Kategorier
Crippes betraktelser

Mygg, mygg och … mygg

20 september

Idag har vi åkt till Gysinge, orten där Gud dumpade alla myggor som blev över. Jag ser framför mig en dialog mellan Vår Herre och en av Hans betrodda änglar, för närvarande ansvarig för utplacering av djur och fä på jorden. Gud skelar lite närsynt på pergamentet med alla världens djur och kliar sig frånvarande bakom örat med sitt ena smutsiga finger. Ett finger som just skapat ögruppen Yttre Hebriderna. fast det namnet fick det långt långt, väldigt långt senare, så mycket senare att om tiden fram tills idag var en pinne cirka 10 meter lång så fick ögruppen namnet 2 millimeter från kanten av pinnen.

”Åh min Gud, ehh mig själv alltså, vad ska jag göra med dessa små blodsugande flygande små varelser?” frågar han sig själv retoriskt.
Den betrodde ängeln ser upp från sitt logistikpergament efter att ha avslutat en riktigt elegant siffra.
Fast arabiska siffror var inte riktigt uppfunna ännu. Kommer du ihåg pinnen ovan så blev inte siffrorna uppfunna förrän 3 millimeter före änden. men eftersom Gud är allsmäktig så hade han ju sin egen variant av numrering, en numrering som var mycket bättre än den arabiska versionen.
”Du kan väl plantera dem i någotn lämplig stor flod? Kanske i landet som så småningom kommer heta Nigeria?” föreslog ängeln.
”Nej där är det fullt. Jag lät dem få sprida malaria också så att människorna ska få lida lite extra”
”Någon storstad kanske? Stockholm? Där finns det mycket vatten och forsar och så småningom också något som kommer heta nollåttor, vad det nu kan vara.”
”Funkar inte. Myggorna kommer så småningom dö av föroreningarna där. Har vi inte något i det som kommer heta Uppland istället som vi kan straffa lite extra?”

Ängeln tar fram ett annat tjockt pergament och bläddrar igenom sidorna, ja fast egentligen snurrar hen upp sidorna på en rulle istället. Vid sjunde snurrningen stannar hen och ser upp på Gud.
”Ja vi har ju den där lilla orten som ligger så vackert vid Dalälven. Alldeles för vacker för sitt eget bästa. Den skulle vi kunna straffa lite extra för att få balans.”
”Hette den inte Gys någonting?
”Gysinge var det nog”
”Toppen! Då dumpar jag några miljarder myggor där. Det borde lära människorna att vara ödmjuka!”

Vi står på parkeringsplatsen nedanför Gysinge herrgård och kan se Dalälven några undra meter bort. Det är vackert, men det räcker med att jag öppnar dörren och går utanför husbilen, för att jag ska vara omfamnad av tusentals myggor som alla vill suga mitt blod och tillverka ännu fler små söta myggbarn i närmaste vattendrag. Och vatten finns det gott om här, förhoppningsvis också fisk, fast det får vi utröna imorgon.

God natt!


Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa