Kategorier
Okategoriserade

Våga vara kluven

Jag upptäckte tre insikter som påverkar mitt skapande för några månader sedan.  Jag förstår inte hur jag kunnat leva utan dem i 56 år.
Jag har alltid drivit olika projekt. Upptäckt Ordet, funnit Symaskinen, hittat Penseln och använt Hammaren.
Jag har nästan aldrig haft en genomtänkt plan utan snarare låtit skapelserna växa fram organiskt, steg för steg. Förfinat strukturerna där de behövs och hittat på andra utväxter. Låtit det växa fram. Det kräver en hög nivå av naivitet, kreativitet och godtrogenhet.

Vilka är då de tre insikterna?

Ett steg i taget

Det låter enkelt men är faktiskt svårt. Se på ditt projekt och ägna en liten tid varje dag åt det. Skriver du en bok, skriv några ord. Målar du en muralmålning, lägg på lite färg. Syr du en klänning, klipp till lite tyg. osv.
Om du ägnar lite tid varje dag så är du klar med projektet snabbare än du tror. Missar du en dag så är det ingen katastrof. Ta det nästa dag.

Tiotusen timmar

Vad betyder det egentligen? Jo det är insikten att du inte är riktigt bra på något förrän du engagerat ägnat minst tiotusen timmar åt hantverket. Min favorit är aspiranten i den lilla sushirestaurangen Sukiyabashi Jiro  i Tokyos tunnelbana som lagade till Tamago, en japansk omelett, varje dag i tre års tid. Det var det enda han gjorde. Laga till och presentera för sin mästare. Som ratade den. Varpå han lagade en ny omelett. Som ratades. I tre års tid.
Så en dag, efter att ha ägnat tusentals timmar på att förfina sin omelett hade han nått fulländning. Mästaren godkände hans omelett!
Nu skulle han börja laga till Sushi Su…
Det tar tid att bli bra på något, oavsett vad det än är. Det är bara att köra på!

Färdig – inte perfekt

Det här är det absolut viktigaste: Gör klart dina projekt!
Ja, jag vet. De är inte perfekta. Skit i det. Gör klart dem. Gör dem så bra du förmår just nu, men överarbeta dem inte. Perfektionism är din största fiende.
Dina projekt kommer aldrig att vara perfekta. Varför? Jo för när du avslutat ditt projekt så befinner du dig på en livsresa. Projektet är en hållplats, men den är inte målet. Det du gör idag kommer du att se ned på om fem år. ”Det saknade det och det där.” ”Det var inte moget.” O.s.v.
Strunta i det!  Projektet är en tidsbubbla, en avgjutning av ett stadium på din livsresa. Som sådant är det en unik dokumentation av din skapelseförmåga och ger dig perspektiv på din utveckling.

Klyv dig!

Det finns en konsekvens av detta resonemang. Det är att du inser att allt du skapar kommer bli bättre. Då kanske du fastnar i självkritik och inte vågar ge ut dina alster. Det är extra svårt om du är indieutgivare eftersom du måste ta tag i marknadsföring och försäljning.

Det är då du skall klyva dig!

Skapa dig en virtuell säljare. En riktig krängare eller en relationssäljare. Välj den image som du tycker passar bra för att sälja ditt alster.
Antag den identiteten.

Tänk så här: Jag är en marknadsförare som fått i uppdrag av en okänd kreatör att sälja hens alster på marknaden. Min uppgift är inte att bedöma kvaliteten på verket eftersom:

  • Det finns miljoner dåliga alster ute på marknaden som säljer väldigt bra.
  • Det finns också mästerverk som aldrig kommer att synas eftersom kreatören skäms för sitt verk.
  • Det finns ingen exakt relation mellan kvalitet och marknadsframgång.
  • En bra marknadsföringskampanj kan nå framgång oavsett kvalitet på produkten.

Hur gör jag för att på bästa sätt uppfylla mitt uppdrag?

 

Kategorier
skrivande

Våga Vara Vetgirig!

Det är många som hävdar att Sokrates var en verkligt vis man. Själv hävdade han att han var rejält okunnig om det mesta, men att han visste om det. För honom var det pudelns kärna – vetskapen om vad man inte vet, kan eller behärskar.

För mig innebär det att vara ödmjuk för kunskap samt hela tiden våga fråga. Det är inte pinsamt att vara okunnig. Det är betydligt mer pinsamt att inte erkänna det.

Varje gång jag lärt mig något nytt så blir jag glad. Om jag lär mig en ny kunskap varje dag så kommer jag efter ett år veta 365 flera saker än jag kunde förra året. Det är inte illa.

