i kistan. En till kanske?
Efter en fyra rejäla klunkar kom kraften tillbaka. Nog sjutton skulle han klara av att släpa Tomten över staketet. Fast det vore ju definitivt bättre om Tomten levde och själv kunde klättra över det.
”Challå”, försökte Karlsson.
Sjutton också tungan hade på något sätt blivit lite sladdrig.
”Eru döer?”
Inget svar från Tomtens kropp. Men munnen var lite halvöppen.
Tomten kanske vill ha en sup han med?
Sagt och gjort, Karlsson tömde en rejäl slatt, förlåt sup, ned i svalget på Tomten och väntade förväntansfullt på någon typ av respons. Den kom inte. Tomten var lika död som förut.
”Jaja, shdet var värt ett förshök”, sa Karlsson.
Han tog ett brandmansgrepp igen, lyfte upp kroppen och började dra den baklänges upp mot staketet. Men den kändes lite annorlunda. Kroppen alltså. Inte lika slapp. Och huden hade börjat glöda med ett konstigt sken.
Kanske spriten har satt eld på Tomten inuti på något sätt?
Ett steg till. Och sedan ytterligare ett. Nu hade han staketet i ryggen.
Någon hostade till.
Det var inte Karlsson.
Han vände sig om, men det fanns ingen bakom honom.
Tomtens röst hördes bakom honom. Den var lite ansträngd men nog fanns det där hemtrevliga skrockandet någonstans i stämman. Fast orden förstörde julstämningen :

”Någon försöker döda mig.”

Ja mer blir det inte just nu om vem som försöker döda Tomten och varför just nu. Men förtvivla inte – du kan läsa resten av berättelsen med den spännande upplösningen till sommaren! Och nu vet du ju att Tomten åtminstone lever …

God Jul!

(Glöm inte att klicka på rubriken för att läsa hela dagens avsnitt)

Oj oj, Tomten flyter död i vaken, Rektors lägenhet är sprängd, Tomtefriden är bruten, hur ska detta gå? Kan det bli värre än så här?

Tips från coachen: O ja, det kan det!

Nisse nummer ett, även kallad Ettan kryssade för nummer 24, den sista nissen i hans lista. Sådär, nu var alla tillbaka. Nu kunde de ta det lugnt och vila till klockan pekade på två på eftermiddagen. Då var det dags för den interaktiva julklappsutdelningen men en massa ’HoHo’. ’God Jul’ och ’Finns det några snälla barn’. Förhoppningsvis kanske med lite julgröt och människor som uppskattade ett eller två dåliga julskämt.
Lagret var nu nästan fullt med glada nissar och luften surrade av mummel, dåliga skämt och skratt och lukten av blöta vadmalssäckar samt utspilld julmust.
”Det var den sista nissen”, sa han till Tvåan. Tvåan nickade förnumstigt.
”Dåså, dags för frukost”, sa Tvåan och klappade sig på magen, ”Vart står den?”
Ettan såg sig omkring.
”Förr om åren brukar Tomten komma med den i sin säck. Har du sett honom?”
”Nej, har du?”
”Jag är hungrig”, ropade nummer 59 och slickade ut det sista ur en grötskål som inte riktigt var tom. ”När får vi frukost?”
”Snart, mycket snart”, sa Ettan. Vi väntar bara på Tomten. Han kommer strax”
”Jag är också hungrig”, muttrade trettitvåan och fick medhåll av femtifyran som nickade instämmande. Flera andra nissar höjde huvudena och nickade instämmande.
”Käk!” sa flera.
”Mat!”, sa några och klapprade med sina träskedar mot borden.
”Frukost!”, hördes.
Ett allmänt mummel utbröt som dock avbröts av en fråga ställd av nisse nummer tjugosju som hoppade upp på ett av borden och viftade med sin tomma säck.
”Varför dricker barnen upp all julmust före jul?” frågade han och såg sig förväntansfullt omkring. Det blev tyst när alla nissarna förväntansfullt spärrade upp sina öron.
”Jo för att efter jul har musten gått ur allihopa!” tjöt tjugosjuan och alla nissarna gapskrattade, slog sig på knäna eller rullade runt på golvet.
Ettan höjde rösten.
”Jättebra tjugosjuan! Vilket bra skämt! Men Tomten kommer strax med frukost. Vila lite medan ni väntar.”
Sorlet tvekade lite om det skulle minska men sjönk sedan lite avvaktande.
Ettan puffade upp sin säck och la sig på golvet. Tomten var säkert bara lite försenad. Han slöt ögonen.

