Christer Rindebratt

Äntligen är det dags, för nu kommer Tomten med julklapparna! Såhär på julaftons morgon ska Tomten smyga in och lämna paketen under granen utan att någon ser honom. Du vet: tripp, trapp, smyga försiktigt, inga höga ljud eller något sådant.

Tomten rättade till säcken på ryggen. Lustigt nog vägde den egentligen nästan ingenting, fast den var full med julklappar. Tomten hade räknat till 58 stycken olika paket i säcken. Ytterligare en fördel med Tomtens förmåga att skapa stora utrymmen inuti något litet var att det också reducerade vikten av det inuti.

Som vanligt var det mörkt ute nu på julaftons morgon men stjärnorna lyste som diamanter på himlen och väglamporna spred ett vitt sken över isiga gator och snöbetäckta väggar. Han slängde en blick på armbandsklockan: 00:54. Perfekt, han skulle hinna leverera det där konstigt tickande paketet precis klockan 01:00. Adressen till mottagaren var i närheten av Svandammen. Mera exakt ovanför kafé Fågelsången, fast på tredje våningen.
Tomten vek runt hörnet vid caféet när en röst hördes:
”Nämen hej Tomten, jasså det är dags nu?”
”Hoho”, sa Tomten automatiskt. ”God Jul på dig! Ja nu ska första paketen levereras.”
Den som frågat var en man iklädd överdragskläder med en stickad mössa på huvudet och en väska full med reklamblad i handen. Han pekade på väskan.
”Här kommer erbjudande till mellandagsrean. Kanske Tomten ska ha ett blad?”
”Hoho, nej tack”, skrockade tomten tålmodigt tillbaka. ”Jag är inte mycket för reor och mellandagar. Då tar jag det lilla lugna istället. Och om unge herrn får ursäkta, jag har paket som ska levereras till klockan 01.00 här i huset.”
”Jaha, men oj då. Jamen då ska jag inte störa. God Jul och Gott slut!”
Mannen vinkade glatt och försvann bort till nästa ytterdörr. Tomten fortsatte fram till ytterdörren och såg sig om. Ingen såg honom och porten var låst som sig bör. Tomtenissarna hade fått portkoder men Tomten behöver ingenting sådant. En av hans förmågor var att han kunde prata med låset och få låskolven att vrida sig i rätt läge. Låset blev liksom en levande varelse som vill vara Tomten till lags.
Det börjar med att Tomten blåser in sin andedräkt in i låset samtidigt som han mumlar en spådom som väcker låset till liv.
”Hej lilla lås”, säger tomten. ”Hur mås det idag?”
Låset svarar inte, men knirrar det inte lite ivrigt i metallen?
” Kan du vrida dig så att låset är öppet”, säger tomten då och låset lyder honom omedelbart med glädje – och så är dörren öppen.

…

Nä, jag bara driver med dig. Självklart kan inte Tomten prata med lås. Det vore ju lite väl otroligt. Däremot är Tomten en otroligt slipad inbrottstjuv med hundratals års erfarenhet. Tomten har ända sedan låsen skapades (för väldigt länge sedan faktiskt) haft som hobby att dyrka upp dessa och det finns inte en dörr (eller kassaskåp för den delen) som Tomten inte kan öppna. I sina fickor har han dyrkar av senaste modellerna samt kopior på specialnycklar. I minnet har han även memorerat hundratals koder till olika digitala lås i Uppsalatrakten.
Efter tretton sekunder vred tomten sin dyrk lite till, skrockade triumferande i skägget och öppnade dörren.

På tredje våningen var dörrarna sirliga med bronsplattor och rejäla handtag. Tomten kontrollerade namnen mot sin leveranssedel.
”Kolbert Niklasson”, läste han och mycket riktigt, en av skyltarna var prydd med samma namn. Dessutom hade den stolte lägenhetsinnehavaren lagt till en extra mässingsplåt med ordet ”Rektor”. Kolbert var tydligen rektor på Uppsala universitet.
”Här kommer Rektors paket från vännerna”, sa Tomten för sig själv.
Inom några sekunder är Tomten inne i lägenheten. Tyst som en mus smög han in i vardagsrummet och placerade paketet under granen. Han kikade på armbandsklockan och skrockade tyst.
”Femton sekunder kvar…”
Precis 01:00 exploderade paketet. Explosionen blåste ut alla fönster och förbrände allt i vardagsrummet. Av kraften slets ytterdörren loss från sina fästen, krossade fönstret i trapphuset och fortsatte tvärs över gatan innan det landade i Svandammen med två plask.

Av Tomten syntes inte ett spår i lägenheten.

Mina andra böcker i bokserien Luthagen Blues hittar du här!

Så Tomten kör kopiatorn på högvarv och fixar den ena korkade nissen efter den andra. Men vad har Sigurd för sig nu när bullbaket gick åt fanders? Jo, det ska du få veta nu.
Hmm. Det verkar ju faktiskt som om Sigurd och Tomtens vägar kommer korsas snart och kanske inte på ett positivt sätt …

”Ja du”, sa Sigurd och klappade Frida på huvudet. ” I natt ska vi försöka fånga tomten. Det ska bli kul.”
Frida ryggade tillbaka och såg förebrående på Sigurd.
Sigurd rodnade.
”Jamen jag ska inte göra honom illa eller något sådant. Jag lovar. Jag är bara nyfiken på hur han kommer in i huset. Och hur han får plats med alla presenter. Jag har beställt leverans av ett paket till dig från Tomteboden nere vid Svandammen. Det ska levereras i natt mellan nollnoll och ett.”
Frida såg fortfarande inte övertygad ut.
Sigurd reste sig upp från fåtöljen och gick ut i hallen.
”Men se här. Här har vi en grötfälla”.
Han pekade på en gröttallrik som stod på hallbordet med en stol framför
”Alla vet ju att tomten älskar gröt. Så när han ser gröttallriken kommer han säga ’Oj oj vad det ska bli gott med gröt’ och klappa sig på sin stora mage. ’Vad snälla de är i det här huset’. Sedan tar han tag i skeden och fastnar. Jag har nämligen lindat skedhandtaget med den starkaste dubbelhäftade tejpen som finns, nämligen 3M VHB. Den används för att limma ihop bildelar så den kommer nog att hålla fast tomtens hand utan problem. Sedan sitter skeden fast i en krampa i väggen där som du ser.”
Sigurd såg brett leende på Frida som dock inte såg riktigt övertygad ut.
”Men det blir ännu bättre. Ser du på stolen framför gröten? Jag har satt fast långa remsor med tejp på stolsitsen så inte nog med att tomtens hand sitter fast, Tomten kommer också fastna med stjärten på sitsen! Bra va?”
”Woaff, wiff” skällde hon.
”Jaha, du menar vad gör vi om Tomten inte är så hungrig?”, sa Sigurd. ”Ja men det har jag också tänkt på. Se här!”
Han gick in i vardagsrummet och pekade mot golvet.
”Ser du att jag placerat möblerna på ett visst sätt så att om man ska fram till granen och lägga julklapparna där så måste man gå den här smala stigen. Nej gå inte där!”
Sigurd satte handen framför Frida.
”Ser du att det glänser på golvet? Det är den dubbelhäftade tejpen igen. Den som fäster ihop bilar. Jag köpte ett konkurslager på nätet med 293 stycken rullar dubbelhäftande lim så här på golvet har jag först lagt ut blyplattor som väger 50 kilo vardera och uppepå dom har jag sedan limmat fast långa rader av dubbelhäftande 3M VHB tejp. Det gäller att vara noga så man inte fastnar själv bara för det är väldigt svårt att slita sig loss. ”
Sigurd vevade med armarna för att illustrera.
”Så här kommer då tomten med sin säck på ryggen och så ser han granen du vet. ’Va fin gran’, tänker han ’men oj oj va mycket möbler det finns. Jag måste nog gå på den där smala stigen’.”
Sigurd illustrerar och låtsas bära en säck på ryggen och går fram mot granen.
”Och så sätter han foten på tejpen och sedan nästa fot och sedan sitter han fast i tejpen och minst etthundra kilo bly. Och samtidigt har jag satt fast en kobjällra där borta så att när tomten fastnar så kommer det att pingla så att vi vaknar, om vi somnat.”
Sigurd ser triumferande på Frida.
”Sedan bjuder vi honom och julmust och gröt på riktigt innan vi frågar honom hur han kommer in och hur han får plats med alla presenterna i sin säck.
Det kommer bli så bra!”
Frida satte sig på bakbenen och stirrade uppfordrande på Sigurd.
”Woaffi!” skällde hon.
Sigurd stirrade på henne.
”Du menar vad händer om Tomten ställer möblerna åt sidan och sedan går fram till granen? Ja då fastnar ju möblerna i tejpen, Tomten levererar utan att fastna och försvinner.”
Sigurd såg finurlig ut.
”Men jag har tänkt på det också!”
Han studsade bort till spiskransen där det julen till ära hängde två strumpor.
”Jag har också beställt leverans från Tomten av ett litet paket som ska in i din strumpa. Vad Tomten inte vet är att när han sticker ner handen i strumpan fastnar han i en råttfälla! Och båda strumporna sitter fast med tejp! Bra va?”
Sigurd vände sig dramatiskt om och pekade med handen på dörren in i vardagsrummet.
”Dessutom har jag skruvat ut skruvarna i dörrhandtaget nästan helt, så om tomten mot förmodan undviker att fastna i något kommer dörrhandtaget lossna och så är han fast här inne i vardagsrummet där det bara finns ett litet fönster som en fullvuxen tomte knappast kommer ut igenom samt en öppen spis. Jag har tänkt på allt!”

