Nu har jag blivit med PODD.
Eller … är det jag som Poddar eller någon annan? Någon Virtuell? Osynlig? Främmande makt?
Ehhh …..
Här hittar du iallafall poddarna
Kategorier
Kategori: Okategoriserade
Kategorier
Tillbaka till 80-talet
Så har vi flyttat till en ny lägenhet och självklart ska vi ha en rejäl inflyttningsfest! Jag vet inte hur det kom sig men jag och hustrun hamnade till slut i tema Sällskapsresan 1980. Det finns flera skäl till detta men en viktig faktor var att 1980 var året då vi träffades. Den sjunde mars 1980 faktiskt, så vi firar 45-års jubileum i år.
En annan faktor var att vi trodde att alla visste vad Sällskapsresan var för något och kunde klä ut sig till de olika karaktärerna i filmen.
Nja, ungdomarna (under trettio) hade noll koll så vi var tvungna att säkerställa att de fick lite kulturutbildning genom att visa Sällskapsresan för dem ett antal gånger. Det var inte lätt men med mutor, handbojor samt frikostig tillgång av mousserat vin och chips så fick de till slut en hygglig bild av vad denna kulturella filmpärla innehöll.
Förberedelserna var digra. Vi skapade en avgångshall i farstun, komplett med analog avgångstavla, individuella boardingkort, passfotomallar, quiz*2 samt upptryckning av sedlar från 1980 så de kunde köpa drinkar från Pepes Bodega (i vardagsrummet).
En fondtapet med strand och palmer införskaffades och monterades på vardagsrumsväggen, matlådor (flight meal …) köptes in på Axfood komplett med plastmuggar och små boxar. Dessa fylldes sedermera med vickningschips, dipp i en liten box, vindruvor samt ölkorv.
Vi tog fram en drinklista med fyra 80-tals drinkar: Blue Lagoon, San Francisco, Cosmopolitan samt klassikern Pina Colada samt köpte in alla ingredienserna för att tillverka dessa i volym.
Mat då? Ja efter mycken vånda hamnade vi till slut i Quiche Lorraine som hustrun tillverkade i sex stora formar så att ingen skulle gå hungrig från kalaset.
På dagen D samlades så trettio av våra vänner med barn hemma hos oss. Först fotograferades de vid ankomst med en stilenlig Polaroidkamera, fyllde i vem de föreställde på passunderlaget som sedan tillsammans med fotot tejpades upp på väggen.
Därefter lotsades de in av Saga som dagen till ära var flygvärdinna på SunTrip, fick sin flight meal och hamnade i vardagsrummet (som var omdöpt till Nueva El Stockholmo), sedan var det fullt ös. Vi började festen klockan 16:00 och körde ut de sista (vid det laget rätt beskänkta deltagarna) klockan 01:00 på natten. Under två timmar stod undertecknad i köket och blandade drinkar för fullt till extremt törstiga solfirare så nu vet jag hur man blandar en San Franciso perfekt.
Bästa drink blev för övrigt just San Francisco och vinnare för bästa utstyrsel gick till min ömma moder (86 bast) som föreställde Majsan men det var väldigt tajt på toppen så hederspriser går nog också till Alexander och Daniel som var Stig-Helmer i kvadrat samt till Saga som var en perfekt SunTrip flygvärdinna.
Tack alla ni som kom och gjorde detta till en fest att minnas! Tack alla som hjälpt till med förberedelserna och fixade logistiken under festen!
Ni 80-tals rockar allihopa!
1 november
Dagen efter Halloween. Efter att spöken, gastar, zombies och varulvar har härjat i trappuppgången är det skönt med lite lugn och ro, men nu kommer festens efterbörd, kalasets följder, det oundvikliga efter varje större evenemang:
Resterna!
Som alla entusiastiska föräldrar hade vi satsat stort i år. Inte på att klä ut oss. Inte på att spöka ut hemma. Nej, det vi hade satsat på var godiset. Hustrun och jag hade köpt fem kilo godis och förpackat det i små söta påsar med en dödskalle på, färdig att dela ut till behövande barn (och vuxna) som vågade ringa på vår dörr under kvällen.
Det föll inte ut som förväntat.
Det kom två små barn (och en pappa), det var allt. Och de var inte ens sugna på godis. Så nu sitter vi här med 4,8 kg godis i blandade sorter, färger och modeller. Det går inte att lämna tillbaka till butiken (jäkla Nelins) utan valet vi har är att antingen slänga det … eller äta upp det.
Och slänga det kan vi ju inte. Vi har ju betalt 89:-/kg, dvs 427 kronor och 20 öre för eländet.
Har du provat att äta upp 2.4kg godis vardera? I början är det faktiskt rätt gott. Sedan kommer mellanfasen då det börjar smaka illa i munnen och magen högljutt protesterar, fram till slutfasen då sockerhalten får din hjärna att gå i spinn och du börjar hallucinera samtidigt som din ändalykt ivrigt propagerar för toalettbesök varannan minut.
2.4 kg godis är ingen lätt sak att göra sig av med.
Sedan är det det här med godis. Godis är inte som godiset man fick som liten. De små sockriga sakerna för fem öre man pekade på i kiosken. Som smakade himmelskt. Du hör ju på namnet. Godis kommer från ordet gottsaker som ju betyder något som smakar gott i munnen.
