Det visar sig att när kalendern skickas via email eller till Facebook så visas tyvärr bara några få rader. För att du ska kunna läsa hela berättelsen måste du klicka på rubriken. Då kan du se hela inlägget. Beklagar om det inte varit tydligt!
Stor tack för att du följer min lilla adventskalender!
Ja Tomten är sprängd i bitar men det vet ju inte Sigurd där han sitter med alla sina fällor. Kommer det någon Tomte eller?
Det viktigaste vid all spaning efter tjuvar och kanske speciellt viktigt när man ska fånga Jultomten är tålamod samt gott kaffe. Till kaffet är det också lämpligt att ha någon typ av fikabröd som smakar gott.
Nåja två av tre är inte så illa tänkte Sigurd där han sippade på det heta goda kaffet och knaprade på den hårda saffransbullen. Efter ugnsexplosionen hade det varit lite svårt att grädda i den demolerade ugnen så istället hade Sigurd stekt saffransdegen i stekpannan. Under lock såklart. Men det där att få upp 175 grader i stekpannan utan att bränna vid degen var inte lätt. Så nu knaprade Sigurd på en saffransbulle som var svartbränd och hård på undersidan men där degen fortfarande var lös och sladdrig på ovansidan. Definitivt inte den bästa kombinationen men vad gjorde man när man just sprängt sin enda ugn i luften?
Sigurd såg avundsjukt ned på Frida i sin korg. Hon gnagde belåtet på sitt stora julklappsben medan hon morrade lite försynt så han inte skulle få några idéer om att byta saffransbullen mot det smaskiga benet.
Klockan visade nu 01:05. Han hade beställt leverans till klockan 01:00 men Tomten hade såklart mycket all leverera såhär dagen före dopparedan. Sigurd och Frida satt i hallen och vaktade och han kunde se delar av vardagsrummet också, om än inte granen eller den öppna spisen. Han spetsade öronen men nej, förutom Fridas belåtna gnagande hördes ingenting ännu.Han tog en klunk kaffe igen. Det här var en väldigt aromatisk böna från Chile, fruktig och lite besk samtidigt. Precis som han ville ha det. Ja hur skulle han rosta den i fortsättningen nu när ugnen var kaputt? Det kanske var dags att köpa en ny ugn, en där ugnsluckan var lite mer förstärkt så den tålde alkoholindränkta saffransbullar. Samt kanske förberedd för att rosta …
”wiff wiff wiff!”
Frida skällde, men väldigt, väldigt tyst. Nästan som om hon viskade istället för att skälla. Öronen var riktade rakt framåt mot vardagsrummet och svansen stod spikrakt upp, som en antenn. Nu hörde Sigurd också ljud. Prassel från papper. Någon som nynnade på en julsång. Det måste vara tomten! Men hur hade han kommit in i rummet?Sigurd reste sig häftigt och spillde raskt ut sitt heta kaffe i skrevet. Han kvävde ett stön av smärta och stapplade framåt in mot vardagsrummet. Pungen fick vänta. Han fick spola den med kallvatten senare. Nu måste han först fånga Tomten.
I vardagsrummet pysslade Tomten med sitt och placerade Fridas paket under granen.
”Aha!” sa Sigurd triumferande när han såg honom. Sedan tystnade han och såg sig förvirrat omkring. Hur hade Tomten kommit fram till granen? Alla möbler stod ju där de skulle.
Tomten log, rätade på ryggen och hängde påsen över axlarna.
”God Jul!” sa han. ”Då är paketen levererade och jag måste vidare. Tyvärr gick inte ett paket in i strumpan, så jag har lagt det bredvid.”
”Vänta!” ropade Sigurd. ”Vill du … vill du inte ha lite julgröt? Jag har en stor tallrik med jättegod julgröt i hallen.”
Tomten verkade tveka ett ögonblick, sedan skrockade han hemtrevligt under skägget.
”Hoho”, sa han, ”tack så mycket men jag har precis ätit.”