Mina andra böcker i bokserien Luthagen Blues hittar du förresten här!

Som sagt, hur hinner Tomten med att lämna ut alla paket? Spoiler! Det gör han inte. Det vill säga inte alldeles själv…

Tomten lade tillbaka julklappen och klev ut mitt på golvet framför borden med all julgröt, tomtedräkter, julmust och säckar. Nu var det hög tid om han … alla … skulle hinna leverera i natt. Ur en påse halade han fram två yogamattor och rullade ut dem framför sig. Han harklade sig igen och blundade.

    ”šinā!”

Ordet uttalades bestämt och med eftertryck och följdes omedelbart av plingande ljud som från en koskälla samt två dunsar som lät väldigt likt ljudet som drygt etthundra kilo fett gör när det landar på en Yogamatta från Rusta. Framför tomten på rygg på varsin yogamatta kikade nu två förvirrade, nakna håriga kopior av tomten upp på honom. Så klarnade deras blickar och de log brett.
”Hej på dig” sa de i kör. ”så det är dags?”
Tomten nickade.
”Ni vet vad ni ska göra.”

Tomtekopiorna kom raskt upp på fötter. De var verkligen exakta kopior av tomten. Eller? Var inte skägget lite kortare? Och kropparna såg faktiskt lite smalare ut, om än väldigt lite.
Tomten pekade mot säcken.
”Glöm inte att lägga ut yogamattan innan ni dubblerar er. Kommer ni ihåg trollformeln?”
”Vi är väl inte dumma heller”, sa den ena tomtekopian. Vi kan kalla honom nummer Ett.
”Nej verkligen inte”, sa den andra som vi kan döpa till Tvåan.
Ettan skrattade till.
”Har du hört den här?” säger Ettan. ”Vet du varför ketchupen blev arg på tomaten?”
Tvåan skakade på huvudet.
”Näe, varför det?”
Ettan skrattade så han knappt fick fram orden.
”För att han alltid pressade honom!”
Båda kopiorna skrattade så att de ramlade omkull. Tomten suckade.
”Bra bra, jättekul”, sa han ansträngt. ”Gå iväg nu och dubblera er.”
Tomtekopiorna kom glatt flinande på fötter och drog ut varsin yogamatta ur påsen.
”Glöm inte att ta på er kläder!” ropade tomten efter dem.