Men varför i hela världen finns det då supersurt slime, hockeypulver eller för all del lakrits? Det är ju inte gott. Bara salt eller supersyrligt, så att tungan krullar ihop sig i munnen och försöker rymma ner i svalget.
Ibland önskar jag att vi inte var så snåla utan bara slängde resterna.
Nej nu har jag inte tid längre, jag ska tvinga ner lite hallonbåtar, chokladskum och lite syrligt slime i halsen innan jag går och lägger mig. Ska bara kolla att spyhinken står bredvid sängen.
Vad gör man inte för att få valuta för pengarna!
Kategorier
Svart blod!
Nu har jag kommit fram till en milstolpe i produktionen av min nästa bok, Halva boken är nu skriven! Yippeee!
Den började ursprungligen som en del i Sigurds äventyr med arbetsnamnet Tomtens explosiva paket, men snart insåg jag att den här berättelse är alldeles för brutal och grym för att passa in i Sigurds mer snälla omgivning. Stephen King brukar prata om att som författare skapar man inte en berättelse, man gräver upp den och upptäcker lager efter lager. Ungefär som en arkeolog gräver upp ett fossil och försiktigt borstar av sandkorn efter sandkorn för att till slut upptäcka ett helt nytt skelett som ingen någon sin sett. Där är jag nu. Jag trodde det var en relativt oproblematiskt växtätare som jag hittade ett ben från, men det visar sig att skelettet jag håller på att gräva fram tillhör en av de mest brutala köttätarna jag någonsin stött på.
Svart blod kommer troligtvis bli tre böcker;
- Svart Blod 1: Kadavret (2022-2023)
- Svart Blod 2: Kärlet (2023-2025
- Svart blod 3: De fyra ryttarna (2025-2027)
Kadavret
Kadavret utspelar sig i Uppsala 1777 där professor Bromelius under en dissektion av ett missformat kadaver upptäcker något som egentligen inte kan finnas i vetenskapens tidevarv. Förskräckt tar han vidare kadavret till Carl von Linné som blir eld och lågor. Men det finns mörka krafter som verkar för att hindra upptäckten, med vilka medel som helst.
Det roliga med Uppsala 1777 är att jag måste göra mycket research och försöka få tag i allt möjligt från lågt till högt; Hur åt man? Vilka kläder hade man på sig? Hur talade man? Hur såg Linnés hushåll ut 1777? Hur såg polismakten ut? Vilka krogar fanns? Hade man bordeller? Hur gick en dissektion till 1777? samt mycket mycket mer. Skitkul ju!!!
Kärlet
Kärlet utspelar sig i Jerusalem 1187 och handlar om fyra svenska tempelriddares otroliga upptäckt strax innan Saladin erövrade staden och drev riddarna och den korrupta kristna makten på flykten. Kampen mot Tyska orden, flykten till Europa och vidare upp till Uppsala.
De fyra ryttarna
Detta är den avslutande delen i berättelsen och tar vid i Uppsala 1778. von Linné är i svår knipa, de sju sigillen öppnas, snart rider de fyra ryttarna ut och Armageddon startar.
Målet är att ha en första version (av Kadavret) med nästan allt klart till sommaren för att sedan under hösten jobba med korrektur och dramaturgi. men som jag nämnde, det här fossilet kanske ser helt annorlunda ut än vad jag tror…
Sköt om er och var snälla mot varandra!
Kategorier
Kreativitet och stress
/
Det har nästan gått tre år sedan jag senast skrev ett inlägg. Tre år är en lång tid. Ett imperium kan skapas på tre år. En atlantångare eller ett kontorskomplex kan byggas. Par kan skiljas och bli ihop igen. Så vad har hänt i min lilla sfär?
På hösten 2019 började jag ett nytt jobb som stabschef på universitetsgemensam IT på Uppsala universitet. Det är ett spännande jobb men jag insåg inte i förväg hur stressigt det skulle vara i och med det enorma förändringsarbete som låg framför oss. Sedan kom pandemin och som stabschef är jag bland annat ansvarig för krisorganisationen som togs i bruk under våren 2020 -> än mer stress. Så höll det på under 2020. Under 2021 blev jag och Reancy sjuka i Corona under tre veckors tid, där jag tydligen var rätt illa däran och sedan tillbaka till stressen på jobbet.
Nu i början av 2022 har jag givit mig själv ett löfte; att vara lite snällare mot mig själv, försöka hitta kreativiteten och säga nej till extra uppdrag på jobbet. Mitt problem är och kommer nog att vara att jag gillar utmaningar, men ibland blir det faktiskt för mycket. Så nu får jobbet stå tillbaka för mitt riktiga liv, men min underbara familj som jag älskar innerligt och mina hobbies som jag nu ska ta tag i mera. En del i detta blir mitt nästa skrivprojekt som äntligen har börjat få fart, och kanske andra kreativa saker kommer poppa upp också- vem vet?
Så en sak är tydlig – stress dödar kreativitet!
Såg på TV:n idag för övrigt att det finns ett antal punkter som man kan göra själv för att förlänga livet ( för oss över 50 ) . Intressant som tusan:
- Gå minst 4400 steg om dan (check!)
- Var optimist (check!)
- Borsta tänderna och håll munnen i bra skick (check!)
- Drick 3-4 koppar kaffe om dagen, inte mer och inte mindre (check!)(check!)
- Drick 1-2 glas vin om dagen, dock max 10 glas i veckan (hmm, jag måste dricka mera …)
Det finns hopp mao 😉
Sköt om er där ute!