Kategorier
Crippes betraktelser

Rock around the clock

3 November

Det där med kläder är knepigt. Nu börjar det ju frysa till lite på morgnarna så det är dax att damma av vinterkläderna och se om de fortfarande passar.
Tips: Det gör de inte.
På något sätt har de krympt fast de legat stilla i sina plastlådor över sommaren. Jag misstänker att tyget inte klarar värmen utan krymper ihop när cellerna inuti fibrerna dör och plaggen därmed blir kortare. Underligt nog verkar de mest krympa på bredden men det finns säkert något vetenskaplig förklaring till detta.

Sedan har dessutom vissa vinterplagg visat sig innehålla såväl noppor som hål, fläckar, och skadade delar. Jag har ingen aning hur detta kan ha inträffat då jag vårdat dem ömt och endast burit dem till kyrkan varannan vecka.

Eller, ja, även till födelsedagarna på vintern. Tre stycken tror jag det är.
Hmm, när jag tänker efter har jag nog även använt dem när det varit minusgrader också, så där blir det ju också några fler dagar. Men absolut inte mer än max 120 dagar per år.
Fast jag har nog inte haft plaggen fler än några år. Kanske tre eller fem? Fast äldsta barnbarnet var nog inte fött när jag köpte dem och han är ju elva år redan.
Ja tänk hur åren går.

De gamla kläderna åkte till tippen.

Så nu var det dax för att hitta en ny vinterrock. Vi åkte till Gränby. Där finns det ett stort urval klädesbutiker, så någon borde ju ha ett plagg som passar undertecknad.

När jag var ung var jag 184 och hade storlek 148. Typ. Jag är fortfarande 184 cm lång men på något sätt har storleken ökat till 54 på rockarna. Men vet du vad? En 54a i en butik är banne mig inte en 54 i en annan. Och glöm det där med ”Slim fit”. Sådana vet jag inte passar på mig. Men vad hände då med ”Standard fit”? Finns det?
Dessutom varierar passformen enormt mellan butikerna trots att de alla saluför storlek ”54”.
En rock i en butik med storlek 54 sitter exempelvis som ett korvskinn på mig. Med stor ansträngning lyckas jag knäppa sista knappen men rocken sitter så tajt att jag knappt kan andas.
Expediten tittar på mig och ler insmickrande:
”Den sitter ju perfekt. Och du kan ha en kavaj under också.”
En kavaj under? Hur då? En kavaj som är en millimeter tjock? Var hittar jag en sådan?

Antingen var rockarna för tajta, armarna för långa, färgerna fula eller modellerna så felskurna att oönskade glipor uppstod, oftast i samband med min välformade muskulösa mage.

Till slut var vi så desperata att vi gick iväg till Dressman och provade en rock där. Den satt … perfekt. Som om den var skuren för mig. Som om min kropp är en Dressman-kropp. Min kropp är med andra ord inte skapad för Volt, Jack&Jones, Gant, Kapp Ahl, marks N’Brands, Brother, Åhlens eller Jonell.
Nej min kropp är tydligen en blueprint för Dressmans kläder.

Och jag som inte ens gillar Dressman.


Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa