Kategorier
Kafferosteriet

Hur ser det ut då?

Ja hur ser det ut när en böna transformeras från en relativt vit obetydlig skapelse till en skönt brun liten pärla som förgyller smaklökarna under flera minuter med små piruetter av smaktoner?

Först värmer vi upp rosterimaskinen så den blir varm, sedan låter vi den svalna, sedan värmer vi igen och låter svalna. Tre gånger!
Det låter lite sjukt men vad som händer är att vi låter helt enkelt rosten bli genomvarm över hela sig, speciellt ska trumman som bönorna roteras runt i ha en jämn homogen temperatur så att alla bönor behandlas likvärdigt.

Därefter häller vi i bönorna och nu börjar magin. Runt runt snurrar de och långsamt tar de färg. Det yttersta lagret på varje böna torkar och försvinner som chaff och lagras i en behållare i maskinen. Nu när bönorna har uppnått den där sköna bruna färgen kommer snart det spännande ögonblicket. Det första knacket. Det låter nästan som popcorn men svagare. Detta sker när bönan spricker.
När vi har ett jämna antal knack börjar nedräkningen som är olika för varje böna, maskin och miljö. Rostmästaren känner sin maskin och vet exakt hur många sekunder han ska avvakta innan han avbryter processen och släpper fria bönorna i avsvalningstråget.

Nu snurras de runt av kyls av så att de inte blir överrostade.
Snart är det dags att ta sig en kopp nyrostat kaffe! Men innan dess besiktigar Mästerrostaren resultatet och om några bönor inte uppfyller kraven plockas de bort.

Efter tre dagar har bönorna släppt ifrån sig co2 så nu är det dags att paketera och skicka ut. Så håll utkik efter en gradeNinety-låda hos din lokala kaffeförsäljare!

Kategorier
Kafferosteriet

Nu är kafferosteriet igång!

Ja du läste rätt!
Jag och Sonen har startat ett kafferosteri där vi rostar exklusiva svårfångade bönor. Precis när solen gått upp och fukten bildar gråvita fuktiga moln i djungeln som döljer den blodröda solen, då ger vi oss ut på jakt. Högt uppe i Andernas berg och djupt nere i dalarna söker vi vårt byte: kaffebönan som har den extremt höga kvalitetsnivån 90 eller högre (Max är 100). Men de är svårfångade de där gulliga små bären. De gömmer sig bland buskar och andra ointressanta bär.
Men till slut, precis innan Koalan blinkar och vaknar upp från sin dagsslummer och spindlarnas nät glimmar i den nedgående solens varma gula sken, då ser vi den.
Bönan!

Vad sjutton betyder det där tänker du säkert. Jomendå ska jag berätta: Allt kaffe kvalitetsklassas (ja inte allt men säkert över hälften). Klassificeringen kallas SCA rating och går från 0-100. Är kaffet över 80 så kallas det speciality kaffe och över 90 så är det extremt hög kvalitet. Bara ungefär 0,1% av världens kaffe har klassificeringen 90 eller högre.
Det kaffet är det vi rostar.

Efter rostning så smakar vi på det och om det är gott så paketerat vi det i glasrör eller glasburkar, omgivna av fin träull i trälådor som vi tillverkar själva. Du kan se de färdiga produkterna på https://gradeninety.com

Vill du smaka kaffe som är något alldeles extra så kan du beställa en av våra lådor och bara njuta!

Sedan utvecklar vi också en app för kaffenördar över hela världen. Vi kallar den MyTastingNote. Här kan den extrema kaffenörden bläddra bönor från hela världen, brygga kaffe enligt olika recept och genomföra smakteser. Allt sparar vi i en databas för nörden så att hen kan ta fram sin optimala böna, bryggning och smakupplevelse.

Den appen hittar du här: https://tasting.gradeninety.com

Så om du undrade varför jag inte har skrivit något om mitt skrivande så beror det på att kaffebönorna tar väldigt mycket tid just nu. Men känner jag mig rätt så pockar nog strax lusten att skriva några ord om Sigurd och Tomten, eftersom den boken nästan är halvvägs kommen 🙂

Ha en underbar sommar!

Kategorier
Luthagen Blues Tomtens explosiva paket

Tomtens explosiva paket – del 15

Klicka på rubriken för hela avsnittet

Ajajaj, Tomten flyter död i vaken och Uppsala är invaderat av lömska nissar som kan hitta på både det ena, fast mest det andra. Hur ska detta gå???

Vattnet var kallare än kallast men kapten Karlsson var van vid kyla. Hade han inte styrt forskningsskepp genom Nordvästpassagen? Oljesuggor förbi Grönland? Burkbåt utanför Island? Dessutom skyddade hans omfångsrika späcklager honom på samma sätt som en valross.

Det visade sig att Tomten inte flöt i vattnet utan faktiskt på något som liknade en ytterdörr, hur den nu hade hamnat här. Karlsson vadade fram till dörren. Tomten låg på rygg med slutna ögon och armarna i vattnet. Huden i ansiktet var blek och vitaktig. Blod rann från ett sår i pannan och armarna var fulla med små sår, efter glas kanske.
Karlsson skakade försiktigt på hans axlar.
”Hallå!” ropade han. ”Lever du?”
Inget svar. Han skakade lite till på Tomten så att dennes huvud ruskade fram och tillbaka.
”Hallå?” ropade han igen. ”Lever du?”
Karlsson lutade sig framåt och faktiskt, darrade inte ett ögonlock till? Eller inbillade han sig? Nu började han själv skaka av kylan. Han måste få upp Tomten på land och in någonstans varmt. Om han fortfarande levde så dröjde det nog inte länge innan Tomten frös ihjäl.

Karlsson tog tag bakom huvudet på Tomten och runt armarna och släpade ned honom i vattnet. Det var inte så svårt. Tomten var alldeles slapp i kroppen. Men sedan var det det där med att släpa upp honom på den frusna stranden. Väl uppe på fast mark slog tyngdkraften till och Tomten vägde återigen sina mogna 150 kg. Karlsson slet och drog och svor långa eder på swahili men till slut var Tomten uppe ur vattnet.
”Hallå? Är du fortfarande död?”, sa Karlsson igen och sträckte på sig så det knakade i ryggen. Men Tomten verkade vara lika död som förut.
Karlsson såg sig om bakom ryggen. Nu var det staketet runt Svandammen som Tomten skulle över. Det var cirka metern högt. Det skulle bli knepigt. Men om han rullade runt Tomten uppför slänten och sedan baxade upp honom mot staketet så kanske det skulle kunna fungera.

Karlsson skakade till och tog ett halvsteg. Allt snurrade runt så han var tvungen att sätta sig ned tills yrseln gick över. Han blundade och öppnade ögonen igen.
Vad håller jag på med? Det är ju uppenbart att Tomten är död. Det är bättre att jag går hem och värmer mig istället för att frysa ihjäl. Jag kan ju alltid ringa 112 hemifrån.
Han trevade innanför skjortan. Fickpluntan var full med spetsad julglögg, rejäla doningar med en alkoholstyrka på knappa 47 procent. Han tog en klunk.
Ahh, det värmde bra i kistan. En till kanske?
Efter en fyra rejäla klunkar kom kraften tillbaka. Nog sjutton skulle han klara av att släpa Tomten över staketet. Fast det vore ju definitivt bättre om Tomten levde och själv kunde klättra över det.
”Challå”, försökte Karlsson.
Sjutton också tungan hade på något sätt blivit lite sladdrig.
”Eru döer?”
Inget svar från Tomtens kropp. Men munnen var lite halvöppen.
Tomten kanske vill ha en sup han med?
Sagt och gjort, Karlsson tömde en rejäl slatt, förlåt sup, ned i svalget på Tomten och väntade förväntansfullt på någon typ av respons. Den kom inte. Tomten var lika död som förut.
”Jaja, shdet var värt ett förshök”, sa Karlsson.
Han tog ett brandmansgrepp igen, lyfte upp kroppen och började dra den baklänges upp mot staketet. Men den kändes lite annorlunda. Kroppen alltså. Inte lika slapp. Och huden hade börjat glöda med ett konstigt sken.
Kanske spriten har satt eld på Tomten inuti på något sätt?
Ett steg till. Och sedan ytterligare ett. Nu hade han staketet i ryggen.
Någon hostade till.
Det var inte Karlsson.
Han vände sig om, men det fanns ingen bakom honom.
Tomtens röst hördes bakom honom. Den var lite ansträngd men nog fanns det där hemtrevliga skrockandet någonstans i stämman. Fast orden förstörde julstämningen :

”Någon försöker döda mig.”

Ja mer blir det inte just nu om vem som försöker döda Tomten och varför just nu. Men förtvivla inte – du kan läsa resten av berättelsen med den spännande upplösningen till sommaren! Och nu vet du ju att Tomten åtminstone lever …

God Jul!

