Författare: Christer Rindebratt

5 november

Jag är så trött på USA-valet nu. De senaste tre-fyra månaderna har det varit ett konstant brus om vem som ska vinna valet;
Trump eller Harris?

Jag kan faktiskt inte förstå varför man överhuvudtaget skulle vilja rösta på en narcissistisk dömd brottsling, bedragare, kvinnoföraktare, fascist och egoistiskt äckel som saknar samvete och dessutom uppenbarligen en större del av sin hjärna.
Trump har misslyckats i princip med alla affärsverksamheter han gett sig in på. Han har typ trettio konkurser bakom sig och har svindlat tusentals småföretagare varav många gått under. Under sin presidentperiod beslogs han med fler än 40 000 lögner. Han saknar samvete, moral och etik.
Egentligen är han bara bra på tre saker:
Att ljuga och bedra andra samt att uppträda på scen.
För karln har någon form av karisma.
Samma karisma som Adolf Hitler.

Bara tanken att halva Amerikas befolkning vill ha honom som president får mig att spy. Hur har USA misslyckats så totalt med sin utbildning, sitt sociala program och hälsovård att deras befolkning proteströstar på ett sådant avskum? För det finns mycket som är dåligt i USA. En stor del av befolkningen är fattiga, outbildade och arbetslösa. Deras hälsovård är bland den sämsta i världen ( fastän de betalar mer per individ för den). Bli inte sjuk om du är i USA. Frånsett att vården är dålig så är den också osedvanligt dyr.

Trump är ett symtom på orättvisorna. När folk är desperata tror de på första bästa lurendrejare som säger att han kan hjälpa dem. Som får dem att kanalisera sina orättvisor på de rika i Washington. USA måste ta tag i sina interna problem innan det är försent, vilket det kanske redan är.

Om Trump får makten kommer vissa delar av USAs demokratiska grundvalar avvecklas och fram träder en mer eller mindre fascistisk populistisk stat, som dessutom är den mest militariserade i världen.

EU och dess medlemsstater behöver kliva fram och ta ansvar för sin egen säkerhet. Tiden då USA var någon form av garant för stabilitet är borta, oavsett vem som vinner valet. Säkerhetspolitiken för Europa vilar inom Europa. På dess folkvalda ledare. Som hittills inte gjort speciellt mycket förutom att käbbla internt.

Självklart vill jag att Kamala Harris ska vinna. Men hon måste isåfall ägna sin tid åt att minska klyftorna och orättvisorna i detta gigantiska land. Då finns det en chans att framtiden blir mer ljus.

Det finns mycket att göra.

4 november

Nu när vi haft Alla helgons dag och Alla själars dag tycker jag vi ska fortsätta med en ny helgdag: Flyttlådans dag!

Flyttlådans dag borde infalla alla alla veckodagar fram till den sista december i år och ska innebära att alla som har behov av att flytta under början av nästa år ska få vara hemma och packa. Med full lön, semesterersättning och alla förmåner såklart. Arbetsgivaren bör tillhandahålla erforderligt antal flyttlådor gratis samt bärhjälp om det så skulle behövas.

Va?
Du tror att jag vill ha denna dag eftersom vi själva ska flytta per den andra januari?
Nej vet du vad? Det är mig fjärran att önska något sådant av rent egoistiska behov. Jag tänker blott på alla stackare som måste flytta under den värsta tiden på året: I januari. med snö överallt, isande vindar och hala vägar. Det finns ett stort mörkertal här tror jag avseende dessa tappra själar som trotsar elementen för att skapa sig en bättre framtid någon annanstans och inte räds denna mörkrets dystra tid.

För samhället som helhet är det helt klart lönsamt att sponsra vinterflyttar, eftersom det minskar belastningen på sommarflyttarna, som annars kommer att korka igen vägar, hissar och trappuppgångar och därmed förhindrar medborgarna från att ligga på badstranden och lapa sol. Det kan leda till upplopp och blodvite i värsta fall.

Så det är av rent osjälviska motiv som jag nu bearbetar våra politiker för att införa denna mycket viktiga helgdag!

Hustrun har redan börjat fylla flyttlådor nu när det blott är åtta veckor kvar innan vi får nycklarna till den nya lägenheten. Så direkt efter nyår är det dax. Dagen N, som i Ny lägenhet.
Idag har jag också packat mina två första lådor med böcker. Planen är att skyffla undan det som vi inte behöver till ett förråd så kan vi sedan under februari och mars i lugn takt återbörda böcker och annat mindre kritiskt till den nya lägenheten. Vi tror vi behöver cirka sextio lådor totalt. med åtta veckor kvar blir det cirka 7,5 lådor i veckan. Vi kan nog fixa det men det kan bli tajt…

… fast med flyttlådans dag(ar) skulle det bli mycket lättare 🙂

3 November

Det där med kläder är knepigt. Nu börjar det ju frysa till lite på morgnarna så det är dax att damma av vinterkläderna och se om de fortfarande passar.
Tips: Det gör de inte.
På något sätt har de krympt fast de legat stilla i sina plastlådor över sommaren. Jag misstänker att tyget inte klarar värmen utan krymper ihop när cellerna inuti fibrerna dör och plaggen därmed blir kortare. Underligt nog verkar de mest krympa på bredden men det finns säkert något vetenskaplig förklaring till detta.