Sedan kom en glimt i hans ögon.
”Vet Sigurd förresten varför jag sällan gör julgodis nuförtiden?”
Sigurd såg förvirrat på honom.
”…ehh, nej det vet jag inte …”
”Jo för att det tar knäcken på mig!!”
Tomten gapskrattade och slog sig på knäna.
”….knäcken på mig, fattar du Sigurd?”
”he … he…” försökte Sigurd. ”Jomen, ska inte Tomten ha lite gröt i alla fall?”
”Tack, tack men jag måste gå vidare till nästa barn”, sa Tomten och gick fram till den öppna spisen.
”Jag måste tackla ner tomten!”
Tanken materialiserade sig i Sigurds hjärna som från ingenstans och trängde undan alla vettiga tankar från hans hjärna. Nu ska man veta att Sigurd varken var snabb, stark eller visste hur man tacklade ner någon. Skridskor kunde han knappt stå på och rugby var inte något han brukade titta på.Förargad för att den inte fick vara med längre kopplade hans hjärna ur sig och gick och surade längst bak i huvudet. Istället skuttade reptilhjärnan raskt fram och övertygade Sigurd om att han visst kunde stoppa en 150kg stor tomte bara han sprang tillräckligt fort och inte tänkte så mycket. Adrenalin pumpades raskt ut till de få muskler Sigurd hade och så började han springa.
Sigurd borde nog ha analyserat attackbana, momentankraften och möjliga konsekvenser. Vidare borde han ha kommit ihåg vad han gjort den senaste tiden med att sätta upp tomtefällor och konsekvenstänket i samband med dessa.
Istället gick det som det brukade göra i dessa situationer, det vill säga åt skogen.
Efter enkommasjuttifyra meter fastnade hans högra ben i den dubbelhäftande tejpen på golvet och efter ytterligare nollkomma åttisex meter fastnade det andra.
Reptilhjärnan gläfste uppskattande.
”Det går bra det här”, sa den. ”Du behöver bara slita dig loss från tejpen och tackla tomten någonstans i mellangärdet med något oömt. Kanske ditt huvud?”
Hjärnan lyfte på förlåten längst bak i Sigurds huvud och informerade Sigurd om att han troligtvis kommer dö om huvudet slår i spiskransen och att han borde ignorera Hr Reptil Hjärna.
”Kan ni hålla käften i mitt huvud!” skrek Sigurd.
Tomten stirrade förvånat på Sigurd som var på väg mot spisen innan han bestämt slog ihop ögonen.
”förnæ”, sa Tomten. Under en halv sekund medan Sigurds överkropp fortfarande hade en fart framåt på en meter i sekunden hände ingenting. Sedan krympte Tomten ihop i ett rött ljus som försvann upp genom den öppna spisen.
”Snaaaaablars!” sa Sigurd medan sekunderna kändes som evigheter och spiselkransen närmade sig hans huvud eller snarare Sigurds överkropp närmade sig spisen och hans brända genitalier dunkade av smärta. Han sträckte ut högerhanden för att ta emot sig mot spisens krans men missade och körde istället in handen i julstrumpan.
”Det här kommer göra ont”, hann Sigurd tänka innan råttfällan slog till om hans hand.Och det gjorde det.
Äntligen är det dags, för nu kommer Tomten med julklapparna! Såhär på julaftons morgon ska Tomten smyga in och lämna paketen under granen utan att någon ser honom. Du vet: tripp, trapp, smyga försiktigt, inga höga ljud eller något sådant.
Tomten rättade till säcken på ryggen. Lustigt nog vägde den egentligen nästan ingenting, fast den var full med julklappar. Tomten hade räknat till 58 stycken olika paket i säcken. Ytterligare en fördel med Tomtens förmåga att skapa stora utrymmen inuti något litet var att det också reducerade vikten av det inuti.
