Hemlig chat och pillerberget

17/9

”Du är bara sämst på Signal”

Jag ser framför mig kollegans skälmska min när han skriver. Tyvärr är det sant. Jag suger på att svara på Signal. Jag missar påminnelserna när någon skickat nåt till mig. Pipet för nya meddelande i Signal är för lågt och ikonen för Signal på mobiltelefonen vet jag inte var den finns bland mina tre hundra appar.

Vad?
Du vet inte vad Signal är för något?
Jo det är appen som alla coola grabbar och tjejer använder när de ska chatta och vill vara lite hemliga. All kommunikation är nämligen krypterad. Vi coola IT-snubbar samt drägg som knarklangare, terrorister och foliehattar använder Signal. För då kan inte din arbetsgivare, fru, make, eller barn se vad du skriver. (Inte CIA, KGB, SÄPO, GRU heller för den delen.) 

Vi IT-snubbar använder Signal då vi har väldigt hemlig information som kan skada rikets säkerhet.
( fast vi använder Signal mest för att synka fester, kalas och after work.)

På så vis kan inte skurkar kunna ta del av servrarnas känsliga data …
( och som sagt Signal används nästan uteslutande för att boka fester. Ja och ibland diskuterar vi också världsläget och meningen med livet.)

… så därför behöver vi stark kryptering så ingen kan se vad vi skriver.
( fast krypteringen är nog redan crackad )

Vi har iallafall bokat en After Work via Signal, nu på torsdag så det ska bli kul! Receptet för en lyckad AW är öl, mera öl, chips och ostbågar. Ibland också några pizzaslicar.
Mums!

”Va? Har du inte tagit smärtstillande?”
Läkaren såg klentroget på mig. Jag såg hur kugghjulen snurrade runt under det svarta krulliga håret. Han undrade säkert vad det var för idiot han fått i knäet. Ville jag inte ha smarriga vita piller, bedövande, relaxerande och mysiga godisbitar? Vad var jag för en dåre?
Sedan harklade han sig.
”Ehh, finns det något särskilt skäl till att du inte vill ta läkemedel?”
Nu insåg jag att han säkert trodde jag var en sådan där konspirationsfantast, antivaxxer, religiös dåre eller nåt ännu värre.
”Nej, nej”, nästan skrek jag och viftade avvärjande med armarna. ”Jag bara ville testa de fysiska övningarna först för att se om vi kunde träna bort symptomen.”
Han andades ut. Men verkade inte riktigt övertygad. Jag bredde på lite extra:
”Förresten ge mig allt du kan skriva ut! Jag tar gärna piller, ju fler desto bättre. Gärna i filmjölken, upp i näsan eller röven. Man kan ju aldrig få nog med piller! Inte jag i alla fall”
Hans ögon smalnade. Nu var jag på andra sidan spektrumet, eventuellt en junkie som efter mötet säkert skulle gå hem och röka på eller snorta koks. Jag gav honom min bästa skenheliga min, som brukar få de mest härdade kvinnliga poliserna att efterskänka fortkörningsböterna. Det funkade bra den här gången också. Han skakade på huvudet och log tillbaka. Lite sådär tvekande men ändå.
”Jamen då skriver jag ut …” och sedan rabblade han ut en lång lista på piller som jag skulle ta.
” … och får du ont i magen kan du ta …” och så lade han till ett annat piller. Här gällde det att passa på.
”Och om jag får erektionsproblem”, frågade jag försynt.
”Jag lägger till Viagra också” Han matade in de sista pillren i receptet på datorn. 
”Du har allt på apoteket om en halvtimme”

Jag var hos husläkaren. Fysioterapeuten och jag har nu testat det mesta men hälen gör fortfarande ont (som jag skrev om igår). Nu ska vi lägga till smärtstillande i tio dagar.
Nu jäklar ska det knapras piller!

Fast i ärlighetens namn inte såå mycket…