Kategorier
bokproduktion skrivande

Svart Blod – dax för korrektur

Svart blod, framsida med ett ungt kadaver

Kommer ni ihåg storyn? Här kommer en hisspitch:
Uppsala 1776. Professor Bromelius obducerar i lönndom ett kraftigt avvikande kadaver som knappt kan kallas mänskligt och vars blod verkar kunna återuppväcka lik. Föredettingen von Linné som återhämtar sig efter sitt slaganfall ser möjligheten till en ny art medan Bromelius avser tjäna grova pengar på blodets egenskaper.
Men var ska Bromelius finna ett nyligen dött lik för sina experiment?

Svart blod tar verkligen sin tid att komma fram i ljuset. I januari knackade Lucy på dörren och påpekade att hennes berättelse också måste vara med. Sedan dök bröderna Jakob och Emil upp och jag vet inte ännu varför de är här men något viktigt måste det vara. Maurice, värdshusvärden, påpekade häromdan att han kämpade i det amerikanska frihetskriget under några år runt 1750 tillsammans med huron-indianerna och att Tsaenhoi, den väldige indianen, också arbetar på gästgiveriet. Alla vill de att deras berättelser vävs in i den stora väven. Men nu tror jag att alla som ska vara med har dykt upp så igår skickade jag boken till tryckeriet för en korrektursväng.

Visualisering

Tunnlar under Uppsala. Vad har hänt här år 1470? Varför alla dessa skelett staplade i geometriska mönster. Det får du reda på i bok 2: Kärlet

Samtidigt har jag jobbat med AI och skapat visuella och grafiska bilder till boken som jag hoppas förstärker berättelsen. Totalt blir det ett tiotal bilder som dyker upp på olika ställen, samtliga skapade med AI-verktygen Midjourney eller Dall-E.

Tryck


Just nu tänker jag mig att det blir tre olika böcker:

  • en variant med hårdpärm och alla bilder
  • en variant med mjukpärm och alla bilder
  • en variant med mjukpärm utan bilder

På så vis kan man själv välja om man vill ”styras” av bilderna eller låta dem utspelas i sitt eget sinne.

Språk, social interaktion och tilltal

Språket har varit väldigt viktigt i boken och jag hoppas att det inte kommer krångla till det allt för mycket för läsaren. Karaktärerna har fått fritt fram att tala (som jag upplever att de gjorde) med 1700-tals röster. Även interaktion mellan dem har fått en mer ålderdomlig touch. Det har varit knepigt att inte låta dem dua varandra eller använda förnamn. Normen var att man tilltalade varandra med efternamn eller helst titel. Jag är helt säker på att jag ändå gjort övertramp här och var men mitt mål är att dialoger och miljö ändå ska kännas någorlunda som 1776.

Framsidan som du ser ovan är den senaste (tack Oscar för bilden) och är AI genererad. Den konkurrerar just nu med Lucy på gästgiveriet som också har en känsla jag gillar, se nedan

Lucy är förbannad på någon – akta er.

Så nu börjar det närma sig. Verkligen närma sig. Jag satsar på Q1, 2024. Vill du läsa en riktigt läskigt spännande historisk skräckis så dröjer det inte länge nu.

Sköt om er så hörs vi snart igen!

Kategorier
skrivande

Första utkastet till Svart Blod klart!

Så har första utkastet kommit från pressarna! Drygt 40 000 ord och med en massa stavfel, syftningsfel och saker som behöver förbättras. Men ändå …

Vincent har läst igenom början och har återkoppling som ska vävas in i berättelsen. Sedan ska jag själv också läsa igenom den för hundrade gången och uppdatera där det behövs. Jag vet redan att den inre karaktärsutvecklingen behöver bättras på samt miljöskildringarna. Dialog såklart, mm. Mycket jobb återstår men nu är ändå större delen av berättelsen på plats.

Steven King har vid något tillfälle sagt att även bikaraktärer behöver få sin plats i ljuset. Det spännande var att när jag tillämpade det på en flicka som råkar illa ut i boken så visade det sig plötsligt att det var hon som var huvudkaraktären, inte någon annan. Jag var tvungen att skriva om halva boken, för hon behövde få sitt utrymme, få utvecklas och berätta om sitt liv. Ibland blir det verkligen inte som man tänkt.

Det var ett tag sedan jag sist skrev här och det har sina runda orsaker. Men nu är jag tillbaka och ska försöka fylla på här lite mer strukturerat bloggande framledes.