Som vanligt var det mörkt ute nu på julaftons morgon men stjärnorna lyste som diamanter på himlen och väglamporna spred ett vitt sken över isiga gator och snöbetäckta väggar. Han slängde en blick på armbandsklockan: 00:54. Perfekt, han skulle hinna leverera det där konstigt tickande paketet precis klockan 01:00. Adressen till mottagaren var i närheten av Svandammen. Mera exakt ovanför kafé Fågelsången, fast på tredje våningen.
Tomten vek runt hörnet vid caféet när en röst hördes:
”Nämen hej Tomten, jasså det är dags nu?”
”Hoho”, sa Tomten automatiskt. ”God Jul på dig! Ja nu ska första paketen levereras.”
Den som frågat var en man iklädd överdragskläder med en stickad mössa på huvudet och en väska full med reklamblad i handen. Han pekade på väskan.
”Här kommer erbjudande till mellandagsrean. Kanske Tomten ska ha ett blad?”
”Hoho, nej tack”, skrockade tomten tålmodigt tillbaka. ”Jag är inte mycket för reor och mellandagar. Då tar jag det lilla lugna istället. Och om unge herrn får ursäkta, jag har paket som ska levereras till klockan 01.00 här i huset.”
”Jaha, men oj då. Jamen då ska jag inte störa. God Jul och Gott slut!”
Mannen vinkade glatt och försvann bort till nästa ytterdörr. Tomten fortsatte fram till ytterdörren och såg sig om. Ingen såg honom och porten var låst som sig bör. Tomtenissarna hade fått portkoder men Tomten behöver ingenting sådant. En av hans förmågor var att han kunde prata med låset och få låskolven att vrida sig i rätt läge. Låset blev liksom en levande varelse som vill vara Tomten till lags.
Det börjar med att Tomten blåser in sin andedräkt in i låset samtidigt som han mumlar en spådom som väcker låset till liv.
”Hej lilla lås”, säger tomten. ”Hur mås det idag?”
Låset svarar inte, men knirrar det inte lite ivrigt i metallen?
” Kan du vrida dig så att låset är öppet”, säger tomten då och låset lyder honom omedelbart med glädje – och så är dörren öppen.…
Nä, jag bara driver med dig. Självklart kan inte Tomten prata med lås. Det vore ju lite väl otroligt. Däremot är Tomten en otroligt slipad inbrottstjuv med hundratals års erfarenhet. Tomten har ända sedan låsen skapades (för väldigt länge sedan faktiskt) haft som hobby att dyrka upp dessa och det finns inte en dörr (eller kassaskåp för den delen) som Tomten inte kan öppna. I sina fickor har han dyrkar av senaste modellerna samt kopior på specialnycklar. I minnet har han även memorerat hundratals koder till olika digitala lås i Uppsalatrakten.
Efter tretton sekunder vred tomten sin dyrk lite till, skrockade triumferande i skägget och öppnade dörren.På tredje våningen var dörrarna sirliga med bronsplattor och rejäla handtag. Tomten kontrollerade namnen mot sin leveranssedel.
”Kolbert Niklasson”, läste han och mycket riktigt, en av skyltarna var prydd med samma namn. Dessutom hade den stolte lägenhetsinnehavaren lagt till en extra mässingsplåt med ordet ”Rektor”. Kolbert var tydligen rektor på Uppsala universitet.
”Här kommer Rektors paket från vännerna”, sa Tomten för sig själv.
Inom några sekunder är Tomten inne i lägenheten. Tyst som en mus smög han in i vardagsrummet och placerade paketet under granen. Han kikade på armbandsklockan och skrockade tyst.
”Femton sekunder kvar…”
Precis 01:00 exploderade paketet. Explosionen blåste ut alla fönster och förbrände allt i vardagsrummet. Av kraften slets ytterdörren loss från sina fästen, krossade fönstret i trapphuset och fortsatte tvärs över gatan innan det landade i Svandammen med två plask.Av Tomten syntes inte ett spår i lägenheten.
Så Tomten kör kopiatorn på högvarv och fixar den ena korkade nissen efter den andra. Men vad har Sigurd för sig nu när bullbaket gick åt fanders? Jo, det ska du få veta nu.