Någon minut senare hade tomtekopiorna i sin tur dubblerat sig, därefter hade deras kopior dubblerat sig och så vidare. Efter ytterligare några minuter var lokalen om inte full, åtminstone befolkad av Tomten samt 62 kopior som klädde på sig, drog dåliga skämt och stärkte sig med julgröt och julmust.

Vi kanske ska kalla kopiorna för … ”nissar” i brist på bättre ord. Nissarna var exakta kopior av tomten förutom att skägget var kortare, intelligensen var bristfällig och fetthalten lägre.
Varje nisse vägde precis två kilo mindre än sin originalnisse, vilket innebar att de sista trettitvå nissarna alltså vägde 10 kilo mindre än Tomten. Det gick åt energi för att dubblera sig och Tomten hade funnit att julgröt och julmust gav exakt den rätta energikicken med snabba kolhydrater så att han själv och nissarna orkade leverera sina klappar under detta hektiska juldygn.

Det där med intelligensen var det lite knepigare med. Tomten suckade. Nissarna var helt enkelt inte så smarta. Fick de inte exakta instruktioner vad de skulle göra drog de mest runt på stan och gjorde en massa tokerier, klädde ut katter i kläder, spelade hartsfiol, lekte kurragömma på Uppsala centralstations bangård samt mycket annat.
De var lite busiga helt enkelt.
Intelligensen minskade dessutom med dubbleringarna vilket innebar att de sista 32 nissarna helt enkelt var rejält korkade.
Och de där skämten? Var kom de ifrån? Tomten kliade sig eftertänksamt i skägget när han såg en nisse dra ett skämt om en nunna som gick in i en bar, varvid båda nissarna gapskrattade samt klappade varandra på ryggen så de ramlade omkull.
”Hör upp!”
Tomtens röst ekade i lokalen men de flesta nissarna fortsatte som förut. Två håriga nakna nissar brottades i ett hörn, fyra andra kastade gröt på varandra medan en nisse med en gaffel i skägget målade någon typ av stilleben med gröt och julmust på betongväggen.
”Fyrtioåttan och trettinian, sluta brottas och ta på er kläderna.” ropade tomten.
Fyrtioåttan spärrade upp öronen, lyfte på huvudet och rullade runt i partär för att komma upp på fötter men trettinian tog omedelbart tillfället i akt och försökte strypa honom med en dubbelnelson.
”Nu slutar ni!” skrek Tomten så högt att vitt damm ramlade ner från taget och öronen på 64 nissar dallrade av luftdraget.
Det blev omedelbart tyst. Knäpptyst. Så tyst att man kunde höra tre dunsar av drygt 100kg fett mot golvet när några nisssar svimmade av rädsla samtidigt som alla de andra nissarna bleknade så att de blev … väldigt bleka i ansiktet. Var och en stramade även upp sig i något som med en rejäl portion god vilja skulle kunna kallas givakt. Till och med brottarna studsade upp på fötter som om de hade fjädrar i kroppen.
Tomten tvingade sig att slappna av.
”Klockan är 00:15 och jag vill att alla dagens dolda klappar ska vara utdelade senast innan solen går upp. Ni har alla fått en leveranslista samt en karta över Uppsala. Portkoder står med i leveranslistan. Gör inte bus utan uppträd professionellt. Försök att inte väcka alla utan smyg in, lämna klapparna och smyg ut. Skorsten får användas om det finns men kolla att det inte brinner i den innan ni hoppar ner. Ordet som får er att använda skorstenen är ”förnæ”. Förstått?”
Flertalet av nissarna nickade energiskt instämmande medan de två brottarna fumligt försökte ta på sig kläderna och grötmålaren hungrigt slickade bort sin skapelse från väggen.
”När ni är klara så kommer ni tillbaka hit, sitter ned och gör ingenting. Absolut ingenting. Inget bus eller spektakel på staden. Vi vilar tills klockan 14:30 då vi gör den svenska leveransen. Är det uppfattat.”
En nisse räckte upp handen.
”Vad betyder professionellt?”
”Att ni bara gör det som står på orderlistan och inget annat.”
”Vet du vad snögubben äter till frukost förresten”, frågade nisse nummer trettioett.
Tomten skakade på huvet.
”Snöflingor!” jublade trettioettan och lokalen exploderade av skratt.  Nisse nummer femtiotre räckte upp en hand samtidigt som han höll uppe byxorna med den andra.
”Mina byxor är för stora.”
”Dra åt skärpet”
”Jag har inget skärp. Och inga byxhällor heller. ”
Tomten kastade en blick på femtiotrean och suckade. ”Det beror på att du tagit på dig byxorna ut och in.”