Mina två favoritböcker just nu är ”En kortfattad historik över nästan allting” samt ”Filosofins historia”. Jag läser ett kapitel på kvällen och somnar nöjd med att ha fått en glimt av nya kunskaper. Ibland sitter vetskapen kvar flera dagar. Ibland längre, kanske resten av livet?

Igår lärde jag mig att det bor sisådär 100 miljarder mikrober på min kropp. De trivs där och käkar hudflarn. Frossar i hudsekret och oljor som sipprar fram ur porerna. Vilka gulliga små väsen!  För dom är jag en planet. Hela deras värld. Coolt!
Även du är en planet. En hel värld.

Ska du bara läsa en enda bok så läs ingenting av det jag skrivit.
På fullt allvar.
Läs istället ”En kortfattad historik över nästan allting”!
Den kostar bara 57 spänn och kommer förändra ditt liv. Varje gång jag läst den blir jag lycklig. Både över ny kunskap. Men lika ofta när jag inser att Einstein på många sätt var lika glömsk som jag. Att nobelpristagare ofta hittat saker av slump. Att utveckling är nyckfull. Att meteoren som dödade dinosaurerna ligger begravd under delar av Mexico. Att syre är farligt för de flesta utom oss.

Det är rätt spännande.

[sgmb id=”1”]

Kategorier
Okategoriserade

Magins röda band omarbetad!

Dåså. Två månaders jobb med att skriva om Magins röda band är klart.  Nu får vi veta betydligt mer om gudarna och deras planer. Hur de ställer sig till Dara och vad de vill med Jorden.

Det roligaste har varit att berätta om gudinnan Ishtar och hennes älskade Sargon. Dråpliga situationer blandas med ond bråd död. Kärlek kan också vara dödlig. Fruktansvärt dödlig.

Samtidigt har jag ändrat en del i relationerna eftersom karaktärerna utvecklats åt olika håll.

Nu skall den korrekturläsas och sedan hoppas jag på att kunna publicera den inom 1-2 månader. Jag vet just nu inte om jag skall ha en releasefest eller inte. Vi får se.

Den tredje sfären är nu totalt uppe i nästan sjuhundra sidor. Någon gång kanske jag ger ut en samlingsbok …

[sgmb id=”1″]

Kategorier
Den tredje sfären Fru Joredals knarkfabrik Magins röda färg skrivande

Magins två ansikten släppt!

OPhew!

Nu är då Magins Två Ansikten äntligen släppt efter mycken vånda och bestyr. Var den tillräckligt bra? Har jag hittat alla stavfel? Saknas det kapitel? Ord? Är ledtrådarna till den underliggande berättelsen tillräckligt tydliga? Eller för krångliga? Kommer någon fatta vad jag menar?

Magins två ansikten är en rejäl omarbetning av min debutbok Profetian med mer än 100 extra sidor. Vad har jag gjort och varför?

Profetian var en bra bok men det saknades information. Information som var väsentlig för den underliggande handlingen som framkommer mer i bok två och tre. Ett exempel är Minah – en viktig person vars öde måste belysas mer. Profetian själv och dess fysiska uppenbarelse måste länkas in och överraskningar förberedas. Dessutom var jag lite trött på Daras tankar. Att hela tiden läsa exakt vad han tänker blev lite tråkigt och övertydligt. Genom att ta bort dem får man själv bilda sig en åsikt. Mycket mer spännande och irriterande.
Gestaltning! Det var vad som behövdes. Men gestaltning är svårt. Förhoppningsvis har jag tränat lite extra på det nu.

Jag har också kompletterat med en historisk backdrop för den fakta-intresserade. Sargon har ju faktiskt funnits, faktum är att de flesta karaktärerna i boken har levt i verkligheten. Städerna Kutha och Kish finns fortfarande kvar därute, under sanden i Irak. Benknotorna efter mina karaktärer vilar (kanske) också där eller också lever de fortfarande…

Språket som används i boken för besvärjelser är Akkadiskt. Jag har försökt använda så korrekta betydelser som möjligt men eftersom jag inte är arkeolog så har jag säkert gjort många fel därvidlag. Jag ber om överseende. Det akkadiska språket var vid tidpunkten för boken nästan bortglömt och kallas det gamla språket. Jämför med latin idag. Man har lite kläm men egentligen ingen aning.

Språket Dara och hans vänner talade var Sumeriska och en hel del ord och betydelser är hämtade från detta. Spionchefen Uttumans namn till exempel är en lek med ”uttu” – ordet för spindel på sumeriska och ordet ”man” på svenska.

Ja just det. Spindelmannen såklart  😉

Magins två ansikten finns nu både som tryckt pocket och som ebok. Nu gäller det att få ut lite reklam om den.

Nästa steg?

