Kategorier
Crippes betraktelser

Tredubbel Fars dag!

10 november

Ibland blir det trippelt upp, och då är det bara att njuta!

Igår hade vi farsdagsmiddag hemma hos oss. Lite grann en tjuvstart eftersom fars dag ju inte är förrän idag, men iallafall.
Supergod catering från Feskarn på saluhallen: havskräftor, smögenräkor, smögensallad, trattkantarellsoppa, västerbottensostpiroger samt Tareq Taylors goda bubblande vin. Yngsta dottern med pojkvän slet sig från renoveringen av sitt sovrum, min mamma, sonen och så jag och Hustrun åt av hjärtans fröjd livligt diskuterande än det ena efter det andra.

Nervös blivande pappa

Sonen med flickvän är ju i väntans tider så han sneglade hela tiden på mobilen där det regelbundet tickade fram olika meddelanden. Det visade sig vara noggrant dokumenterade tider mellan sammandragningar/värkar. Spännande att följa såklart. Tiderna tickade ner när det blev tätare och tätare mellan sammandragningarna samtidigt som sonens ögon blev större och större och svettpärlor började ansamlas under hårfästet. Till slut fick han nog.
”Nu är det bara tre minuter mellan värkarna”, sa han ursäktande och reste sig upp. ”Jag behöver åka hem. Det är nog dax!”

Fast det var det inte riktigt.

De åkte inte in igår, så under natten till idag var det säkert full fart hemma hos sonen. Men så nu på morgonen fick vi meddelande om att de åkt in och hon var öppen fem centimeter.
Det är ju halvvägs!
Så med största sannolikhet blir sonen pappa idag. Sååå kul! Jag tror han kommer bli en fantastisk far! och med sin underbara sambo kommer de tillsammans utforska familjelivet med en lite småtting. Precis som jag och Hustrun gjorde för 37 år sedan med äldsta dottern. Det är lite läskigt … men också helt fantastiskt.

Så med stor sannolikhet blir sonen far idag och jag blir farfar.

Far upphöjt till tre!

—–*——

Klockan är 11:15…
Nu är den blivande mamman enligt uppgift öppen 9,5 cm så nu är det nära. Hustrun och jag gnager frenetiskt på våra naglar så snart är det inga kvar.
Epiduralbedövningen var tydligen lite kaotisk eftersom den blivande mamman skakade så mycket, men det gick vägen till slut.
Vi håller alla tummar och det vi kan hålla i för att allt ska gå så bra som möjligt.

—–*—–

17:15
Hustrun och jag klättar nu så mycket på väggarna att tapeterna (om det fanns några) skulle legat ihopkrullade mot golvet.
Vad händer?
Sonen har inte återkommit med någon uppdatering. Allehanda tankar invaderar våra sinnen. Tänk om något gått fel?
Varför hör han inte av sig?
Ligger de på intensiven? Mår pumpan dåligt? har Sonens mobil laddat ur?
Vi funderar nu allvarligt på att åka in till BB. Jag har ju mitt passerkort till Ackis och kan ta mig in nästan överallt. Vi snor varsitt vitt lakan och låtsas tillhöra personalen. Vi måste få veta!

—-*—–

”Det blev en liten tjej”
Äntligen kommer då meddelandet vi väntat på. Allt gick bra efter mycket om och men. En liten tjej blev det! En till Rindebrattare har fötts!
Nu är jag officiellt farfar!

Utmattade av hela upplevelsen och proppfyllda av känslor behöver vi luft. Vi går ut en runda ner till ICA-butiken. Hämtar ett paket och är på väg tillbaka när jag skådar en skylt. Och du vet ju hur jag gillar skyltar. Det bästa jag vet. Nästan.
Den här skylten har ingenting alls med dagens händelser, men jag gillar den ändå. Den låter oss se något vi inte insåg att vi sett. Att det kan finnas underverk i allt.
Även i gul snö.

—*—–

11 November – uppdatering

Jag har blivit belagd med munkavle och får inte posta ovanstående innan sonen och sonhustrun har gått ut med information i sociala medier!

Fast idag körde jag hem dem från BB. Lillbebban är väldig söt och skötte sig excellent i sin nyinköpta bilstol i framsätet med sin stolta farfar.
Jag lämnade av dem hemma hos sig och sedan kom jag, hustrun och Bettan förbi fram emot kvällen med bilen fulladdad med mat, godis och andra nyttigheter. Under sken av att lämna över detta så kunde vi sedan gulla med det senaste tillskottet i Rindebrattsfamiljen till kvällen blev sen och sonen sparkade ut oss.

Jag fick till en lång diskussion med lillbebis där hon låg i min famn och tittade upp på mig med blå ögon och jollrade. Så söt.
Brås definitivt på mig.

Lillbebis

—*—

12 november

Äntligen får jag posta inlägget ovan. Nu är det officiellt!


Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa