Så har jag gått igenom de tre böckerna i serien Luthagen Blues och tagit fram nya kläder för dem alla samt fräschat upp språk och tempo i dem så att de blir mer enhetliga. Nytt är bland annat att de får en enhetligt utseende samt att man ska kunna köpa dem i tre-pack i en snygg förpackning. Tänkte jag ska kombinera det med några kampanjer på nätet så får vi se vad som händer.
Jag har också kollat in vad läsarna tycker och det är jätteroligt att se att böckerna är mycket uppskattade. Har lagt till några av dessa citat på framsidorna på böckerna.
Man skulle kunna säga att skapandeprocessen består av tre delar;
Den initiala tanken, berättelsen som krafsar och stökar om inuti min hjärnas rosa vindlingar och till slut bryter sig loss.
Det mödosamma arbetet med att översätta tankar och idéer till en någorlunda sammanhängande berättelse och via fingrarna knappa in det i datorn. Njutningen i att utveckla karaktärer, miljöer och handling så det blir riktigt tillspetsat. Berättelsen blir digitaliserad.
Slutfasen när berättelsen plötsligt får fysisk form. En bok. Att känna efter hur den ligger i handen. Betrakta trycket på omslaget, vinkla den så att solen blänker i det blanka ytan. Slå upp den och låta fingret bläddra genom alla sidorna. Känna tyngden. Det spirituella har blivit verkligt.
Så anlände då fyra korrekturex; två vardera med olika omslag för att testa vilket som känns bäst. Formatet är A5 mjukband men jag funderar på om jag kanske går över till danskt band vid release.
Nu ska de ut till testläsare som får ge sin dom och sedan ska det revideras och uppdateras innan nästa korrekturrunda. Jag har själv läst igenom manuset säkert tjugo gånger så tyvärr ser jag inte själv misstagen utan hoppas på stöd från vänner, bekanta och intresserade.
Bilder
Som du ser innehåller boken ett antal bilder som jag tänker ska ge en liten extra känsla. Men det kommer också finnas en version utan bilder för de som så önskar.
Kommer ni ihåg storyn? Här kommer en hisspitch: Uppsala 1776. Professor Bromelius obducerar i lönndom ett kraftigt avvikande kadaver som knappt kan kallas mänskligt och vars blod verkar kunna återuppväcka lik. Föredettingen von Linné som återhämtar sig efter sitt slaganfall ser möjligheten till en ny art medan Bromelius avser tjäna grova pengar på blodets egenskaper. Men var ska Bromelius finna ett nyligen dött lik för sina experiment?
Svart blod tar verkligen sin tid att komma fram i ljuset. I januari knackade Lucy på dörren och påpekade att hennes berättelse också måste vara med. Sedan dök bröderna Jakob och Emil upp och jag vet inte ännu varför de är här men något viktigt måste det vara. Maurice, värdshusvärden, påpekade häromdan att han kämpade i det amerikanska frihetskriget under några år runt 1750 tillsammans med huron-indianerna och att Tsaenhoi, den väldige indianen, också arbetar på gästgiveriet. Alla vill de att deras berättelser vävs in i den stora väven. Men nu tror jag att alla som ska vara med har dykt upp så igår skickade jag boken till tryckeriet för en korrektursväng.
Visualisering
Tunnlar under Uppsala. Vad har hänt här år 1470? Varför alla dessa skelett staplade i geometriska mönster. Det får du reda på i bok 2: Kärlet
Samtidigt har jag jobbat med AI och skapat visuella och grafiska bilder till boken som jag hoppas förstärker berättelsen. Totalt blir det ett tiotal bilder som dyker upp på olika ställen, samtliga skapade med AI-verktygen Midjourney eller Dall-E.
Tryck
Just nu tänker jag mig att det blir tre olika böcker:
en variant med hårdpärm och alla bilder
en variant med mjukpärm och alla bilder
en variant med mjukpärm utan bilder
På så vis kan man själv välja om man vill ”styras” av bilderna eller låta dem utspelas i sitt eget sinne.
Språk, social interaktion och tilltal
Språket har varit väldigt viktigt i boken och jag hoppas att det inte kommer krångla till det allt för mycket för läsaren. Karaktärerna har fått fritt fram att tala (som jag upplever att de gjorde) med 1700-tals röster. Även interaktion mellan dem har fått en mer ålderdomlig touch. Det har varit knepigt att inte låta dem dua varandra eller använda förnamn. Normen var att man tilltalade varandra med efternamn eller helst titel. Jag är helt säker på att jag ändå gjort övertramp här och var men mitt mål är att dialoger och miljö ändå ska kännas någorlunda som 1776.