Hmm. Det verkar ju faktiskt som om Sigurd och Tomtens vägar kommer korsas snart och kanske inte på ett positivt sätt …
”Ja du”, sa Sigurd och klappade Frida på huvudet. ” I natt ska vi försöka fånga tomten. Det ska bli kul.”
Frida ryggade tillbaka och såg förebrående på Sigurd.
Sigurd rodnade.
”Jamen jag ska inte göra honom illa eller något sådant. Jag lovar. Jag är bara nyfiken på hur han kommer in i huset. Och hur han får plats med alla presenter. Jag har beställt leverans av ett paket till dig från Tomteboden nere vid Svandammen. Det ska levereras i natt mellan nollnoll och ett.”
Frida såg fortfarande inte övertygad ut.
Sigurd reste sig upp från fåtöljen och gick ut i hallen.
”Men se här. Här har vi en grötfälla”.
Han pekade på en gröttallrik som stod på hallbordet med en stol framför
”Alla vet ju att tomten älskar gröt. Så när han ser gröttallriken kommer han säga ’Oj oj vad det ska bli gott med gröt’ och klappa sig på sin stora mage. ’Vad snälla de är i det här huset’. Sedan tar han tag i skeden och fastnar. Jag har nämligen lindat skedhandtaget med den starkaste dubbelhäftade tejpen som finns, nämligen 3M VHB. Den används för att limma ihop bildelar så den kommer nog att hålla fast tomtens hand utan problem. Sedan sitter skeden fast i en krampa i väggen där som du ser.”
Sigurd såg brett leende på Frida som dock inte såg riktigt övertygad ut.
”Men det blir ännu bättre. Ser du på stolen framför gröten? Jag har satt fast långa remsor med tejp på stolsitsen så inte nog med att tomtens hand sitter fast, Tomten kommer också fastna med stjärten på sitsen! Bra va?”
”Woaff, wiff” skällde hon.
”Jaha, du menar vad gör vi om Tomten inte är så hungrig?”, sa Sigurd. ”Ja men det har jag också tänkt på. Se här!”
Han gick in i vardagsrummet och pekade mot golvet.
”Ser du att jag placerat möblerna på ett visst sätt så att om man ska fram till granen och lägga julklapparna där så måste man gå den här smala stigen. Nej gå inte där!”
Sigurd satte handen framför Frida.
”Ser du att det glänser på golvet? Det är den dubbelhäftade tejpen igen. Den som fäster ihop bilar. Jag köpte ett konkurslager på nätet med 293 stycken rullar dubbelhäftande lim så här på golvet har jag först lagt ut blyplattor som väger 50 kilo vardera och uppepå dom har jag sedan limmat fast långa rader av dubbelhäftande 3M VHB tejp. Det gäller att vara noga så man inte fastnar själv bara för det är väldigt svårt att slita sig loss. ”
Sigurd vevade med armarna för att illustrera.
”Så här kommer då tomten med sin säck på ryggen och så ser han granen du vet. ’Va fin gran’, tänker han ’men oj oj va mycket möbler det finns. Jag måste nog gå på den där smala stigen’.”
Sigurd illustrerar och låtsas bära en säck på ryggen och går fram mot granen.
”Och så sätter han foten på tejpen och sedan nästa fot och sedan sitter han fast i tejpen och minst etthundra kilo bly. Och samtidigt har jag satt fast en kobjällra där borta så att när tomten fastnar så kommer det att pingla så att vi vaknar, om vi somnat.”
Sigurd ser triumferande på Frida.
”Sedan bjuder vi honom och julmust och gröt på riktigt innan vi frågar honom hur han kommer in och hur han får plats med alla presenterna i sin säck.
Det kommer bli så bra!”
Frida satte sig på bakbenen och stirrade uppfordrande på Sigurd.
”Woaffi!” skällde hon.
Sigurd stirrade på henne.