Kategorier
Luthagen Blues Tomtens explosiva paket

Tomtens explosiva paket – del 13

(Glöm inte att klicka på rubriken för att läsa hela dagens avsnitt)

Oj oj, Tomten flyter död i vaken, Rektors lägenhet är sprängd, Tomtefriden är bruten, hur ska detta gå? Kan det bli värre än så här?

Tips från coachen: O ja, det kan det!

Nisse nummer ett, även kallad Ettan kryssade för nummer 24, den sista nissen i hans lista. Sådär, nu var alla tillbaka. Nu kunde de ta det lugnt och vila till klockan pekade på två på eftermiddagen. Då var det dags för den interaktiva julklappsutdelningen men en massa ’HoHo’. ’God Jul’ och ’Finns det några snälla barn’. Förhoppningsvis kanske med lite julgröt och människor som uppskattade ett eller två dåliga julskämt.
Lagret var nu nästan fullt med glada nissar och luften surrade av mummel, dåliga skämt och skratt och lukten av blöta vadmalssäckar samt utspilld julmust.
”Det var den sista nissen”, sa han till Tvåan. Tvåan nickade förnumstigt.
”Dåså, dags för frukost”, sa Tvåan och klappade sig på magen, ”Vart står den?”
Ettan såg sig omkring.
”Förr om åren brukar Tomten komma med den i sin säck. Har du sett honom?”
”Nej, har du?”
”Jag är hungrig”, ropade nummer 59 och slickade ut det sista ur en grötskål som inte riktigt var tom. ”När får vi frukost?”
”Snart, mycket snart”, sa Ettan. Vi väntar bara på Tomten. Han kommer strax”
”Jag är också hungrig”, muttrade trettitvåan och fick medhåll av femtifyran som nickade instämmande. Flera andra nissar höjde huvudena och nickade instämmande.
”Käk!” sa flera.
”Mat!”, sa några och klapprade med sina träskedar mot borden.
”Frukost!”, hördes.
Ett allmänt mummel utbröt som dock avbröts av en fråga ställd av nisse nummer tjugosju som hoppade upp på ett av borden och viftade med sin tomma säck.
”Varför dricker barnen upp all julmust före jul?” frågade han och såg sig förväntansfullt omkring. Det blev tyst när alla nissarna förväntansfullt spärrade upp sina öron.
”Jo för att efter jul har musten gått ur allihopa!” tjöt tjugosjuan och alla nissarna gapskrattade, slog sig på knäna eller rullade runt på golvet.
Ettan höjde rösten.
”Jättebra tjugosjuan! Vilket bra skämt! Men Tomten kommer strax med frukost. Vila lite medan ni väntar.”
Sorlet tvekade lite om det skulle minska men sjönk sedan lite avvaktande.
Ettan puffade upp sin säck och la sig på golvet. Tomten var säkert bara lite försenad. Han slöt ögonen.

*

Ettan ryckte till och slog upp ögonen. Det var sorlet och ljudet från dåliga skämt och skratt som väckte honom. Eller snarare avsaknaden av densamma. Det var nämligen nästan helt tyst på lagret. Han satte sig upp och lät blicken svepa över rummet. Bortsett från några få nissar var det nästan helt tomt. Fler än 50 nissar var försvunna.
”Var är alla?” frågade han.
”Jag försökte hålla kvar dem”, sa Tvåan och la en knekt på tian i sin patiens, ”men Tomten kom ju aldrig. Så nu har nästan alla nissar dragit ned på stan för att köpa frukost. Ja några skulle kolla på bio också tror jag.”
Han funderade.
”Några skulle simma lite också, samt åka kälke. Och Grötnisse pratade om att staden behövde få ett riktigt julkonstverk, vad han nu menade med det.”
Ettan harklade sig.
”Du menar alltså att nästan alla nissar är spridda över Uppsala där de hittat på egna aktiviteter och vi ska leverera julklappar”, han kontrollerade armbandsuret, ”om bara fem timmar?”
Tvåan nickade sorgset.
”Jag försökte stoppa dem, men du vet, många av dem är inte så smarta.”
Ettan ställde sig upp och såg sig omkring.
”Det här kommer gå käpprakt åt skogen”, sa han för sig själv, ”och var i hela världen är Jultomten?”

Kategorier
Luthagen Blues Okategoriserade Tomtens explosiva paket

Tomtens explosiva paket – del 12

(Glöm inte att klicka på rubriken för hela avsnittet)
Tomten är försvunnen men världen går vidare. Det är ju ändå trots allt julafton, och det blir klappar till alla snälla barn och vuxna om några få timmar. Eller?

