Man skulle kunna säga att skapandeprocessen består av tre delar;
Den initiala tanken, berättelsen som krafsar och stökar om inuti min hjärnas rosa vindlingar och till slut bryter sig loss.
Det mödosamma arbetet med att översätta tankar och idéer till en någorlunda sammanhängande berättelse och via fingrarna knappa in det i datorn. Njutningen i att utveckla karaktärer, miljöer och handling så det blir riktigt tillspetsat. Berättelsen blir digitaliserad.
Slutfasen när berättelsen plötsligt får fysisk form. En bok. Att känna efter hur den ligger i handen. Betrakta trycket på omslaget, vinkla den så att solen blänker i det blanka ytan. Slå upp den och låta fingret bläddra genom alla sidorna. Känna tyngden. Det spirituella har blivit verkligt.
Så anlände då fyra korrekturex; två vardera med olika omslag för att testa vilket som känns bäst. Formatet är A5 mjukband men jag funderar på om jag kanske går över till danskt band vid release.
Nu ska de ut till testläsare som får ge sin dom och sedan ska det revideras och uppdateras innan nästa korrekturrunda. Jag har själv läst igenom manuset säkert tjugo gånger så tyvärr ser jag inte själv misstagen utan hoppas på stöd från vänner, bekanta och intresserade.
Bilder
Som du ser innehåller boken ett antal bilder som jag tänker ska ge en liten extra känsla. Men det kommer också finnas en version utan bilder för de som så önskar.
Kommer ni ihåg storyn? Här kommer en hisspitch: Uppsala 1776. Professor Bromelius obducerar i lönndom ett kraftigt avvikande kadaver som knappt kan kallas mänskligt och vars blod verkar kunna återuppväcka lik. Föredettingen von Linné som återhämtar sig efter sitt slaganfall ser möjligheten till en ny art medan Bromelius avser tjäna grova pengar på blodets egenskaper. Men var ska Bromelius finna ett nyligen dött lik för sina experiment?
Svart blod tar verkligen sin tid att komma fram i ljuset. I januari knackade Lucy på dörren och påpekade att hennes berättelse också måste vara med. Sedan dök bröderna Jakob och Emil upp och jag vet inte ännu varför de är här men något viktigt måste det vara. Maurice, värdshusvärden, påpekade häromdan att han kämpade i det amerikanska frihetskriget under några år runt 1750 tillsammans med huron-indianerna och att Tsaenhoi, den väldige indianen, också arbetar på gästgiveriet. Alla vill de att deras berättelser vävs in i den stora väven. Men nu tror jag att alla som ska vara med har dykt upp så igår skickade jag boken till tryckeriet för en korrektursväng.
Visualisering
Samtidigt har jag jobbat med AI och skapat visuella och grafiska bilder till boken som jag hoppas förstärker berättelsen. Totalt blir det ett tiotal bilder som dyker upp på olika ställen, samtliga skapade med AI-verktygen Midjourney eller Dall-E.
Tryck
Just nu tänker jag mig att det blir tre olika böcker:
en variant med hårdpärm och alla bilder
en variant med mjukpärm och alla bilder
en variant med mjukpärm utan bilder
På så vis kan man själv välja om man vill ”styras” av bilderna eller låta dem utspelas i sitt eget sinne.
Språk, social interaktion och tilltal
Språket har varit väldigt viktigt i boken och jag hoppas att det inte kommer krångla till det allt för mycket för läsaren. Karaktärerna har fått fritt fram att tala (som jag upplever att de gjorde) med 1700-tals röster. Även interaktion mellan dem har fått en mer ålderdomlig touch. Det har varit knepigt att inte låta dem dua varandra eller använda förnamn. Normen var att man tilltalade varandra med efternamn eller helst titel. Jag är helt säker på att jag ändå gjort övertramp här och var men mitt mål är att dialoger och miljö ändå ska kännas någorlunda som 1776.
Framsidan som du ser ovan är den senaste (tack Oscar för bilden) och är AI genererad. Den konkurrerar just nu med Lucy på gästgiveriet som också har en känsla jag gillar, se nedan
Så nu börjar det närma sig. Verkligen närma sig. Jag satsar på Q1, 2024. Vill du läsa en riktigt läskigt spännande historisk skräckis så dröjer det inte länge nu.