*

Ettan ryckte till och slog upp ögonen. Det var sorlet och ljudet från dåliga skämt och skratt som väckte honom. Eller snarare avsaknaden av densamma. Det var nämligen nästan helt tyst på lagret. Han satte sig upp och lät blicken svepa över rummet. Bortsett från några få nissar var det nästan helt tomt. Fler än 50 nissar var försvunna.
”Var är alla?” frågade han.
”Jag försökte hålla kvar dem”, sa Tvåan och la en knekt på tian i sin patiens, ”men Tomten kom ju aldrig. Så nu har nästan alla nissar dragit ned på stan för att köpa frukost. Ja några skulle kolla på bio också tror jag.”
Han funderade.
”Några skulle simma lite också, samt åka kälke. Och Grötnisse pratade om att staden behövde få ett riktigt julkonstverk, vad han nu menade med det.”
Ettan harklade sig.
”Du menar alltså att nästan alla nissar är spridda över Uppsala där de hittat på egna aktiviteter och vi ska leverera julklappar”, han kontrollerade armbandsuret, ”om bara fem timmar?”
Tvåan nickade sorgset.
”Jag försökte stoppa dem, men du vet, många av dem är inte så smarta.”
Ettan ställde sig upp och såg sig omkring.
”Det här kommer gå käpprakt åt skogen”, sa han för sig själv, ”och var i hela världen är Jultomten?”

Det visar sig att när kalendern skickas via email eller till Facebook så visas tyvärr bara några få rader. För att du ska kunna läsa hela berättelsen måste du klicka på rubriken. Då kan du se hela inlägget. Beklagar om det inte varit tydligt!

Stor tack för att du följer min lilla adventskalender!

Här finner du alla avsnitten!

Ja Tomten är sprängd i bitar men det vet ju inte Sigurd där han sitter med alla sina fällor. Kommer det någon Tomte eller?

Det viktigaste vid all spaning efter tjuvar och kanske speciellt viktigt när man ska fånga Jultomten är tålamod samt gott kaffe. Till kaffet är det också lämpligt att ha någon typ av fikabröd som smakar gott.

Nåja två av tre är inte så illa tänkte Sigurd där han sippade på det heta goda kaffet och knaprade på den hårda saffransbullen.  Efter ugnsexplosionen hade det varit lite svårt att grädda i den demolerade ugnen så istället hade Sigurd stekt saffransdegen i stekpannan. Under lock såklart. Men det där att få upp 175 grader i stekpannan utan att bränna vid degen var inte lätt. Så nu knaprade Sigurd på en saffransbulle som var svartbränd och hård på undersidan men där degen fortfarande var lös och sladdrig på ovansidan. Definitivt inte den bästa kombinationen men vad gjorde man när man just sprängt sin enda ugn i luften?

Sigurd såg avundsjukt ned på Frida i sin korg. Hon gnagde belåtet på sitt stora julklappsben medan hon morrade lite försynt så han inte skulle få några idéer om att byta saffransbullen mot det smaskiga benet.
Klockan visade nu 01:05. Han hade beställt leverans till klockan 01:00 men Tomten hade såklart mycket all leverera såhär dagen före dopparedan. Sigurd och Frida satt i hallen och vaktade och han kunde se delar av vardagsrummet också, om än inte granen eller den öppna spisen. Han spetsade öronen men nej, förutom Fridas belåtna gnagande hördes ingenting ännu.

Han tog en klunk kaffe igen. Det här var en väldigt aromatisk böna från Chile, fruktig och lite besk samtidigt. Precis som han ville ha det. Ja hur skulle han rosta den i fortsättningen nu när ugnen var kaputt? Det kanske var dags att köpa en ny ugn, en där ugnsluckan var lite mer förstärkt så den tålde alkoholindränkta saffransbullar. Samt kanske förberedd för att rosta …
”wiff wiff wiff!”
Frida skällde, men väldigt, väldigt tyst. Nästan som om hon viskade istället för att skälla. Öronen var riktade rakt framåt mot vardagsrummet och svansen stod spikrakt upp, som en antenn. Nu hörde Sigurd också ljud. Prassel från papper. Någon som nynnade på en julsång. Det måste vara tomten! Men hur hade han kommit in i rummet?