Mina andra böcker i bokserien Luthagen Blues hittar du här!

Låt oss vända tillbaka till Tomten och lämna Sigurd åt sitt bageriöde för ett tag och återkomma till den stora frågan: Hur ska egentligen Tomten hinna med allt nu på julafton? Svaret finner du (nästan) nedan och definitivt i morgon!

Tomten sträckte på sig så att ryggen knakade till och tog sedan en rejäl slev gröt i munnen. Klockan var sen men ännu hade inte visaren passerat förbi tolvslaget.

Framför honom tronade 62 stycken gröttallrikar fulla med gröt ackompanjerade av varsin julmustflaska. På arbetsbänkar vilade dessutom 62 tomtedräkter samt tomtesäckar.

Hans egen röda tomtedräkt satt som om den var måttsydd för honom, vilket den ju faktiskt var. Luvan tronade stolt på huvudet och det vita skägget, för tillfället prytt med bitar av gröt, vajade upproriskt på hakan.

Han slevade upp det sista från tallriken och sköljde ned det med en rejäl klunk julmust.
Lagret sträckte sig tvåhundra meter i vardera riktningen och var för tillfället halvfullt med julklappar. I taket hängde det rader av lysrör som av något skäl sakta vajade fram och tillbaka.

Tomten hade beställningar på 5637 leveranser av julklappar i natt. Lite mindre än det brukade vara men inte lika lågt som under det glada 1960-talet då tomten sågs som en imperialistisk och kommersiell marionett. Vilket var väldigt långt från den osminkade sanningen.
Lagret såg betydligt mindre ut om man stod utanför lagerdörren, i det lilla skjulet vid Svandammen. Om man gissade så var det nog inte större än två gånger två meter. Vilket det var på utsidan. Men absolut inte på insidan. Det var en av Tomtens förmågor att skapa stora utrymmen inuti något litet, till exempel en tomtesäck eller i detta fall ett litet lagerrum. Hur han gjorde det visste han inte själv. Han bara tänkte att det skulle vara så, och så blev det.

Han harklade sig och ställde sig upp. Det var dags. Hög tid att leverera julklapparna. Med hjälp av julens magi.
Nu kan man undra hur Tomten skulle kunna leverera femtusensexhundratrettisju julklappar till välartade barn och deras kanske inte lika välartade föräldrar, släktingar och annat löst folk. Inte för att Tomten hade koll på vilka som var välartade eller inte. Han kunde känna om folk var … tomma men där slutade analysen. Tomma förresten. Tomten skakade till av obehag. Det där paret som lämnade presenter. Som var tomma inuti. Som om de saknade något, kanske sin själ. Som om de var döda men ändå rörde sig som om de levde. Obehagligt.
Han kikade på sin egen säck. Han hade lagt ned presenten som de ville han skulle levereras. Prick klockan 01:00 stod det skrivet på hans ordersedel.
Julklappen var inte så stor men den vägde faktiskt en hel del. Som om den innehöll 4 kilo mjöl kanske. Han luktade på den. Doften var inte av mjöl, snarare något kemikaliskt. Det lät också något från den? Han spärrade upp sina stora håriga öron så att de blev dubbelt så stora. Det … tickade från den. Som från en klocka. Det kanske var ett sånt där gökur?

