Kategori: Okategoriserade

Frågan dök upp här om dagen. Precis som i sången ”under ytan”: Vad är det som skymtar under Den Tredje Sfärens berättelse om gudarnas spel och människornas öden?

Forskarna tror sig veta att Homo Sapiens har existerat i ca 50 000 år. Men det är en pågående revidering eftersom underlaget är så begränsat. Det som gällde när jag var liten är inte sant idag. Imorgon kommer ett nytt påstående ha fått fäste och omkullkastar allt vi trott oss veta.

50 000 år är en väldigt kort tid i jämförelse med jordens ålder. Ett år är nästan ingenting. Vår skapelse har beskrivits på så många olika sätt från olika religioner och vetenskapsmän under mänsklighetens livslängd. Vilken version är den rätta? Det är en fråga som orsakar krig och lidande.

Den Tredje sfären är en annan vinkling på skapelseberättelsen, ur en fantasysynpunkt. Den som läst sin bibel kommer att känna igen många saker, men beskrivna ur en annan vinkel. Ur en Sumerisk vinkling.

Skrivkonsten, administrationen, hjulet, vagnarna, krigskonsten uppfanns av Sumererna i Mesopotamien, ett område som idag omfattar Irak, Iran, mfl länder. Det var ett segt och uppfinningsrikt folk. Redan för fyratusen år sedan uppfann de till exempel kompositbågen.
(Man tror att kompositbågen skapades 2500 Fkr i staden Mari (nuvarande Syrien)).

När vi i Sverige under senare delen av stenåldern levde i enkla hyddor omfattade sumeriska städer tiotusentals invånare med byggnader som reste sig trettio meter ovanför marken. Staden Ur var på den tiden världens största stad med 65000 invånare. (Det tog Stockholm drygt tretusen år (1670) att uppnå samma storlek).

Sumererna skrev ned berättelsen om syndafloden, skapade fantastiska dikter och dyrkade gudarna som nedstigit från himlen i sin himlafarkost. Berättelser och gestalter som plagierats av senare folk och religioner.

Men tänk om det de beskriver faktiskt var sant? Att gudarna gick på jorden en gång i tiden? Att de fysiskt skapade människan till sin avbild?
Vad skulle det få för konsekvenser?

Tänk om skapandet av människan till och med var ett misstag?

Dåså. Två månaders jobb med att skriva om Magins röda band är klart.  Nu får vi veta betydligt mer om gudarna och deras planer. Hur de ställer sig till Dara och vad de vill med Jorden.

Det roligaste har varit att berätta om gudinnan Ishtar och hennes älskade Sargon. Dråpliga situationer blandas med ond bråd död. Kärlek kan också vara dödlig. Fruktansvärt dödlig.

Samtidigt har jag ändrat en del i relationerna eftersom karaktärerna utvecklats åt olika håll.

Nu skall den korrekturläsas och sedan hoppas jag på att kunna publicera den inom 1-2 månader. Jag vet just nu inte om jag skall ha en releasefest eller inte. Vi får se.

Den tredje sfären är nu totalt uppe i nästan sjuhundra sidor. Någon gång kanske jag ger ut en samlingsbok …

[sgmb id=”1″]

Ännu en natt med svår magvärk. Jag har bett till Gud att Han skall låta mig slippa denna plåga. Vad jag än syndat haver borde denna upplupna värk ha varit straff nog.

Uppsala visar sig idag som den kalla härskarinna den är. Temperaturen är minus femton grader och snölagret är tjockt överallt sedan snöstormen på julafton. Det är knappt så hästarna kan ta sig fram och de få motorfordon som finns står översnöade i drivorna. Till och med Fyrisån är igenfrusen.  Det enda positiva är att barnen åkte skridskor på Ekoln igår.

Uppsala har fortsatt att växa och bostadsbristen är skriande hög. Vi är nu 27 tusen själar, bosatta på båda sidor ån. För bara trettio år sedan bodde bara tolvtusen  i staden så växtvärken är framträdande. Vi är dock lyckligt lottade som bor på rätt sida om ån, den västra. Här är relativt lugnt, medan arbetarkvarteren på östra sidan regelbundet härjas av bråk, fylla och sjukdomar. Husen där är mestadels ruckel och skjul med dålig isolering och komfort. Jag har svårt att se hur Uppsala skall kunna växa mera. Varje yta är antingen upptagen av fabriker eller bostäder åt arbetarna.

Det är ont om mat, så även för oss. 1916 var ett dåligt år med en förstörd skörd. Följden är att det inte längre finns mat i butikerna. Det talas om ransonering, och redan har priserna på ägg och mjöl skjutit i höjden. Mitt jobb på Uppsala universitet betalar inte så mycket men tillräckligt för att föda min familj. Om priserna ökar allt för mycket kan vi dock få problem. Saga har fått arbete på regementets djurstall och jag hoppas hon kan hjälpa till med försörjningen. Vincent kämpar vidare med arbetet på resebyrån i Stockholm, men det är kärvt. Det gäller att alla kan skjuta till.

Det stora kriget pågår ännu med oförminskad styrka. De ryska trupperna har avancerat mot Sverige genom att ta två städer som heter Babit och Tirul. Må gud bevara oss från ryssen!
Engelsmännen har också avancerat men till vilket pris? Vi hör dagligen fasansfulla rykten om massmord på tusentals unga män som skickas fram mot kulsprutor och utan medlidande mejas ned i drivor. Unga män, inte äldre än min egen son avlivas som djur. För vad?
Tusentals flyktingar har anlänt till Sverige. Människor som flytt krigets fasor för att finna en fristad hos oss här uppe i norr. Jag har anmält mig till frivilligverksamheten och avser göra mitt bästa för att underlätta tillvaron för dessa stackare som ofta anländer utan något mer på sig än sina kläder. Såväl Sandra som Sally har anmält sig till sjuksköterskekåren och hjälper till i storstaden med vård och dåd för de stackarna.

Vad händer här i staden då? Matbristen har jag nämnt. Ett nytt kemiskt laboratorium har också invigts. Här skall olika vätskors hemligheter lösas, även om jag har svårt att se vad de skulle kunna finna. Det mesta borde redan vara uppfunnet och analyserat.

För 1917 hoppas jag innerligt att det stora kriget skall sluta med fred men jag är inte positiv till att det skall lyckas. I övrigt ber jag om hälsa för alla i familjen och att jag kan klara av att försörja för alla. En extra stor tanke till min kära fru som tappert stått vid min sida i alla dessa år genom stormar och katastrofer.

Må lyckan och hälsan stå oss bi även under detta år.

[sgmb id=”1″]