Låt oss spendera några minuter med Kapten Karlsson under tiden. Du vet, han som fick sitt hus stulet av MC-gänget. De sju havens Don Juan med en oändlig rad dåliga anekdoter och men ett stort hjärta.

Kapten Karlsson stängde ytterdörren efter sig. Hans tre portugisiska vattenhundar med sina yviga svarta pälsar gläfste uppskattande och drog i kopplen. Nu var frågan vart han skulle gå någonstans. När han bodde i Luthagen så var det enkelt, bara att gå ut i cementgjuteriparken och rasta hundarna. Här i stan var det lite annorlunda, det tog lite längre tid att gå men grönområden fanns det ju. Nedanför slottet var det grönt och fint samt ofta befolkat av galanta damer som gärna ville prata om sina hundar och där han kunde dra både en och två berättelser. Mer än en gång hade det lett till en fika nere på Fågelsången med löfte om mera. Han tog ett djupt andetag av den kalla luften och gick försiktigt ut på den isiga trottoaren. Det gällde att inte ramla.

Kapten Karlsson var en inte alltför lång man med ett stort yvigt gråsvart skägg, små pigga ögon, en omfångsrik buk som en större oljetanker samt en mun som aldrig kunde vara tyst. Anekdoter eller tre berättades gärna för de galanta damer som korsade hans väg. De sju haven hade varit hans hem en lång tid innan han pensionerade sig och bosatte sig i Uppsala. Varför inte Göteborg kan man fråga sig eller någon annan stad nära vattnet? Det skälet var det ingen som visste något om – ännu.

Sedan MC-klubben Aros Brothers hade stulit hans hus och gjort om det till en bordell hade det varit svårt att bo kvar i huset. Ja han hade ju fått tillbaka huset med hjälp av Sigurd, men huset kändes inte som hans längre. Speciellt inte med de rosa väggarna med sina kulhål, mjuka fåtöljer, garderober med maskeradkläder som ändå inte passade honom, kameror och annat som MC-gänget hade installerat. Så efter bara några månader hade han sålt huset och flyttat in mer centralt i Uppsala.

”Försiktigt där”, sa han när en av hundarna försökte kila ner i en källartrappa. ”Vi ska bort till slottsbacken!”
Det var kallt i natt och snart var hans stora svarta skägg frostigt av kristaller medan andedräkten formade små moln kring ansiktet.
Backen var täckt med gnistrande snö, avbruten av gula fläckar efter andra hundar samt fotspår efter deras mattar och hussar. Karlsson spejade omkring sig men inga galanta damer syntes. Det kunde i och för sig bero på att klockan bara var runt ett på morgonen nu på julaftonen.
Karlsson hade lite svårt att sova och vaknade ofta med mardrömmar från tiden när MC-gänget hade sparkat ut honom från hans eget hus och han var tvungen att bo i parkens oisolerade lekstuga, utan el eller vatten, mitt i kallaste vintern. Ofta vaknade han för att han frös så han skakade och då hjälpte bara en varm dusch. Sedan var han klarvaken och då var bara att ta med hundarna ut på en promenad.
”Booom!”
Smällen ekade mellan husen.
”Jäkla ungar att skjuta fyrverkerier mitt i natten!” muttrade Karlsson och lät blicken svepa över himlen.
”Ingenting syns där uppe så det var säkert bara en smällare”, muttrade han för sig själv, ”en riktigt feting måste det ha varit.”
Nu sprätte hundarna snö bakom sig efter väl förrättat värv så kapten Karlsson lade om kursen österut ner mot Svandammen och Flustret. På vägen nynnade han för sig själv Rydbergs Tomte-epos:
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.

Han lät blicken glida längs husen efter nedre slottsgatan. Det var mörkt och stilla förutom en myriad av julstjärnor. Han höjde rösten så att dikten ekade mellan husen:
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.

Nu korsades vägen mellan Akademiska sjukhusets område och Svandammen. Inga bilar störde hans promenad där han kryssade fram emellan isfläckar och bar asfalt med de två hundarna ivrigt dragande i kopplet.
Stämningen var nästan julmagisk där månen sken som en vit tallrik strax ovanför Studenterna idrottsplats. Han stannade till och slog dramatiskt ut med armarna.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken…

Här vid kanten av Svandammen var det en vak som skapats av strömmande vatten och där änderna brukade simma omkring. En av hundarna stannade till, vände upp nosen mot månen och ylade. Strax efter föll den andra in. Även Karlsson stannade till. Först förstod han inte vad han såg flyta omkring i vaken innan sanningen slog till som en slägga i sinnet.
”Men vafan! … Tomten flyter död i vaken!”