Framsidan som du ser ovan är den senaste (tack Oscar för bilden) och är AI genererad. Den konkurrerar just nu med Lucy på gästgiveriet som också har en känsla jag gillar, se nedan
Lucy är förbannad på någon – akta er.
Så nu börjar det närma sig. Verkligen närma sig. Jag satsar på Q1, 2024. Vill du läsa en riktigt läskigt spännande historisk skräckis så dröjer det inte länge nu.
Så har första utkastet kommit från pressarna! Drygt 40 000 ord och med en massa stavfel, syftningsfel och saker som behöver förbättras. Men ändå …
Vincent har läst igenom början och har återkoppling som ska vävas in i berättelsen. Sedan ska jag själv också läsa igenom den för hundrade gången och uppdatera där det behövs. Jag vet redan att den inre karaktärsutvecklingen behöver bättras på samt miljöskildringarna. Dialog såklart, mm. Mycket jobb återstår men nu är ändå större delen av berättelsen på plats.
Steven King har vid något tillfälle sagt att även bikaraktärer behöver få sin plats i ljuset. Det spännande var att när jag tillämpade det på en flicka som råkar illa ut i boken så visade det sig plötsligt att det var hon som var huvudkaraktären, inte någon annan. Jag var tvungen att skriva om halva boken, för hon behövde få sitt utrymme, få utvecklas och berätta om sitt liv. Ibland blir det verkligen inte som man tänkt.
Det var ett tag sedan jag sist skrev här och det har sina runda orsaker. Men nu är jag tillbaka och ska försöka fylla på här lite mer strukturerat bloggande framledes.
Sköt om er och jag hoppas att 2023 blir ett bra år för er alla!
Nu har jag kommit fram till en milstolpe i produktionen av min nästa bok, Halva boken är nu skriven! Yippeee!
Den började ursprungligen som en del i Sigurds äventyr med arbetsnamnet Tomtens explosiva paket, men snart insåg jag att den här berättelse är alldeles för brutal och grym för att passa in i Sigurds mer snälla omgivning. Stephen King brukar prata om att som författare skapar man inte en berättelse, man gräver upp den och upptäcker lager efter lager. Ungefär som en arkeolog gräver upp ett fossil och försiktigt borstar av sandkorn efter sandkorn för att till slut upptäcka ett helt nytt skelett som ingen någon sin sett. Där är jag nu. Jag trodde det var en relativt oproblematiskt växtätare som jag hittade ett ben från, men det visar sig att skelettet jag håller på att gräva fram tillhör en av de mest brutala köttätarna jag någonsin stött på.
Svart blod kommer troligtvis bli tre böcker;
Svart Blod 1: Kadavret (2022-2023)
Svart Blod 2: Kärlet (2023-2025
Svart blod 3: De fyra ryttarna (2025-2027)
Kadavret
Kadavret utspelar sig i Uppsala 1777 där professor Bromelius under en dissektion av ett missformat kadaver upptäcker något som egentligen inte kan finnas i vetenskapens tidevarv. Förskräckt tar han vidare kadavret till Carl von Linné som blir eld och lågor. Men det finns mörka krafter som verkar för att hindra upptäckten, med vilka medel som helst.
Det roliga med Uppsala 1777 är att jag måste göra mycket research och försöka få tag i allt möjligt från lågt till högt; Hur åt man? Vilka kläder hade man på sig? Hur talade man? Hur såg Linnés hushåll ut 1777? Hur såg polismakten ut? Vilka krogar fanns? Hade man bordeller? Hur gick en dissektion till 1777? samt mycket mycket mer. Skitkul ju!!!
Kärlet
Kärlet utspelar sig i Jerusalem 1187 och handlar om fyra svenska tempelriddares otroliga upptäckt strax innan Saladin erövrade staden och drev riddarna och den korrupta kristna makten på flykten. Kampen mot Tyska orden, flykten till Europa och vidare upp till Uppsala.
De fyra ryttarna
Detta är den avslutande delen i berättelsen och tar vid i Uppsala 1778. von Linné är i svår knipa, de sju sigillen öppnas, snart rider de fyra ryttarna ut och Armageddon startar.
Målet är att ha en första version (av Kadavret) med nästan allt klart till sommaren för att sedan under hösten jobba med korrektur och dramaturgi. men som jag nämnde, det här fossilet kanske ser helt annorlunda ut än vad jag tror…
