Kategorier
skrivande

Våga Vara Vetgirig!

Det är många som hävdar att Sokrates var en verkligt vis man. Själv hävdade han att han var rejält okunnig om det mesta, men att han visste om det. För honom var det pudelns kärna – vetskapen om vad man inte vet, kan eller behärskar.

För mig innebär det att vara ödmjuk för kunskap samt hela tiden våga fråga. Det är inte pinsamt att vara okunnig. Det är betydligt mer pinsamt att inte erkänna det.

Varje gång jag lärt mig något nytt så blir jag glad. Om jag lär mig en ny kunskap varje dag så kommer jag efter ett år veta 365 flera saker än jag kunde förra året. Det är inte illa.

Mina två favoritböcker just nu är ”En kortfattad historik över nästan allting” samt ”Filosofins historia”. Jag läser ett kapitel på kvällen och somnar nöjd med att ha fått en glimt av nya kunskaper. Ibland sitter vetskapen kvar flera dagar. Ibland längre, kanske resten av livet?

Igår lärde jag mig att det bor sisådär 100 miljarder mikrober på min kropp. De trivs där och käkar hudflarn. Frossar i hudsekret och oljor som sipprar fram ur porerna. Vilka gulliga små väsen!  För dom är jag en planet. Hela deras värld. Coolt!
Även du är en planet. En hel värld.

Ska du bara läsa en enda bok så läs ingenting av det jag skrivit.
På fullt allvar.
Läs istället ”En kortfattad historik över nästan allting”!
Den kostar bara 57 spänn och kommer förändra ditt liv. Varje gång jag läst den blir jag lycklig. Både över ny kunskap. Men lika ofta när jag inser att Einstein på många sätt var lika glömsk som jag. Att nobelpristagare ofta hittat saker av slump. Att utveckling är nyckfull. Att meteoren som dödade dinosaurerna ligger begravd under delar av Mexico. Att syre är farligt för de flesta utom oss.

Det är rätt spännande.

Ett svar på ”Våga Vara Vetgirig!”

Det börjar ju bli lite roligt när vi går ned på mikrobnivå (eller kanske snarare cellnivå) åoch reflekterar över vad som egentligen är liv och vad som egentligen är död. Cellen – som alltså är det minsta levande ting vi känner till – är helt och hållet uppbyggd av döda, kemiska processer. Om så är fallet är även våra hjärnor helt och hållet uppbyggda av döda, kemiska processer och du som person, hela ditt jag, allt du gjort och alla dina känslor, minnen och vänner är bara en naturlig kombination av döda ting och hur de råkar reagera på varandra. Det, eller så kan vi låtsas att kemiska reaktioner har någon form av liv. Glad onsdag!

Stängt för kommentering.