Sköt om er och jag hoppas att 2023 blir ett bra år för er alla!

Kram!

/Christer

Kategorier
Den tredje sfären skrivande

Nu finns jag på wattpad!

Wattpad?
Vad i hela världen är Wattpad?

Wattpad är en social plattform för alla som läser och skriver. I USA har de cirka 25 miljoner följare, i Sverige betydligt färre. På Wattpad publiceras böcker och noveller seriellt, oftast ett avsnitt per vecka. Det är gratis att publicera och gratis att läsa allt som finns på wattpad.

Jag kommer att lägga upp Magins två ansikten på Wattpad. Även en del noveller och poesi som inte har någon annan lämplig plats kommer publiceras där. Välkommen dit och prenumerera på mina verk!

Kategorier
Fru Joredals knarkfabrik Kapten Karlsson Bordell skrivande

Bordellen är (nästan) här!

Så har då Kapten Karlssons bordells förvecklingar, fasa och komedi lämnat min hjärnas vinklingar och hamnat på papperssidor med formatet 110×178. Det har varit en trevlig resa, om än ojämn i fart och prestanda. Nu återstår korrektur, korrektur och åter korrektur. Samt en hel del kompletteringar. Det låter tråkigt men är faktiskt den roligaste biten i hela processen:  Skelettet, handlingen och huvudkaraktärerna är på plats. Det som återstår är att göra allt lite fylligare, mer levande, sätta kött på benen så att det blir riktigt saftigt utan att tappa tempo, dramatik eller humor.

Samtidigt har nästa bok i serien redan börjat picka på insidan av mitt skallben. Det var då tusan att man inte kan få lite lugn och ro mellan varven. Nä, nu har jultomten lämnat explosiva paket som spränger Uppsalas rektor i luften,  djurrättsaktivister avrättar professorer och SÄPO jagar som vanligt fel personer.

Jaja men det får bli senare.

Hur går det till att skriva ett sådant här skönliterärt mästerverk? Ja det är ju inte som på TV direkt. Här måste man klämma in skrivandet efter jobbet, mellan mat, tvätt och shopping. Det blir fem minuter här och tio minuter där. Några bokstäver i bilen innan man skall parkera. En mening i hissen ned till garaget. Ett snabbt avbrott i älskogen för att krafsa ned något väsentligt i berättelsen som annars för evigt skulle försvinna ur författarens hjärna.

Men den initiala processen är enkel: Jag intervjuar Majsan och Sigurd för att få ramverket till berättelsen. Därefter får Brynolf och Harry komplettera vad de tror har inträffat. Oftast stämmer Harrys och Majsans vinklingar väl överens medan Brynolf har många luckor i sin tidslinje.

Sedan skriver jag.

När manuset är klart hjälper mina barn samt min ömma moder mig att korrekturläsa och därefter trycker vi boken i källaren på en liten Canon bläckstråleskrivare. Tyvärr klarar den inte pocketformat så när alla sidorna är utskrivna i A4 ägnar vi kopiöst många timmar åt att klippa sidorna så de blir 110x178mm stora. (Vi har väldigt vassa saxar så man måste vara försiktig.)

För att boken skall hänga ihop limmar vi ryggen med Karlssons klister och sedan pressar vi boken under Bonniers samlade encyklopedier i en vecka. För att framsidan skall få den rätta glansiga sidan lackar vi den med genomskinligt lack och sedan torkning igen några dagar.

Tore på ICA Stabby brukar få de första hundra böckerna och sedan skickas de andra ut på vådliga äventyr land och rike runt. Så vem vet, det kanske dyker upp ett ex i en butik nära dig?

Kategorier
Kapten Karlsson Bordell Okategoriserade skrivande

1974 revisited

Ni fick läsa inledningen till Kapten Karlssons Bordell i förra inlägget. Nu skriver jag vidare. Mycket av händelserna utspelas under 1974. Det är fantastiskt roligt att fundera kring vad som hände då och hur jag upplevde den tiden.

