Tomtens explosiva paket – del 6

Visste du att Sigurd är intresserad av bak? Jodå, fast han kanske tar det lite väl långt ibland…

Sigurd beskådade de sorgliga degklumparna som skulle föreställa saffransknyten. De var väldigt platta. Skulle inte saffransknyten vara lite svullna? Samt ha en gulbrun nyans? Han mätte höjden med tumstocken. Exemplaren som Sigurd nu tagit ut ur ugnen var knappt 17 mm höga men i affären hade han mätt höjden på de bullarna till 53 mm. Något var fel. Kunde det vara torrjästen? Den hade i och för sig några år på nacken, kanske till och med tretton år, men det stod å andra sidan ingen sista dag på påsarna.
Han kliade sig på skulten.
Uppenbarligen var det lite för lite luft i degen. Hur skulle man göra för att få in det under gräddningen? Kanske en varmluftspistol som sprutade in varmluft i varje bulle samtidigt som de gräddades? Eller kanske en ballong med vätgas i varje bulle?
Sigurd tog en degbit och smakade på den. Han kände saffrans-smaken, lite mjöl och smör samt en obehaglig skarp smak, nästan som ättika. Jästen kanske var dålig?
Han slängde ett öga på klockan som visade 23:13 vilket tyvärr innebar att Tores ICA-butik var stängd.

Internet hade som vanligt en hel del information; Jäst som används i bröd heter Saccharomyces cerevisiae, vilket betyder ”svamp som äter socker”. Tydligen äter jästen socker och genererar alkohol och koldioxid. Sigurd kliade sig på sin kala hjässa. Uppenbarligen genererades inte tillräckligt med alkohol och koldioxid denna gång. Men om man ville vässa gaserna lite extra så bullarna fick ännu mer gas i sig? Kanske genom att tillföra alkohol till degen? Bakpulver genererar ju alkohol och koldioxid när det blandas med vätska. Han kanske skulle blanda sprit och bakpulver in i degen precis innan han sköt in bullarna i ugnen?

Sagt och gjort. Sigurd kompletterade receptet med en rejäl skvätt Absolut vodka som enligt reklamen skulle vara neutral i smaken samt två matskedar bakpulver enligt devisen ”bättre för mycket av det goa än för lite”.
Efter att ha knådat ihop degen, låtit den jäsa en stund (utan något vidare resultat) formade han 13 bullar som placerades på en plåt och sköts in i den förvärmda ugnen. För säkerhet skull penslade han bullarna lite extra med vodka innan han stängde luckan.
Sigurd reste sig upp och kliade sig på halsen.
”Men alkohol förångas ju”, sa han för sig själv.
”Kanske om man tätade luckan så att gaserna var kvar med bullarna?” 
Sigurd hummade för sig själv medan han hämtade sin trogna rulle silvertejp samtidigt som Frida skyndsamt och med svansen mellan benen raskt försvann ut i ett annat rum. Sigurd klistrade upp silvertejp på alla ugnsskarvar, tog ett steg tillbaka och beundrade resultatet.
”Ja jäsiken”, sa han och lade ifrån sig silvertejpen på bordet.
”Det här blir nog ena rejäla bullar. Riktiga bomber.”
Knappt hade han uttalat orden förrän ugnen exploderade med en smäll. Ugnsluckan slets loss från sina fästen och passerade Sigurds huvud med en hårsmån samtidigt som han fann sig själv flygande baklänges i ett moln av förångad alkohol och degklumpar innan han landade platt mot väggen med en duns. En rejäl degbulle plaskade in i hans ansikte och mosades mot hans näsa. Han nös till och skakade förvirrat på huvudet.
Från rummet bredvid ylade Frida sorgset innan hon försiktigt stack in huvudet och beskådade eländet.
”Wiff!” sa hon förebrående och skakade på huvudet så att öronen slängde fram och tillbaka.

Här hittar du mina andra böcker i bokserien Luthagen Blues!