Kategorier
Crippes betraktelser

Rock around the clock

3 November

Det där med kläder är knepigt. Nu börjar det ju frysa till lite på morgnarna så det är dax att damma av vinterkläderna och se om de fortfarande passar.
Tips: Det gör de inte.
På något sätt har de krympt fast de legat stilla i sina plastlådor över sommaren. Jag misstänker att tyget inte klarar värmen utan krymper ihop när cellerna inuti fibrerna dör och plaggen därmed blir kortare. Underligt nog verkar de mest krympa på bredden men det finns säkert något vetenskaplig förklaring till detta.

Sedan har dessutom vissa vinterplagg visat sig innehålla såväl noppor som hål, fläckar, och skadade delar. Jag har ingen aning hur detta kan ha inträffat då jag vårdat dem ömt och endast burit dem till kyrkan varannan vecka.

Eller, ja, även till födelsedagarna på vintern. Tre stycken tror jag det är.
Hmm, när jag tänker efter har jag nog även använt dem när det varit minusgrader också, så där blir det ju också några fler dagar. Men absolut inte mer än max 120 dagar per år.
Fast jag har nog inte haft plaggen fler än några år. Kanske tre eller fem? Fast äldsta barnbarnet var nog inte fött när jag köpte dem och han är ju elva år redan.
Ja tänk hur åren går.

De gamla kläderna åkte till tippen.

Så nu var det dax för att hitta en ny vinterrock. Vi åkte till Gränby. Där finns det ett stort urval klädesbutiker, så någon borde ju ha ett plagg som passar undertecknad.

När jag var ung var jag 184 och hade storlek 148. Typ. Jag är fortfarande 184 cm lång men på något sätt har storleken ökat till 54 på rockarna. Men vet du vad? En 54a i en butik är banne mig inte en 54 i en annan. Och glöm det där med ”Slim fit”. Sådana vet jag inte passar på mig. Men vad hände då med ”Standard fit”? Finns det?
Dessutom varierar passformen enormt mellan butikerna trots att de alla saluför storlek ”54”.
En rock i en butik med storlek 54 sitter exempelvis som ett korvskinn på mig. Med stor ansträngning lyckas jag knäppa sista knappen men rocken sitter så tajt att jag knappt kan andas.
Expediten tittar på mig och ler insmickrande:
”Den sitter ju perfekt. Och du kan ha en kavaj under också.”
En kavaj under? Hur då? En kavaj som är en millimeter tjock? Var hittar jag en sådan?

Antingen var rockarna för tajta, armarna för långa, färgerna fula eller modellerna så felskurna att oönskade glipor uppstod, oftast i samband med min välformade muskulösa mage.

Till slut var vi så desperata att vi gick iväg till Dressman och provade en rock där. Den satt … perfekt. Som om den var skuren för mig. Som om min kropp är en Dressman-kropp. Min kropp är med andra ord inte skapad för Volt, Jack&Jones, Gant, Kapp Ahl, marks N’Brands, Brother, Åhlens eller Jonell.
Nej min kropp är tydligen en blueprint för Dressmans kläder.

Och jag som inte ens gillar Dressman.

Kategorier
Crippes betraktelser

Helgon – vilka helgon?

2 november

Ja idag var det ”Alla Helgons Dag”, så då gjorde vi det vi alltid brukar göra denna dag. Tillbringade halva dagen framför spisen för att förbereda en tre-rätters middag för familjen och när sedan solen började gå ned åkte vi i samlad tropp till kyrkogården där vi har en grav i den gamla delen av gravplatsen.
Kyrkogården är inte som den brukar vara denna kväll. Tusentals lyktor och ljus sprider ett magiskt sken över stenar, växter och grusgångar samtidigt som flanerande sällskap vandrar runt bland gångarna och njuter av kvällen. Idag blåste det inte heller så mycket så vi hade inga problem att tända våra ljuslyktor.
Det blev väldigt fint på graven där Hustruns mor och flera andra vilar.

Nedanför vår grav går det en gång mot en minneslund, förbi den nyare delen av kyrkogården. Dit styrde vi sedan kosan för att tända några extra ljus även för de som inte är begravda här. Vi stod en lång stund och mindes våra kära och nära innan vi tog avsked och begav oss hemåt för den gemensamma middagen hustrun och jag förberett.