Själv var jag nybliven tonåring med fjunig haka och utsvängda byxor. Blå och Gul var det hetaste jeansmärket på den tiden och låg på gamla porrgatan i Stockholm, nere vid stationen. Jag hade normalt inte råd med sånt men fick faktiskt ett par. Fantastisk upplevelse. Jag hämtade ut ett par som skulle passa och fick sedan ligga på rygg i provningsrummet för att överhuvudtaget kunna dra på mig jeansen. De satt tätt. Tajt var ordet. Mina privata delar klämdes ihop och plattades ut. Om man blev upphetsad, ni vet, gjorde det ont. Inte gick det att äta speciellt mycket heller. Men snygga var de med utsvängda ben.

Men det vanliga var ändå att man fick ett par vida jeans från Tempo, nuvarande Åhlens som mamma köpte. De var inte heta eller inne. Men mer i rätt prisklass.

1976 köpte jag min första stereoanläggning för min lön på Konsum. Det var en Technics. Då hade jag sparat i ett år. Jag har för mig den kostade 1200:- vilket var rejält mycket pengar på den tiden.
Musiken var stor på 70-talet. Ännu större än idag. Klabbe var nestorn men vi lyssnade mycket på radio Luxemburg där alla de hetaste låtarna spelades. Rock, pop, och disco var vanligast, fast vi såg med skepsis och förundran på ABBA. Ett svenskt band? Med töntiga kläder?
Jag hade snöat in på psykedelisk rock med Pink Floyd, Queen, Slade, 10cc, mfl. Jag ville bli förvånad och överraskad när jag lyssnade på music. Även Black Sabbath var på listan. Om man spelade baklänges sjöng de för djävulen sas det. Jag försökte spela skivan baklänges men det enda jag lyckades utföra var att dra av stiftet.

När nu Brynolf, Harry och Majsan år 1974 befinner sig i ett gammalt slitet boningshus utanför Uppsala där de smugglar cigaretter och sprit, känner jag musiken svagt tona fram. Det låter upphetsat aggressivt från Queens; Sheer Heart Attack. Elton John överröstas av Blåblus med Hooked on a feeling.  Cigarettröken bolmar fram ur hörn och kanter och den svartvita TVn i sitt jakarandakabinett tronar längs ena väggen. Det luktar rökelse och Arvyeda te. Palestinasjalarna och det långa håret dominerar utstyrseln tillsammans med utsvängda ben och platåskor. Jag känner mig hemma.

Det var här jag föddes.

Kategorier
bokproduktion Kapten Karlsson Bordell skrivande

Smakprov på bordellen

Kapten Karlsson Bordell har börjat sippra fram ur min hjärnas förvridna sinne. Det läcker ut tankar som fläckar datorns skärm med såväl sorgliga som lustiga händelser. Jag vet i stort vad som kommer att ske, men som vanligt kommer Sigurd och alla de andra överraska mig när jag väl börjat få upp tempot. De kommer gå sin väg, hitta på saker som jag själv aldrig skulle kunnat klura ut.
Eller?

I den första boken; Fru Joredals Knarkfabrik, lärde vi känna Sigurd, en pensionerad IT-specialist som numera drygar ut pensionen som hacker  specialiserad på ryska sajter. I bok två kommer vi tillsammans med Sigurd utforska andra öden och delar av det alternativa Uppsalas undre värld.

Jag tänkte dela med mig av den mest centrala delen i boken. Den som skapar en lång händelsekedja som kommer att ödelägga människors liv för resten av deras liv och som kommer att eka i Uppsala ett halvt sekel senare. Men tag varning! Denna text är inte för den med svagt hjärta. Mörkrets makter härskar här även om ljuset svagt syns långt, långt borta.

Ni har blivit varnade:

Jälla, Uppsala 01:48 – 7 oktober, 1975

Mördaren spände vajern lite extra, hukade sig ned och kisade längs den vridna ytan. Den slackade lite på mitten men inte så mycket. På den här höjden skulle den enkelt kunna klippa av huvudet på en motorcyklist.
Vilket var precis vad han önskade.

Han vevade ned vajern och dolde den omsorgsfullt i den fåra han grävt i gruset. Vägen var ödslig och tom nu mitt på natten. Gula, röda och bruna blad låg spridda här och var på vägen. Hösten hade anlänt och det blåste lite kyligt från norr. Västerut kunde han svagt skymta skenet från Uppsala men här utanför bebyggelsen var det mörkt.
Han öppnade burken med godsakerna, valde omsorgsfullt ut ett rödvitt piller och lade det på tungan. Han väntade några ögonblick, njöt av vetskapen om vad som komma skulle, innan han svalde.

Det tog inte lång tid.