Sedan har dessutom vissa vinterplagg visat sig innehålla såväl noppor som hål, fläckar, och skadade delar. Jag har ingen aning hur detta kan ha inträffat då jag vårdat dem ömt och endast burit dem till kyrkan varannan vecka.

Eller, ja, även till födelsedagarna på vintern. Tre stycken tror jag det är.
Hmm, när jag tänker efter har jag nog även använt dem när det varit minusgrader också, så där blir det ju också några fler dagar. Men absolut inte mer än max 120 dagar per år.
Fast jag har nog inte haft plaggen fler än några år. Kanske tre eller fem? Fast äldsta barnbarnet var nog inte fött när jag köpte dem och han är ju elva år redan.
Ja tänk hur åren går.

De gamla kläderna åkte till tippen.

Så nu var det dax för att hitta en ny vinterrock. Vi åkte till Gränby. Där finns det ett stort urval klädesbutiker, så någon borde ju ha ett plagg som passar undertecknad.

När jag var ung var jag 184 och hade storlek 148. Typ. Jag är fortfarande 184 cm lång men på något sätt har storleken ökat till 54 på rockarna. Men vet du vad? En 54a i en butik är banne mig inte en 54 i en annan. Och glöm det där med ”Slim fit”. Sådana vet jag inte passar på mig. Men vad hände då med ”Standard fit”? Finns det?
Dessutom varierar passformen enormt mellan butikerna trots att de alla saluför storlek ”54”.
En rock i en butik med storlek 54 sitter exempelvis som ett korvskinn på mig. Med stor ansträngning lyckas jag knäppa sista knappen men rocken sitter så tajt att jag knappt kan andas.
Expediten tittar på mig och ler insmickrande:
”Den sitter ju perfekt. Och du kan ha en kavaj under också.”
En kavaj under? Hur då? En kavaj som är en millimeter tjock? Var hittar jag en sådan?

Antingen var rockarna för tajta, armarna för långa, färgerna fula eller modellerna så felskurna att oönskade glipor uppstod, oftast i samband med min välformade muskulösa mage.

Till slut var vi så desperata att vi gick iväg till Dressman och provade en rock där. Den satt … perfekt. Som om den var skuren för mig. Som om min kropp är en Dressman-kropp. Min kropp är med andra ord inte skapad för Volt, Jack&Jones, Gant, Kapp Ahl, marks N’Brands, Brother, Åhlens eller Jonell.
Nej min kropp är tydligen en blueprint för Dressmans kläder.

Och jag som inte ens gillar Dressman.

2 november

Ja idag var det ”Alla Helgons Dag”, så då gjorde vi det vi alltid brukar göra denna dag. Tillbringade halva dagen framför spisen för att förbereda en tre-rätters middag för familjen och när sedan solen började gå ned åkte vi i samlad tropp till kyrkogården där vi har en grav i den gamla delen av gravplatsen.
Kyrkogården är inte som den brukar vara denna kväll. Tusentals lyktor och ljus sprider ett magiskt sken över stenar, växter och grusgångar samtidigt som flanerande sällskap vandrar runt bland gångarna och njuter av kvällen. Idag blåste det inte heller så mycket så vi hade inga problem att tända våra ljuslyktor.
Det blev väldigt fint på graven där Hustruns mor och flera andra vilar.

Nedanför vår grav går det en gång mot en minneslund, förbi den nyare delen av kyrkogården. Dit styrde vi sedan kosan för att tända några extra ljus även för de som inte är begravda här. Vi stod en lång stund och mindes våra kära och nära innan vi tog avsked och begav oss hemåt för den gemensamma middagen hustrun och jag förberett.

Men varför firar vi våra kära under alla helgons dag? Borde vi inte fira helgonen istället? Jo det beror på att Alla helgons dag egentligen är två helgdagar efter varandra: ”Alla Helgons dag” samt ”Alla själars dag” dagen efter. Så idag borde vi ha firat helgonen och imorgon tänt ljus för våra kära som inte finns hos oss längre. För handen på hjärtat, har du koll på helgonen?

Alla helgons dag har dessutom sitt ursprung i ett uppsamlingsheat för alla stackars helgon som inte fått en egen dag på året. Totalt finns det över tio tusen helgon och den katolska kyrkan firar kanske drygt tio stycken varje dag på året. Totalt alltså cirka 4000 helgon är förknippade med en dag. På min födelsedag den femte juli så firas som exempel prästen S:t Antonio Maria Zaccaria, född 1502, som bara blev 37 år gammal men ända hann med att grunda barnabiterorden. På Hustruns födelsedag den första oktober ska vi däremot fira S:ta Teresa, född 1873, och som dog bara 24 år gammal.

Men 6000 helgon saknar alltså en egen dag, stackarna, så då skapade kyrkan en uppsamlingsdag för dem: ”Alla Helgons dag”.

Men nog om helgon. Vi åkte raka spåret hem och frossade sedan tillsammans på jordärtskockssoppa med krispig serranoskinka, plankstek med de vanliga tillbehören, samt en efterrätt som jag inte kommer ihåg vad den heter men som var supergod.

Så nu står jag här och skriver med magen i fyra hörn.
Ha en underbar november!