Jag kollade igenom bokhyllan och hittade sex korrekturexemplar av Fru Joredals Knarkfabrik. Det finns totalt elva exemplar varav  fem är ute på vift hos läsarna.

Det var roligt att gå igenom dem och inse hur mycket som faktiskt har ändrats under projektets gång – och ännu har vi en bit kvar!

Det första korrekturexemplaret var exempelvis  på drygt 100 sidor medan den senaste versionen i pocketformat omfattar drygt 260 sidor. Karaktärer har fått stryka på foten medan nya har tillkommit och fått en större roll.

De första versionerna avspeglade primärt handlingen, ramverk, absurda nyckelscener, parallella handlingar och avslutningen. Tydligen jobbar jag mycket utifrån och in. Först handlingen, sedan bygger jag på med det visuella och sedan funderar jag på karaktärerna och fördjupar deras beteende. Vilket i sig påverkar handlingen och så är jag inne i en iterativ process. Andra författare har säkerligen andra metodiker att attackera sin bok på. Ett detaljerat synopsis är vanligt har jag förstått. Så jobbar inte jag. En idé, nyckelscener och gärna avslutningen skall vara klart. Sedan låter jag bara hjärnan rinna ut genom fingrarna och ut på papperet.

Förändringarna avspeglas även i omslagen som fått allt mer detaljer eftersom tiden har gått. Även namnet på boken är ändrat. Ursprungligen hette den Fru Joreheds knarkfabrik. Problemet var att  jag hittade en familj som faktiskt hette Jorehed. Jag vill ju inte hänga ut dem som knarklangare. Joredal fick det bli istället.

Undrar hur det ser ut om ytterligare ett halvår?

Har korrekturläst för n’te gången Fru Joredals knarkfabrik och hittade några avsnitt där Sigurd verkade agera utanför sin komfortzon.  Han har ju vissa problem med beröring och intimitet och bara tanken att han frivilligt skulle kunna röra en annan människa vore honom främmande. Men i dessa avsnitt verkligen rör han en annan individ! Frivilligt!

Jag var tvungen att skriva om hela avsnittet. Nu beter han sig som den skadade personlighet som han är och efter sina egna förutsättningar. Det är intressant själva processen med finputsningen av karaktärerna och hur de agerar. I början var jag mest intresserad av grovhandlingen men nu är det mest spännande att verkligen fundera igenom hur varje personlighet skulle bete sig i de situationer jag så okänsligt försatt dem i. Kommer hen att göra si eller så? Jag trodde att jag var färdig med manuset men har insett att jag nog kan putsa på det en bra stund till. Eller åtminstone tills jag fått kontakt med en redaktör som säger åt mig att nu duger det.

För själv blir jag nog aldrig nöjd.