Men varför firar vi våra kära under alla helgons dag? Borde vi inte fira helgonen istället? Jo det beror på att Alla helgons dag egentligen är två helgdagar efter varandra: ”Alla Helgons dag” samt ”Alla själars dag” dagen efter. Så idag borde vi ha firat helgonen och imorgon tänt ljus för våra kära som inte finns hos oss längre. För handen på hjärtat, har du koll på helgonen?

Alla helgons dag har dessutom sitt ursprung i ett uppsamlingsheat för alla stackars helgon som inte fått en egen dag på året. Totalt finns det över tio tusen helgon och den katolska kyrkan firar kanske drygt tio stycken varje dag på året. Totalt alltså cirka 4000 helgon är förknippade med en dag. På min födelsedag den femte juli så firas som exempel prästen S:t Antonio Maria Zaccaria, född 1502, som bara blev 37 år gammal men ända hann med att grunda barnabiterorden. På Hustruns födelsedag den första oktober ska vi däremot fira S:ta Teresa, född 1873, och som dog bara 24 år gammal.

Men 6000 helgon saknar alltså en egen dag, stackarna, så då skapade kyrkan en uppsamlingsdag för dem: ”Alla Helgons dag”.

Men nog om helgon. Vi åkte raka spåret hem och frossade sedan tillsammans på jordärtskockssoppa med krispig serranoskinka, plankstek med de vanliga tillbehören, samt en efterrätt som jag inte kommer ihåg vad den heter men som var supergod.

Så nu står jag här och skriver med magen i fyra hörn.
Ha en underbar november!

Kategorier
Crippes betraktelser Okategoriserade

Halloweens efterbörd

1 november

Dagen efter Halloween. Efter att spöken, gastar, zombies och varulvar har härjat i trappuppgången är det skönt med lite lugn och ro, men nu kommer festens efterbörd, kalasets följder, det oundvikliga efter varje större evenemang:
Resterna!

Som alla entusiastiska föräldrar hade vi satsat stort i år. Inte på att klä ut oss. Inte på att spöka ut hemma. Nej, det vi hade satsat på var godiset. Hustrun och jag hade köpt fem kilo godis och förpackat det i små söta påsar med en dödskalle på, färdig att dela ut till behövande barn (och vuxna) som vågade ringa på vår dörr under kvällen.

Det föll inte ut som förväntat.

Det kom två små barn (och en pappa), det var allt. Och de var inte ens sugna på godis. Så nu sitter vi här med 4,8 kg godis i blandade sorter, färger och modeller. Det går inte att lämna tillbaka till butiken (jäkla Nelins) utan valet vi har är att antingen slänga det … eller äta upp det.
Och slänga det kan vi ju inte. Vi har ju betalt 89:-/kg, dvs 427 kronor och 20 öre för eländet.

Har du provat att äta upp 2.4kg godis vardera? I början är det faktiskt rätt gott. Sedan kommer mellanfasen då det börjar smaka illa i munnen och magen högljutt protesterar, fram till slutfasen då sockerhalten får din hjärna att gå i spinn och du börjar hallucinera samtidigt som din ändalykt ivrigt propagerar för toalettbesök varannan minut.

2.4 kg godis är ingen lätt sak att göra sig av med.

Sedan är det det här med godis. Godis är inte som godiset man fick som liten. De små sockriga sakerna för fem öre man pekade på i kiosken. Som smakade himmelskt. Du hör ju på namnet. Godis kommer från ordet gottsaker som ju betyder något som smakar gott i munnen.
Men varför i hela världen finns det då supersurt slime, hockeypulver eller för all del lakrits? Det är ju inte gott. Bara salt eller supersyrligt, så att tungan krullar ihop sig i munnen och försöker rymma ner i svalget.

Ibland önskar jag att vi inte var så snåla utan bara slängde resterna.

Nej nu har jag inte tid längre, jag ska tvinga ner lite hallonbåtar, chokladskum och lite syrligt slime i halsen innan jag går och lägger mig. Ska bara kolla att spyhinken står bredvid sängen.

Vad gör man inte för att få valuta för pengarna!