Hans hjärna expanderade. Ljus exploderade bakom hans stängda ögonlock och han kände energin flöda ut i sina leder. Hans fötter svävade minst en meter ovanför marken. Musik omfamnade honom som en mantel och smekte hans kropp.  Skrattet bubblade ut ur hans strupe och ekade mellan träden på sin väg upp mot den svarta skyn.

 Ikväll skulle någon dö.

Trettio minuter senare såg han äntligen lampan från motorcykeln komma ut ur träddungen borta vid ladan. Hans offer körde som vanligt alldeles för fort, speciellt nu på hösten med alla löv. Mosade man löv blev det väldigt halt. Någon hade till och med hävdat att det mesta i ett löv var vatten. Det var ju alldeles sjukt. Det kunde väl vilken idiot som helst se att det mesta i ett löv var blad och små, små grenar infällda i bladet.

 Hojen gasade på ut ur kurvan och han kände igen hjälmen. Det var han. Mannen som skulle dö idag. Mördaren lyfte upp vajern från marken och vevade upp den. En vibration kändes i hans hand när vajern spändes och han kunde förnimma ett sjungande ljud. Motorcykelns motorstackato ökade nu när fordonet närmade sig och lampan blänkte till på träden bredvid honom.

Mördaren tog ett steg tillbaka in i mörkret och väntade.

 Tiden sträcktes ut och saktade ned. Motorcykeln verkade åka långsammare och långsammare där den närmade sig. Som om mannens öde kämpade emot. Vinden minskade från en kylig il till en smeksam bris. Naturen höll andan.

Sedan hände allt på en gång.

Motorcykeln körde rakt in i vajern som fastnade under styret. Kraften välte runt fordonet som roterade bakåt, och sidledes under vajern. Gnistor sprutade från friktionen mot vägbanan samtidigt som motorn varvade upp så den tjöt. Föraren kastades av och skallen slog i marken med en häftig duns. Motorcykeln kasade framåt säkert trettio meter medan kroppen lealöst studsade, rullade och hasade innan den låg stilla. Det ryckte några gånger i armar och ben men utan styrsel eller kontroll.

Motorn hostade till några gånger innan den stannade. Det blev tyst.

 Mördaren reste sig lugnt upp och gängade upp vajerlåset med skiftnyckeln. Det var lite knepigt att få bort vajern från trädet eftersom den hade bitit sig fast i barken men till slut lossnade den. Han gjorde om processen på andra sidan vägen, lindade ihop linan och stoppade ned den i sadelväskan.

 Motorcykelns lampa lös fortfarande och sken på honom när han gick fram mot kroppen. I handen höll han skiftnyckeln i ett stadigt grepp.

Det var då sjutton att huvudet fortfarande satt kvar på kroppen. Men några välriktade slag borde göra slut på det eventuella liv som fortfarande kravlade omkring i kroppen. Han fnittrade.
”Kravlade omkring ….”
Han stannade, höjde huvudet och gapskrattade mot himlen. Så jävla kul!

Kroppen låg still på marken. Förvriden. Ena benet låg i en omöjlig vinkel och även högra armen verkade bruten. Hjälmen var sprucken vid nedslaget mot marken och blod sipprade ut genom sprickorna i plasten. Västen med emblemet verkade hel men byxorna var sönderslitna.

 Han satte sig på huk vid kroppen. Offret andades fortfarande men inte så länge till. Han lyfte på visiret som föll i två delar och blottade offrets ansikte. Ögonen var slutna och munnen öppen. Det rann blod ur örat ned längs halsen. Den tunna spretiga skäggstubben kämpade för att täcka hakan men hade misslyckats. Pojken var kanske sjutton år gammal, knappt byxmyndig.

 Mördaren drog efter andan.

Det var fel offer.

 Han höjde skiftnyckeln ändå men tvekade. Det kändes fel. Den här grabben hade han inget otalt med. Han hade bara råkat vara på fel plats vid fel tillfälle. Med en liknande hjälm.

Jäkla idiot. Han fick skylla sig själv.
Det riktiga offret däremot måste dö.
Snarast.

Mördaren gick bort till sin motorcykel, en tung Indian Scout, satte sig och kickade igång den. Motorn varvade upp och ekade mellan träden. Det verkade som om pojken vaknade och försökte röra sig där borta. Utan framgång. Troligtvis skulle han vara död snart ändå.
Nåja lite spill fick man räkna med. Nästa gång skulle han inte missa. Han kickade i en växel och for iväg in mot Uppsala. På ryggen grinade en dödskalle glatt mot världen.

