Tomtens explosiva paket – del 11

Ja Tomten är sprängd i bitar men det vet ju inte Sigurd där han sitter med alla sina fällor. Kommer det någon Tomte eller?

Det viktigaste vid all spaning efter tjuvar och kanske speciellt viktigt när man ska fånga Jultomten är tålamod samt gott kaffe. Till kaffet är det också lämpligt att ha någon typ av fikabröd som smakar gott.

Nåja två av tre är inte så illa tänkte Sigurd där han sippade på det heta goda kaffet och knaprade på den hårda saffransbullen.  Efter ugnsexplosionen hade det varit lite svårt att grädda i den demolerade ugnen så istället hade Sigurd stekt saffransdegen i stekpannan. Under lock såklart. Men det där att få upp 175 grader i stekpannan utan att bränna vid degen var inte lätt. Så nu knaprade Sigurd på en saffransbulle som var svartbränd och hård på undersidan men där degen fortfarande var lös och sladdrig på ovansidan. Definitivt inte den bästa kombinationen men vad gjorde man när man just sprängt sin enda ugn i luften?

Sigurd såg avundsjukt ned på Frida i sin korg. Hon gnagde belåtet på sitt stora julklappsben medan hon morrade lite försynt så han inte skulle få några idéer om att byta saffransbullen mot det smaskiga benet.
Klockan visade nu 01:05. Han hade beställt leverans till klockan 01:00 men Tomten hade såklart mycket all leverera såhär dagen före dopparedan. Sigurd och Frida satt i hallen och vaktade och han kunde se delar av vardagsrummet också, om än inte granen eller den öppna spisen. Han spetsade öronen men nej, förutom Fridas belåtna gnagande hördes ingenting ännu.

Han tog en klunk kaffe igen. Det här var en väldigt aromatisk böna från Chile, fruktig och lite besk samtidigt. Precis som han ville ha det. Ja hur skulle han rosta den i fortsättningen nu när ugnen var kaputt? Det kanske var dags att köpa en ny ugn, en där ugnsluckan var lite mer förstärkt så den tålde alkoholindränkta saffransbullar. Samt kanske förberedd för att rosta …
”wiff wiff wiff!”
Frida skällde, men väldigt, väldigt tyst. Nästan som om hon viskade istället för att skälla. Öronen var riktade rakt framåt mot vardagsrummet och svansen stod spikrakt upp, som en antenn. Nu hörde Sigurd också ljud. Prassel från papper. Någon som nynnade på en julsång. Det måste vara tomten! Men hur hade han kommit in i rummet?

Sigurd reste sig häftigt och spillde raskt ut sitt heta kaffe i skrevet. Han kvävde ett stön av smärta och stapplade framåt in mot vardagsrummet. Pungen fick vänta. Han fick spola den med kallvatten senare. Nu måste han först fånga Tomten.

I vardagsrummet pysslade Tomten med sitt och placerade Fridas paket under granen.
”Aha!” sa Sigurd triumferande när han såg honom. Sedan tystnade han och såg sig förvirrat omkring. Hur hade Tomten kommit fram till granen? Alla möbler stod ju där de skulle.
Tomten log, rätade på ryggen och hängde påsen över axlarna.
”God Jul!” sa han. ”Då är paketen levererade och jag måste vidare. Tyvärr gick inte ett paket in i strumpan, så jag har lagt det bredvid.”
”Vänta!” ropade Sigurd. ”Vill du … vill du inte ha lite julgröt? Jag har en stor tallrik med jättegod julgröt i hallen.”
Tomten verkade tveka ett ögonblick, sedan skrockade han hemtrevligt under skägget.
”Hoho”, sa han, ”tack så mycket men jag har precis ätit.”
Sedan kom en glimt i hans ögon.
”Vet Sigurd förresten varför jag sällan gör julgodis nuförtiden?”
Sigurd såg förvirrat på honom.
”…ehh, nej det vet jag inte …”
”Jo för att det tar knäcken på mig!!”
Tomten gapskrattade och slog sig på knäna.
”….knäcken på mig, fattar du Sigurd?”
”he … he…” försökte Sigurd. ”Jomen, ska inte Tomten ha lite gröt i alla fall?”
”Tack, tack men jag måste gå vidare till nästa barn”, sa Tomten och gick fram till den öppna spisen.
”Jag måste tackla ner tomten!”
Tanken materialiserade sig i Sigurds hjärna som från ingenstans och trängde undan alla vettiga tankar från hans hjärna. Nu ska man veta att Sigurd varken var snabb, stark eller visste hur man tacklade ner någon. Skridskor kunde han knappt stå på och rugby var inte något han brukade titta på.

Förargad för att den inte fick vara med längre kopplade hans hjärna ur sig och gick och surade längst bak i huvudet. Istället skuttade reptilhjärnan raskt fram och övertygade Sigurd om att han visst kunde stoppa en 150kg stor tomte bara han sprang tillräckligt fort och inte tänkte så mycket. Adrenalin pumpades raskt ut till de få muskler Sigurd hade och så började han springa.  

Sigurd borde nog ha analyserat attackbana, momentankraften och möjliga konsekvenser. Vidare borde han ha kommit ihåg vad han gjort den senaste tiden med att sätta upp tomtefällor och konsekvenstänket i samband med dessa.
Istället gick det som det brukade göra i dessa situationer, det vill säga åt skogen.
Efter enkommasjuttifyra meter fastnade hans högra ben i den dubbelhäftande tejpen på golvet och efter ytterligare nollkomma åttisex meter fastnade det andra.
Reptilhjärnan gläfste uppskattande.
”Det går bra det här”, sa den. ”Du behöver bara slita dig loss från tejpen och tackla tomten någonstans i mellangärdet med något oömt. Kanske ditt huvud?”
Hjärnan lyfte på förlåten längst bak i Sigurds huvud och informerade Sigurd om att han troligtvis kommer dö om huvudet slår i spiskransen och att han borde ignorera Hr Reptil Hjärna.
”Kan ni hålla käften i mitt huvud!” skrek Sigurd.
Tomten stirrade förvånat på Sigurd som var på väg mot spisen innan han bestämt slog ihop ögonen.
”förnæ”, sa Tomten. Under en halv sekund medan Sigurds överkropp fortfarande hade en fart framåt på en meter i sekunden hände ingenting. Sedan krympte Tomten ihop i ett rött ljus som försvann upp genom den öppna spisen.
”Snaaaaablars!” sa Sigurd medan sekunderna kändes som evigheter och spiselkransen närmade sig hans huvud eller snarare Sigurds överkropp närmade sig spisen och hans brända genitalier dunkade av smärta. Han sträckte ut högerhanden för att ta emot sig mot spisens krans men missade och körde istället in handen i julstrumpan.
”Det här kommer göra ont”, hann Sigurd tänka innan råttfällan slog till om hans hand.

Och det gjorde det.