Oj jag har fem projekt i pipelinen:

  1. Marknadsföra Magins två ansikten. Hur?
  2. Magins röda färg. Komplettera den med ett gudalikt avsnitt om An och hans vänner. Det måste in! Sedan göra klart för publicering.
  3. Magin och Döden – Bok tre i serien. Jag har skrivit tjugo sidor. och vet en hel del om vad som kommer att hända. Ni kommer att bli överraskade och förfärade ….
  4. Fru Joredals knarkfabrik. Trycka eller inte? Jag saknar läsare som har läst boken och har synpunkter.
  5. Den största skatten – Nytt projekt. Science Fiction, spänning och äventyr på havets botten. Ett fartyg sjunker men några överlever instängda i fartyget som vilar på 150 meters djup. Med tonvis av vatten ovanför sig och räddningen. En räddningsoperation skickas ut. Min hjälte, en marinsoldat, utrustas med ny teknik. En DVR kamera, Delayed Virtual Reality. Den visar det som hänt för tre dagar sedan. Tanken är att man skall kunna se var passagerarna flydde och spåra dem på plats i den sjunkna skeppet. Men något går fruktansvärt fel…

[sgmb id=”1″]

Kategorier
Okategoriserade

Min dagbok, 1 januari 1917

Ännu en natt med svår magvärk. Jag har bett till Gud att Han skall låta mig slippa denna plåga. Vad jag än syndat haver borde denna upplupna värk ha varit straff nog.

Uppsala visar sig idag som den kalla härskarinna den är. Temperaturen är minus femton grader och snölagret är tjockt överallt sedan snöstormen på julafton. Det är knappt så hästarna kan ta sig fram och de få motorfordon som finns står översnöade i drivorna. Till och med Fyrisån är igenfrusen.  Det enda positiva är att barnen åkte skridskor på Ekoln igår.

Uppsala har fortsatt att växa och bostadsbristen är skriande hög. Vi är nu 27 tusen själar, bosatta på båda sidor ån. För bara trettio år sedan bodde bara tolvtusen  i staden så växtvärken är framträdande. Vi är dock lyckligt lottade som bor på rätt sida om ån, den västra. Här är relativt lugnt, medan arbetarkvarteren på östra sidan regelbundet härjas av bråk, fylla och sjukdomar. Husen där är mestadels ruckel och skjul med dålig isolering och komfort. Jag har svårt att se hur Uppsala skall kunna växa mera. Varje yta är antingen upptagen av fabriker eller bostäder åt arbetarna.

Det är ont om mat, så även för oss. 1916 var ett dåligt år med en förstörd skörd. Följden är att det inte längre finns mat i butikerna. Det talas om ransonering, och redan har priserna på ägg och mjöl skjutit i höjden. Mitt jobb på Uppsala universitet betalar inte så mycket men tillräckligt för att föda min familj. Om priserna ökar allt för mycket kan vi dock få problem. Saga har fått arbete på regementets djurstall och jag hoppas hon kan hjälpa till med försörjningen. Vincent kämpar vidare med arbetet på resebyrån i Stockholm, men det är kärvt. Det gäller att alla kan skjuta till.

Det stora kriget pågår ännu med oförminskad styrka. De ryska trupperna har avancerat mot Sverige genom att ta två städer som heter Babit och Tirul. Må gud bevara oss från ryssen!
Engelsmännen har också avancerat men till vilket pris? Vi hör dagligen fasansfulla rykten om massmord på tusentals unga män som skickas fram mot kulsprutor och utan medlidande mejas ned i drivor. Unga män, inte äldre än min egen son avlivas som djur. För vad?
Tusentals flyktingar har anlänt till Sverige. Människor som flytt krigets fasor för att finna en fristad hos oss här uppe i norr. Jag har anmält mig till frivilligverksamheten och avser göra mitt bästa för att underlätta tillvaron för dessa stackare som ofta anländer utan något mer på sig än sina kläder. Såväl Sandra som Sally har anmält sig till sjuksköterskekåren och hjälper till i storstaden med vård och dåd för de stackarna.

Vad händer här i staden då? Matbristen har jag nämnt. Ett nytt kemiskt laboratorium har också invigts. Här skall olika vätskors hemligheter lösas, även om jag har svårt att se vad de skulle kunna finna. Det mesta borde redan vara uppfunnet och analyserat.

För 1917 hoppas jag innerligt att det stora kriget skall sluta med fred men jag är inte positiv till att det skall lyckas. I övrigt ber jag om hälsa för alla i familjen och att jag kan klara av att försörja för alla. En extra stor tanke till min kära fru som tappert stått vid min sida i alla dessa år genom stormar och katastrofer.

Må lyckan och hälsan stå oss bi även under detta år.

[sgmb id=”1″]