Kategorier
Okategoriserade

Spring ut ur bubblan!

Jag hamnar regelbundet i något jag kallar för bubblan. Det är ett tillstånd där jag inte känner något och upplever en allmän apati, en slags livsleda. Men det syns inte. Jag fungerar som vanligt utåt och kan skratta och gråta eller interagera med andra. På jobbet gör jag det jag ska men inte mera. Jag känner mig frånkopplad och utanför. Som om jag ser på världen genom ett genomskinligt lager. Det skimrar och allt är lite otydligt. Jag har svårt att känna lukter och den mesta maten smakar ingenting. Jag har svårt att ta tag i saker. Att driva något.

Jag antar att det är en form av depression. Det sammanfaller ofta med att jag är klar med något. En bok. Ett projekt. En resa som jag utfört.

Det kan också triggas av en känsla av misslyckande, när jag inte lyckas uppnå mina mål eller känner att jag fastnat i min livsvandring. Det är svårt att bryta sig ut ur. Jag säger till mig själv: Sluta nu! Ta tag i det!
Men jag kan inte. Jag är fast i bubblan och ingenting betyder något.
Hur bryter jag mig loss? Hur kommer jag ut? Inte ur garderoben utan ur min bubbla?

Idag lyckades jag komma loss och det är därför jag skriver detta. Jag är så lycklig att vara ute i verkligheten igen. Det finns några olika sätt som jag testat och som har potentialen att hjälpa till:

Motion

Så enkelt och så kraftfullt. Nu när jag funderat på varför jag hamnade i bubblan sist kan jag se att det är relaterat till när jag slutade träna för någon månad sedan. Motion frigör endorfiner och är psykiskt väldigt välgörande. Att motionera i naturen är ännu bättre. Människan är gjord för att leva i samklang med naturen. Springa på jord och gräs eller än bättre på en strand. Idag sprang jag i 24 minuter och redan efter tio minuter kickade endorfiner in. Jag kände mig lycklig. Jag sprang vidare och upptäckte att musiken jag lyssnade på fick mig att gråta. Jag kände något!

Att banta

Det låter väldigt konstigt men bantning funkar också på mig. Speciellt om jag svälter. Allt luktar så gott när man svälter. Allt smakar så gott när man äter något. Att banta (när man lyckas) ger också en inre tillfredsställelse att man gör något för sig själv. Precis på samma sätt som man känner sig framgångsrik när man tränat ett pass. Haha! Jag lyckades springa en liten bit idag. Jag skötte om mig själv!

Skriva

Om jag lyckas skriva något mår jag också bättre. Speciellt om jag har flyt och efteråt ser på texten och frågar mig själv om det verkligen var jag som skrev allt det där spännande eller humoristiska eller bara skruvade texterna.

Idag var det som sagt motionen som fick mig ut ur bubblan och det känns så skönt. Jag är närvarande igen. I nuet. I verkligheten.

Jag hoppas att du också mår bra. I annat fall kan en lite motionsrunda kanske hjälpa till?

Kramar i massor!