20 juli
Vi lämnar korvmojj, trilskande vinautomat och Moselstranden vid Zell bakom oss kl tio. Första anhalt är stormarknaden upp på höjden vid Zell Barl som ligger 100 meter uppåt mot den blå himlen.
Vägen hit upp slingrar sig utefter branta stup så att Reancy blir alldeles blek i ansiktet. Här finner vi Globus – en stormarknad som inte går av för hackor. Efter att ha inhandlat livsnödvändiga varor såsom gott mineralvatten, vin, öl, korv, grönsaker, lite mer korv samt ännu mer vin sätter vi GPSen på Trier. Vi är genomsvettiga fast det bara är förmiddag. Ute är det dryga 30 grader och svetten flödar så fort man går en meter.
Halvvägs till Trier låser sig GPS-helvetet igen. Självklart strax innan vi ska svänga genom en komplicerad korsning för att ta oss ut på den högsta bron här i området, säkert 200 meter hög.
Kaos!
Reancy slänger fram sin mobil och knappar in Trier, medan jag kör så långsamt jag kan till stort förtret för bilarna bakom oss. Så får hon fram riktningarna och vi svänger som vi ska. Det är andra gången GPS-enheten låser sig. Så får det inte vara!
Inne i Trier är det 32 grader och luften skimrar av värmen. Turisterna stånkar fram med kartor i handen och uttorkad skrynklig hud i ansiktet.
”Vi kan stanna här i Trier om du vill” säger Reancy.
Varningsklockan ringer i huvudet på mig.
Om din flickvän, sambo, fru eller svärmor säger nåt sådant så gäller det att ta det väldigt försiktigt, för nu är du ute på hal is. Vad vill hon egentligen? Hon har ju velat åka hit hela tiden men nu plötsligt vill hon att jag ska bestämma?
En liknande situation uppstår om kvinnan i ditt liv provar ett nytt plagg och frågar vad du tycker medan du själv inte har någon smak eller åsikt om densamma. Det kan vara att hon gillar den och vill ha ditt stöd. Eller också är hon tveksam och vill att du ska putta henne i rätt riktning. Det bästa i det läget (om du inte har en riktigt bestämd åsikt och vet vad som passar henne ) är att vara väldigt otydlig, jämföra med en liknande eller fråga vad hon själv tycker. Säg aldrig: ”den är skitful” även om den är det eftersom hon har ju faktiskt valt ut den!
Tillbaka till Trier:
Lite osäker på vad hon vill:
Jag: ”Ja det är ju varmt, men jag kan stanna där framme vid torget.”
Bollen är över på hennes planhalva:
Hon: ”Jo fast vi kan ju åka tillbaka hit senare.”
Knappast troligt, men det är en öppning! Hon vill alltså inte stanna. Åtminstone inte just nu. Själv är jag inte så engagerad i Trier utan skulle bara stannat för hennes skull. Jag stöttar henne i sitt val:
Jag: ”Jamen då så – vi åker till det där gamla slottet Vianden i Luxemburg istället”!
Så det gjorde vi
Resan till Vianden var enligt Reancy den värsta resan hittills. Bergen var högre, bilarna körde fortare och det var serpentinvägar med livsfarliga stup överallt.
Jag körde för långsamt uppåt och för snabbt utför och halva resan hade jag en galen busschaufför i arslet. Jag råkade köra om honom när han släppte av passagerare och det måste ha retat honom till vansinne att en husbil kunde åka om hans fina buss. Så rätt som det var, på den värsta brantaste serpentinvägen där husbilen knappt orkade köra femtio för att ta sig upp hade jag plötsligt en stor buss i röven med en ilsket rödkindad busschauför bakom ratten. Då gällde det att växla ned och gasa som sjutton varvid såklart Reancy blev än mer blek i ansiktet. Till slut lurade jag honom genom att köra in på en parkeringsficka.
När vi körde genom de små pittoreska städerna kunde vi ge oss sjutton på att husväggarna lutade in mot vägen. Självklart var det också ojämna kullersten med stora brunnslock överallt så att husbilen studsade och for, samt naturligtvis möten med upprörda bilburna turister där det var som smalast.
Som grädde på moset hade den guide jag använde angivet fel adress till ställplatsen nedanför slottet så vi höll på att köra åt helvete in bland ännu smalare vägar där knappt en permomobil kunde ta sig fram och feta turister fick gå sidledes för att klämma sig igenom. Ingenstans fann vi den camping vi skulle till.
Till slut stannade vi utanför Vianden på en kulle, vi kunde se slottet inte alltför långt bort och diskuterade våra val. Vi kunde köra igenom de smala gränderna ännu en gång till andra sidan staden för att leta efter campingen eller också kunde vi skita i allt och fortsätta. Reancy var helt slut och nära att ge upp. Hon ville inte åka tillbaka genom staden igen men samtidigt var hon rätt säker på att campingplatsen låg på andra sidan staden. Själv hade jag helt tappat riktning och position och trodde felaktigt att campingplatsen låg i närheten av slottet. Till slut enades vi om att åka igenom staden igen. Reancy bet ihop tänderna och blundade och jag attackerade småsten, smala gränder branta backar och förvirrade turister.
Vi hittade ställplatsen. Och vilken ställplats! Vår plats är lummig och luftig, nära en porlande fors som jag genast doppade mig i och på avstånd svävar slottet majestätiskt 500 meter ovanför oss. Alla faciliteter finns och vi är bara en km från stadskärnan. Ström. Allt detta för 25 euro, 285 spänn per natt.
Efter dopp, en uppfriskande dusch samt varsin grillad bisonburgare med ett kraftigt rödvin till ska vi ta oss an staden Vianden. Så snart solen gått ned och det blivit lite svalare.
Fast då var allt stängt.