”Du menar vad händer om Tomten ställer möblerna åt sidan och sedan går fram till granen? Ja då fastnar ju möblerna i tejpen, Tomten levererar utan att fastna och försvinner.”
Sigurd såg finurlig ut.
”Men jag har tänkt på det också!”
Han studsade bort till spiskransen där det julen till ära hängde två strumpor.
”Jag har också beställt leverans från Tomten av ett litet paket som ska in i din strumpa. Vad Tomten inte vet är att när han sticker ner handen i strumpan fastnar han i en råttfälla! Och båda strumporna sitter fast med tejp! Bra va?”
Sigurd vände sig dramatiskt om och pekade med handen på dörren in i vardagsrummet.
”Dessutom har jag skruvat ut skruvarna i dörrhandtaget nästan helt, så om tomten mot förmodan undviker att fastna i något kommer dörrhandtaget lossna och så är han fast här inne i vardagsrummet där det bara finns ett litet fönster som en fullvuxen tomte knappast kommer ut igenom samt en öppen spis. Jag har tänkt på allt!”
Mina andra böcker i bokserien Luthagen Blues hittar du förresten här!
Som sagt, hur hinner Tomten med att lämna ut alla paket? Spoiler! Det gör han inte. Det vill säga inte alldeles själv…
Tomten lade tillbaka julklappen och klev ut mitt på golvet framför borden med all julgröt, tomtedräkter, julmust och säckar. Nu var det hög tid om han … alla … skulle hinna leverera i natt. Ur en påse halade han fram två yogamattor och rullade ut dem framför sig. Han harklade sig igen och blundade.
”šinā!”
Ordet uttalades bestämt och med eftertryck och följdes omedelbart av plingande ljud som från en koskälla samt två dunsar som lät väldigt likt ljudet som drygt etthundra kilo fett gör när det landar på en Yogamatta från Rusta. Framför tomten på rygg på varsin yogamatta kikade nu två förvirrade, nakna håriga kopior av tomten upp på honom. Så klarnade deras blickar och de log brett.
”Hej på dig” sa de i kör. ”så det är dags?”
Tomten nickade.
”Ni vet vad ni ska göra.”Tomtekopiorna kom raskt upp på fötter. De var verkligen exakta kopior av tomten. Eller? Var inte skägget lite kortare? Och kropparna såg faktiskt lite smalare ut, om än väldigt lite.
Tomten pekade mot säcken.
”Glöm inte att lägga ut yogamattan innan ni dubblerar er. Kommer ni ihåg trollformeln?”
”Vi är väl inte dumma heller”, sa den ena tomtekopian. Vi kan kalla honom nummer Ett.
”Nej verkligen inte”, sa den andra som vi kan döpa till Tvåan.
Ettan skrattade till.
”Har du hört den här?” säger Ettan. ”Vet du varför ketchupen blev arg på tomaten?”
Tvåan skakade på huvudet.
”Näe, varför det?”
Ettan skrattade så han knappt fick fram orden.
”För att han alltid pressade honom!”
Båda kopiorna skrattade så att de ramlade omkull. Tomten suckade.
”Bra bra, jättekul”, sa han ansträngt. ”Gå iväg nu och dubblera er.”
Tomtekopiorna kom glatt flinande på fötter och drog ut varsin yogamatta ur påsen.
”Glöm inte att ta på er kläder!” ropade tomten efter dem.Någon minut senare hade tomtekopiorna i sin tur dubblerat sig, därefter hade deras kopior dubblerat sig och så vidare. Efter ytterligare några minuter var lokalen om inte full, åtminstone befolkad av Tomten samt 62 kopior som klädde på sig, drog dåliga skämt och stärkte sig med julgröt och julmust.
Vi kanske ska kalla kopiorna för … ”nissar” i brist på bättre ord. Nissarna var exakta kopior av tomten förutom att skägget var kortare, intelligensen var bristfällig och fetthalten lägre.