Detta var hans värld nu.

Kategorier
skrivande

Våga Vara Vetgirig!

Det är många som hävdar att Sokrates var en verkligt vis man. Själv hävdade han att han var rejält okunnig om det mesta, men att han visste om det. För honom var det pudelns kärna – vetskapen om vad man inte vet, kan eller behärskar.

För mig innebär det att vara ödmjuk för kunskap samt hela tiden våga fråga. Det är inte pinsamt att vara okunnig. Det är betydligt mer pinsamt att inte erkänna det.

Varje gång jag lärt mig något nytt så blir jag glad. Om jag lär mig en ny kunskap varje dag så kommer jag efter ett år veta 365 flera saker än jag kunde förra året. Det är inte illa.

Mina två favoritböcker just nu är ”En kortfattad historik över nästan allting” samt ”Filosofins historia”. Jag läser ett kapitel på kvällen och somnar nöjd med att ha fått en glimt av nya kunskaper. Ibland sitter vetskapen kvar flera dagar. Ibland längre, kanske resten av livet?

Igår lärde jag mig att det bor sisådär 100 miljarder mikrober på min kropp. De trivs där och käkar hudflarn. Frossar i hudsekret och oljor som sipprar fram ur porerna. Vilka gulliga små väsen!  För dom är jag en planet. Hela deras värld. Coolt!
Även du är en planet. En hel värld.

Ska du bara läsa en enda bok så läs ingenting av det jag skrivit.
På fullt allvar.
Läs istället ”En kortfattad historik över nästan allting”!
Den kostar bara 57 spänn och kommer förändra ditt liv. Varje gång jag läst den blir jag lycklig. Både över ny kunskap. Men lika ofta när jag inser att Einstein på många sätt var lika glömsk som jag. Att nobelpristagare ofta hittat saker av slump. Att utveckling är nyckfull. Att meteoren som dödade dinosaurerna ligger begravd under delar av Mexico. Att syre är farligt för de flesta utom oss.

Det är rätt spännande.

Kategorier
Den tredje sfären Fru Joredals knarkfabrik Magins röda färg skrivande

Magins två ansikten släppt!

OPhew!

Nu är då Magins Två Ansikten äntligen släppt efter mycken vånda och bestyr. Var den tillräckligt bra? Har jag hittat alla stavfel? Saknas det kapitel? Ord? Är ledtrådarna till den underliggande berättelsen tillräckligt tydliga? Eller för krångliga? Kommer någon fatta vad jag menar?

Magins två ansikten är en rejäl omarbetning av min debutbok Profetian med mer än 100 extra sidor. Vad har jag gjort och varför?

Profetian var en bra bok men det saknades information. Information som var väsentlig för den underliggande handlingen som framkommer mer i bok två och tre. Ett exempel är Minah – en viktig person vars öde måste belysas mer. Profetian själv och dess fysiska uppenbarelse måste länkas in och överraskningar förberedas. Dessutom var jag lite trött på Daras tankar. Att hela tiden läsa exakt vad han tänker blev lite tråkigt och övertydligt. Genom att ta bort dem får man själv bilda sig en åsikt. Mycket mer spännande och irriterande.
Gestaltning! Det var vad som behövdes. Men gestaltning är svårt. Förhoppningsvis har jag tränat lite extra på det nu.

Jag har också kompletterat med en historisk backdrop för den fakta-intresserade. Sargon har ju faktiskt funnits, faktum är att de flesta karaktärerna i boken har levt i verkligheten. Städerna Kutha och Kish finns fortfarande kvar därute, under sanden i Irak. Benknotorna efter mina karaktärer vilar (kanske) också där eller också lever de fortfarande…

Språket som används i boken för besvärjelser är Akkadiskt. Jag har försökt använda så korrekta betydelser som möjligt men eftersom jag inte är arkeolog så har jag säkert gjort många fel därvidlag. Jag ber om överseende. Det akkadiska språket var vid tidpunkten för boken nästan bortglömt och kallas det gamla språket. Jämför med latin idag. Man har lite kläm men egentligen ingen aning.

Språket Dara och hans vänner talade var Sumeriska och en hel del ord och betydelser är hämtade från detta. Spionchefen Uttumans namn till exempel är en lek med ”uttu” – ordet för spindel på sumeriska och ordet ”man” på svenska.

Ja just det. Spindelmannen såklart  😉

Magins två ansikten finns nu både som tryckt pocket och som ebok. Nu gäller det att få ut lite reklam om den.

Nästa steg?

Oj jag har fem projekt i pipelinen:

  1. Marknadsföra Magins två ansikten. Hur?
  2. Magins röda färg. Komplettera den med ett gudalikt avsnitt om An och hans vänner. Det måste in! Sedan göra klart för publicering.
  3. Magin och Döden – Bok tre i serien. Jag har skrivit tjugo sidor. och vet en hel del om vad som kommer att hända. Ni kommer att bli överraskade och förfärade ….
  4. Fru Joredals knarkfabrik. Trycka eller inte? Jag saknar läsare som har läst boken och har synpunkter.
  5. Den största skatten – Nytt projekt. Science Fiction, spänning och äventyr på havets botten. Ett fartyg sjunker men några överlever instängda i fartyget som vilar på 150 meters djup. Med tonvis av vatten ovanför sig och räddningen. En räddningsoperation skickas ut. Min hjälte, en marinsoldat, utrustas med ny teknik. En DVR kamera, Delayed Virtual Reality. Den visar det som hänt för tre dagar sedan. Tanken är att man skall kunna se var passagerarna flydde och spåra dem på plats i den sjunkna skeppet. Men något går fruktansvärt fel…

Kategorier
Fru Joredals knarkfabrik skrivande

En snabbtitt i backspegeln

Jag kollade igenom bokhyllan och hittade sex korrekturexemplar av Fru Joredals Knarkfabrik. Det finns totalt elva exemplar varav  fem är ute på vift hos läsarna.

joredals_booksDet var roligt att gå igenom dem och inse hur mycket som faktiskt har ändrats under projektets gång – och ännu har vi en bit kvar!

Det första korrekturexemplaret var exempelvis  på drygt 100 sidor medan den senaste versionen i pocketformat omfattar drygt 260 sidor. Karaktärer har fått stryka på foten medan nya har tillkommit och fått en större roll.

De första versionerna avspeglade primärt handlingen, ramverk, absurda nyckelscener, parallella handlingar och avslutningen. Tydligen jobbar jag mycket utifrån och in. Först handlingen, sedan bygger jag på med det visuella och sedan funderar jag på karaktärerna och fördjupar deras beteende. Vilket i sig påverkar handlingen och så är jag inne i en iterativ process. Andra författare har säkerligen andra metodiker att attackera sin bok på. Ett detaljerat synopsis är vanligt har jag förstått. Så jobbar inte jag. En idé, nyckelscener och gärna avslutningen skall vara klart. Sedan låter jag bara hjärnan rinna ut genom fingrarna och ut på papperet.

Förändringarna avspeglas även i omslagen som fått allt mer detaljer eftersom tiden har gått. Även namnet på boken är ändrat. Ursprungligen hette den Fru Joreheds knarkfabrik. Problemet var att  jag hittade en familj som faktiskt hette Jorehed. Jag vill ju inte hänga ut dem som knarklangare. Joredal fick det bli istället.

Undrar hur det ser ut om ytterligare ett halvår?

Kategorier
Fru Joredals knarkfabrik skrivande

Karaktärputsning

Har korrekturläst för n’te gången Fru Joredals knarkfabrik och hittade några avsnitt där Sigurd verkade agera utanför sin komfortzon.  Han har ju vissa problem med beröring och intimitet och bara tanken att han frivilligt skulle kunna röra en annan människa vore honom främmande. Men i dessa avsnitt verkligen rör han en annan individ! Frivilligt!

Jag var tvungen att skriva om hela avsnittet. Nu beter han sig som den skadade personlighet som han är och efter sina egna förutsättningar. Det är intressant själva processen med finputsningen av karaktärerna och hur de agerar. I början var jag mest intresserad av grovhandlingen men nu är det mest spännande att verkligen fundera igenom hur varje personlighet skulle bete sig i de situationer jag så okänsligt försatt dem i. Kommer hen att göra si eller så? Jag trodde att jag var färdig med manuset men har insett att jag nog kan putsa på det en bra stund till. Eller åtminstone tills jag fått kontakt med en redaktör som säger åt mig att nu duger det.

För själv blir jag nog aldrig nöjd.