Det vore en rolig julklapp till någon som tyckte om Schweiz.

Mina andra böcker i bokserien Luthagen Blues hittar du här!

Visste du att Sigurd är intresserad av bak? Jodå, fast han kanske tar det lite väl långt ibland…

Sigurd beskådade de sorgliga degklumparna som skulle föreställa saffransknyten. De var väldigt platta. Skulle inte saffransknyten vara lite svullna? Samt ha en gulbrun nyans? Han mätte höjden med tumstocken. Exemplaren som Sigurd nu tagit ut ur ugnen var knappt 17 mm höga men i affären hade han mätt höjden på de bullarna till 53 mm. Något var fel. Kunde det vara torrjästen? Den hade i och för sig några år på nacken, kanske till och med tretton år, men det stod å andra sidan ingen sista dag på påsarna.
Han kliade sig på skulten.
Uppenbarligen var det lite för lite luft i degen. Hur skulle man göra för att få in det under gräddningen? Kanske en varmluftspistol som sprutade in varmluft i varje bulle samtidigt som de gräddades? Eller kanske en ballong med vätgas i varje bulle?
Sigurd tog en degbit och smakade på den. Han kände saffrans-smaken, lite mjöl och smör samt en obehaglig skarp smak, nästan som ättika. Jästen kanske var dålig?
Han slängde ett öga på klockan som visade 23:13 vilket tyvärr innebar att Tores ICA-butik var stängd.

Internet hade som vanligt en hel del information; Jäst som används i bröd heter Saccharomyces cerevisiae, vilket betyder ”svamp som äter socker”. Tydligen äter jästen socker och genererar alkohol och koldioxid. Sigurd kliade sig på sin kala hjässa. Uppenbarligen genererades inte tillräckligt med alkohol och koldioxid denna gång. Men om man ville vässa gaserna lite extra så bullarna fick ännu mer gas i sig? Kanske genom att tillföra alkohol till degen? Bakpulver genererar ju alkohol och koldioxid när det blandas med vätska. Han kanske skulle blanda sprit och bakpulver in i degen precis innan han sköt in bullarna i ugnen?

Sagt och gjort. Sigurd kompletterade receptet med en rejäl skvätt Absolut vodka som enligt reklamen skulle vara neutral i smaken samt två matskedar bakpulver enligt devisen ”bättre för mycket av det goa än för lite”.
Efter att ha knådat ihop degen, låtit den jäsa en stund (utan något vidare resultat) formade han 13 bullar som placerades på en plåt och sköts in i den förvärmda ugnen. För säkerhet skull penslade han bullarna lite extra med vodka innan han stängde luckan.
Sigurd reste sig upp och kliade sig på halsen.
”Men alkohol förångas ju”, sa han för sig själv.
”Kanske om man tätade luckan så att gaserna var kvar med bullarna?” 
Sigurd hummade för sig själv medan han hämtade sin trogna rulle silvertejp samtidigt som Frida skyndsamt och med svansen mellan benen raskt försvann ut i ett annat rum. Sigurd klistrade upp silvertejp på alla ugnsskarvar, tog ett steg tillbaka och beundrade resultatet.
”Ja jäsiken”, sa han och lade ifrån sig silvertejpen på bordet.
”Det här blir nog ena rejäla bullar. Riktiga bomber.”
Knappt hade han uttalat orden förrän ugnen exploderade med en smäll. Ugnsluckan slets loss från sina fästen och passerade Sigurds huvud med en hårsmån samtidigt som han fann sig själv flygande baklänges i ett moln av förångad alkohol och degklumpar innan han landade platt mot väggen med en duns. En rejäl degbulle plaskade in i hans ansikte och mosades mot hans näsa. Han nös till och skakade förvirrat på huvudet.
Från rummet bredvid ylade Frida sorgset innan hon försiktigt stack in huvudet och beskådade eländet.
”Wiff!” sa hon förebrående och skakade på huvudet så att öronen slängde fram och tillbaka.

Här hittar du mina andra böcker i bokserien Luthagen Blues!