Varje nisse vägde precis två kilo mindre än sin originalnisse, vilket innebar att de sista trettitvå nissarna alltså vägde 10 kilo mindre än Tomten. Det gick åt energi för att dubblera sig och Tomten hade funnit att julgröt och julmust gav exakt den rätta energikicken med snabba kolhydrater så att han själv och nissarna orkade leverera sina klappar under detta hektiska juldygn.Det där med intelligensen var det lite knepigare med. Tomten suckade. Nissarna var helt enkelt inte så smarta. Fick de inte exakta instruktioner vad de skulle göra drog de mest runt på stan och gjorde en massa tokerier, klädde ut katter i kläder, spelade hartsfiol, lekte kurragömma på Uppsala centralstations bangård samt mycket annat.
De var lite busiga helt enkelt.
Intelligensen minskade dessutom med dubbleringarna vilket innebar att de sista 32 nissarna helt enkelt var rejält korkade.
Och de där skämten? Var kom de ifrån? Tomten kliade sig eftertänksamt i skägget när han såg en nisse dra ett skämt om en nunna som gick in i en bar, varvid båda nissarna gapskrattade samt klappade varandra på ryggen så de ramlade omkull.
”Hör upp!”
Tomtens röst ekade i lokalen men de flesta nissarna fortsatte som förut. Två håriga nakna nissar brottades i ett hörn, fyra andra kastade gröt på varandra medan en nisse med en gaffel i skägget målade någon typ av stilleben med gröt och julmust på betongväggen.
”Fyrtioåttan och trettinian, sluta brottas och ta på er kläderna.” ropade tomten.
Fyrtioåttan spärrade upp öronen, lyfte på huvudet och rullade runt i partär för att komma upp på fötter men trettinian tog omedelbart tillfället i akt och försökte strypa honom med en dubbelnelson.
”Nu slutar ni!” skrek Tomten så högt att vitt damm ramlade ner från taget och öronen på 64 nissar dallrade av luftdraget.
Det blev omedelbart tyst. Knäpptyst. Så tyst att man kunde höra tre dunsar av drygt 100kg fett mot golvet när några nisssar svimmade av rädsla samtidigt som alla de andra nissarna bleknade så att de blev … väldigt bleka i ansiktet. Var och en stramade även upp sig i något som med en rejäl portion god vilja skulle kunna kallas givakt. Till och med brottarna studsade upp på fötter som om de hade fjädrar i kroppen.
Tomten tvingade sig att slappna av.
”Klockan är 00:15 och jag vill att alla dagens dolda klappar ska vara utdelade senast innan solen går upp. Ni har alla fått en leveranslista samt en karta över Uppsala. Portkoder står med i leveranslistan. Gör inte bus utan uppträd professionellt. Försök att inte väcka alla utan smyg in, lämna klapparna och smyg ut. Skorsten får användas om det finns men kolla att det inte brinner i den innan ni hoppar ner. Ordet som får er att använda skorstenen är ”förnæ”. Förstått?”
Flertalet av nissarna nickade energiskt instämmande medan de två brottarna fumligt försökte ta på sig kläderna och grötmålaren hungrigt slickade bort sin skapelse från väggen.
”När ni är klara så kommer ni tillbaka hit, sitter ned och gör ingenting. Absolut ingenting. Inget bus eller spektakel på staden. Vi vilar tills klockan 14:30 då vi gör den svenska leveransen. Är det uppfattat.”
En nisse räckte upp handen.
”Vad betyder professionellt?”
”Att ni bara gör det som står på orderlistan och inget annat.”
”Vet du vad snögubben äter till frukost förresten”, frågade nisse nummer trettioett.
Tomten skakade på huvet.
”Snöflingor!” jublade trettioettan och lokalen exploderade av skratt. Nisse nummer femtiotre räckte upp en hand samtidigt som han höll uppe byxorna med den andra.
”Mina byxor är för stora.”
”Dra åt skärpet”
”Jag har inget skärp. Och inga byxhällor heller. ”
Tomten kastade en blick på femtiotrean och suckade. ”Det beror på att du tagit på dig byxorna ut och in.”
