Att skriva klart sin bok är svårt. Vänner och bekanta läser manus och ger synpunkter men ibland kanske det inte räcker till. Det kan kännas som om man är vilse på havet och desperat söker efter den kortaste vägen till land utan att bli uppäten av hajar eller överkörd av finlandsfärjan.
Redaktörer kan vara bra att ha, men det gäller att välja rätt. Förra gången, när jag skickade Profetian – min första bok till en lektör så fick jag bara tillbaka en halv sida med kommentarer. I princip stod det att texten flöt bra. Inte riktigt vad jag ville ha och trots påstötningar fick jag ingen respons från lektören.
Skäms Mörkersdottirs förlag! Betalar man för en genomgång vill man ha saklig kritik, synpunkter och åsikter som hjälper en att göra boken bättre.
För Fru Joredals knarkfabrik hade jag gjort en hel del research och hyrt in proffset Erik Grundström. Vilken skillnad! Inte nog med att han hade gått igenom hela boken och lämnat kommentarer på kapitel och vissa avsnitt, han hade också idéer om hur jag skulle göra boken mer komplett. Det visade sig att jag ofta glömmer att introducera mina karaktärer. När jag behöver en sidofigur så skrivs hen in i manuset, men ofta sväller deras del i boken så mycket att de bör introduceras betydligt tidigare.
Ett exempel är Brynolf, som ursprungligen startade som en bifigur till Kommissarie Peter Panowskis äventyr i ”Gamlingar får smaka krutrök”. Men efter Eriks förslag har Brynolf fått en egen fortsättning där han rymmer från ålderdomshemmet, vi får möta honom när han spränger missionshuset i Luleå i luften samt mycket mer. Brynolf hänger med och kanske t.o.m får en egen bok så småningom, vem vet?
Erik och jag satt och snackade om manuset en timme i Stockholm. Vilken känsla att diskutera med ett proffs hur manuset skulle bli ännu bättre! Det bästa av allt var att han verkade gilla det han läste. När vi suttit i femtio minuter och gått igenom alla kapitel och jag hade fått en massa idéer om hur allt skulle bli bättre, tystnade han och lutade sig framåt.
”Du skriver i en ovanlig genre”, sa han. ”Humoristiska deckare. Jag tänker på Bo Baldersson som nog kommer närmast dig. Du har en förmåga att se det roliga i situationer och skruva till det. När du är klar med manuset skall du definitivt försöka ge ut det via ett förlag. Så bra är den.”
Jag kunde inte säga ett ord. Att jämföras med Bo Baldersson* som är en av de mest kända författarna i Sverige på åttiotalet och som gav ut sina böcker i stora upplagor är en fantastisk ära. En ära som jag inte vet om jag är värdig att hedras med, men som likväl gör mig väldigt glad.
Efter mötet med Erik fick jag förnyad entusiasm och skrev om och lade till 12000 ord i rask takt. På två veckor ökade boken 20% med kapitel som jag hoppas fördjupar och förbättrar manuset. Nu har jag beställt ett PoD korrekturex. igen med alla nya sidor och skall skicka ut den bland mina vänner och barn igen. Jag siktar på att ge ut ett korrekturex. till innan jag trycker upp boken. Det finns alltid stavfel som behöver justeras…
[sgmb id=”1″]
* Bo Baldersson är en pseudonym för en svensk författare/författargrupp vars identitet ännu ej avslöjats. Baldersson skrev elva böcker mellan 1968 och 1990 som sålts i drygt två miljoner exemplar.
