Tomtens explosiva paket – del 8

Som sagt, hur hinner Tomten med att lämna ut alla paket? Spoiler! Det gör han inte. Det vill säga inte alldeles själv…

Tomten lade tillbaka julklappen och klev ut mitt på golvet framför borden med all julgröt, tomtedräkter, julmust och säckar. Nu var det hög tid om han … alla … skulle hinna leverera i natt. Ur en påse halade han fram två yogamattor och rullade ut dem framför sig. Han harklade sig igen och blundade.

    ”šinā!”

Ordet uttalades bestämt och med eftertryck och följdes omedelbart av plingande ljud som från en koskälla samt två dunsar som lät väldigt likt ljudet som drygt etthundra kilo fett gör när det landar på en Yogamatta från Rusta. Framför tomten på rygg på varsin yogamatta kikade nu två förvirrade, nakna håriga kopior av tomten upp på honom. Så klarnade deras blickar och de log brett.
”Hej på dig” sa de i kör. ”så det är dags?”
Tomten nickade.
”Ni vet vad ni ska göra.”

Tomtekopiorna kom raskt upp på fötter. De var verkligen exakta kopior av tomten. Eller? Var inte skägget lite kortare? Och kropparna såg faktiskt lite smalare ut, om än väldigt lite.
Tomten pekade mot säcken.
”Glöm inte att lägga ut yogamattan innan ni dubblerar er. Kommer ni ihåg trollformeln?”
”Vi är väl inte dumma heller”, sa den ena tomtekopian. Vi kan kalla honom nummer Ett.
”Nej verkligen inte”, sa den andra som vi kan döpa till Tvåan.
Ettan skrattade till.
”Har du hört den här?” säger Ettan. ”Vet du varför ketchupen blev arg på tomaten?”
Tvåan skakade på huvudet.
”Näe, varför det?”
Ettan skrattade så han knappt fick fram orden.
”För att han alltid pressade honom!”
Båda kopiorna skrattade så att de ramlade omkull. Tomten suckade.
”Bra bra, jättekul”, sa han ansträngt. ”Gå iväg nu och dubblera er.”
Tomtekopiorna kom glatt flinande på fötter och drog ut varsin yogamatta ur påsen.
”Glöm inte att ta på er kläder!” ropade tomten efter dem.

Någon minut senare hade tomtekopiorna i sin tur dubblerat sig, därefter hade deras kopior dubblerat sig och så vidare. Efter ytterligare några minuter var lokalen om inte full, åtminstone befolkad av Tomten samt 62 kopior som klädde på sig, drog dåliga skämt och stärkte sig med julgröt och julmust.

Vi kanske ska kalla kopiorna för … ”nissar” i brist på bättre ord. Nissarna var exakta kopior av tomten förutom att skägget var kortare, intelligensen var bristfällig och fetthalten lägre.
Varje nisse vägde precis två kilo mindre än sin originalnisse, vilket innebar att de sista trettitvå nissarna alltså vägde 10 kilo mindre än Tomten. Det gick åt energi för att dubblera sig och Tomten hade funnit att julgröt och julmust gav exakt den rätta energikicken med snabba kolhydrater så att han själv och nissarna orkade leverera sina klappar under detta hektiska juldygn.

Det där med intelligensen var det lite knepigare med. Tomten suckade. Nissarna var helt enkelt inte så smarta. Fick de inte exakta instruktioner vad de skulle göra drog de mest runt på stan och gjorde en massa tokerier, klädde ut katter i kläder, spelade hartsfiol, lekte kurragömma på Uppsala centralstations bangård samt mycket annat.
De var lite busiga helt enkelt.
Intelligensen minskade dessutom med dubbleringarna vilket innebar att de sista 32 nissarna helt enkelt var rejält korkade.
Och de där skämten? Var kom de ifrån? Tomten kliade sig eftertänksamt i skägget när han såg en nisse dra ett skämt om en nunna som gick in i en bar, varvid båda nissarna gapskrattade samt klappade varandra på ryggen så de ramlade omkull.
”Hör upp!”
Tomtens röst ekade i lokalen men de flesta nissarna fortsatte som förut. Två håriga nakna nissar brottades i ett hörn, fyra andra kastade gröt på varandra medan en nisse med en gaffel i skägget målade någon typ av stilleben med gröt och julmust på betongväggen.
”Fyrtioåttan och trettinian, sluta brottas och ta på er kläderna.” ropade tomten.
Fyrtioåttan spärrade upp öronen, lyfte på huvudet och rullade runt i partär för att komma upp på fötter men trettinian tog omedelbart tillfället i akt och försökte strypa honom med en dubbelnelson.
”Nu slutar ni!” skrek Tomten så högt att vitt damm ramlade ner från taget och öronen på 64 nissar dallrade av luftdraget.
Det blev omedelbart tyst. Knäpptyst. Så tyst att man kunde höra tre dunsar av drygt 100kg fett mot golvet när några nisssar svimmade av rädsla samtidigt som alla de andra nissarna bleknade så att de blev … väldigt bleka i ansiktet. Var och en stramade även upp sig i något som med en rejäl portion god vilja skulle kunna kallas givakt. Till och med brottarna studsade upp på fötter som om de hade fjädrar i kroppen.
Tomten tvingade sig att slappna av.
”Klockan är 00:15 och jag vill att alla dagens dolda klappar ska vara utdelade senast innan solen går upp. Ni har alla fått en leveranslista samt en karta över Uppsala. Portkoder står med i leveranslistan. Gör inte bus utan uppträd professionellt. Försök att inte väcka alla utan smyg in, lämna klapparna och smyg ut. Skorsten får användas om det finns men kolla att det inte brinner i den innan ni hoppar ner. Ordet som får er att använda skorstenen är ”förnæ”. Förstått?”
Flertalet av nissarna nickade energiskt instämmande medan de två brottarna fumligt försökte ta på sig kläderna och grötmålaren hungrigt slickade bort sin skapelse från väggen.
”När ni är klara så kommer ni tillbaka hit, sitter ned och gör ingenting. Absolut ingenting. Inget bus eller spektakel på staden. Vi vilar tills klockan 14:30 då vi gör den svenska leveransen. Är det uppfattat.”
En nisse räckte upp handen.
”Vad betyder professionellt?”
”Att ni bara gör det som står på orderlistan och inget annat.”
”Vet du vad snögubben äter till frukost förresten”, frågade nisse nummer trettioett.
Tomten skakade på huvet.
”Snöflingor!” jublade trettioettan och lokalen exploderade av skratt.  Nisse nummer femtiotre räckte upp en hand samtidigt som han höll uppe byxorna med den andra.
”Mina byxor är för stora.”
”Dra åt skärpet”
”Jag har inget skärp. Och inga byxhällor heller. ”
Tomten kastade en blick på femtiotrean och suckade. ”Det beror på att du tagit på dig byxorna ut och in.”

Mina andra böcker i bokserien Luthagen Blues hittar du här!