Sigurd reste sig häftigt och spillde raskt ut sitt heta kaffe i skrevet. Han kvävde ett stön av smärta och stapplade framåt in mot vardagsrummet. Pungen fick vänta. Han fick spola den med kallvatten senare. Nu måste han först fånga Tomten.

I vardagsrummet pysslade Tomten med sitt och placerade Fridas paket under granen.
”Aha!” sa Sigurd triumferande när han såg honom. Sedan tystnade han och såg sig förvirrat omkring. Hur hade Tomten kommit fram till granen? Alla möbler stod ju där de skulle.
Tomten log, rätade på ryggen och hängde påsen över axlarna.
”God Jul!” sa han. ”Då är paketen levererade och jag måste vidare. Tyvärr gick inte ett paket in i strumpan, så jag har lagt det bredvid.”
”Vänta!” ropade Sigurd. ”Vill du … vill du inte ha lite julgröt? Jag har en stor tallrik med jättegod julgröt i hallen.”
Tomten verkade tveka ett ögonblick, sedan skrockade han hemtrevligt under skägget.
”Hoho”, sa han, ”tack så mycket men jag har precis ätit.”
Sedan kom en glimt i hans ögon.
”Vet Sigurd förresten varför jag sällan gör julgodis nuförtiden?”
Sigurd såg förvirrat på honom.
”…ehh, nej det vet jag inte …”
”Jo för att det tar knäcken på mig!!”
Tomten gapskrattade och slog sig på knäna.
”….knäcken på mig, fattar du Sigurd?”
”he … he…” försökte Sigurd. ”Jomen, ska inte Tomten ha lite gröt i alla fall?”
”Tack, tack men jag måste gå vidare till nästa barn”, sa Tomten och gick fram till den öppna spisen.
”Jag måste tackla ner tomten!”
Tanken materialiserade sig i Sigurds hjärna som från ingenstans och trängde undan alla vettiga tankar från hans hjärna. Nu ska man veta att Sigurd varken var snabb, stark eller visste hur man tacklade ner någon. Skridskor kunde han knappt stå på och rugby var inte något han brukade titta på.

Förargad för att den inte fick vara med längre kopplade hans hjärna ur sig och gick och surade längst bak i huvudet. Istället skuttade reptilhjärnan raskt fram och övertygade Sigurd om att han visst kunde stoppa en 150kg stor tomte bara han sprang tillräckligt fort och inte tänkte så mycket. Adrenalin pumpades raskt ut till de få muskler Sigurd hade och så började han springa.  

Sigurd borde nog ha analyserat attackbana, momentankraften och möjliga konsekvenser. Vidare borde han ha kommit ihåg vad han gjort den senaste tiden med att sätta upp tomtefällor och konsekvenstänket i samband med dessa.
Istället gick det som det brukade göra i dessa situationer, det vill säga åt skogen.
Efter enkommasjuttifyra meter fastnade hans högra ben i den dubbelhäftande tejpen på golvet och efter ytterligare nollkomma åttisex meter fastnade det andra.
Reptilhjärnan gläfste uppskattande.
”Det går bra det här”, sa den. ”Du behöver bara slita dig loss från tejpen och tackla tomten någonstans i mellangärdet med något oömt. Kanske ditt huvud?”
Hjärnan lyfte på förlåten längst bak i Sigurds huvud och informerade Sigurd om att han troligtvis kommer dö om huvudet slår i spiskransen och att han borde ignorera Hr Reptil Hjärna.
”Kan ni hålla käften i mitt huvud!” skrek Sigurd.
Tomten stirrade förvånat på Sigurd som var på väg mot spisen innan han bestämt slog ihop ögonen.
”förnæ”, sa Tomten. Under en halv sekund medan Sigurds överkropp fortfarande hade en fart framåt på en meter i sekunden hände ingenting. Sedan krympte Tomten ihop i ett rött ljus som försvann upp genom den öppna spisen.
”Snaaaaablars!” sa Sigurd medan sekunderna kändes som evigheter och spiselkransen närmade sig hans huvud eller snarare Sigurds överkropp närmade sig spisen och hans brända genitalier dunkade av smärta. Han sträckte ut högerhanden för att ta emot sig mot spisens krans men missade och körde istället in handen i julstrumpan.
”Det här kommer göra ont”, hann Sigurd tänka innan råttfällan slog till om hans hand.

Och det gjorde det.