Christer Rindebratt

1 Augusti

Marsk Camping är verkligen husbilsNirvana när det gäller ställplatser. Imorse gick vi till servicehuset och tog en dusch. Duschen var ett modernt mirakel av kakel, elektronik, utrymme och kvalitetsVVS. Visst kostade det femton svenska enkronor att duscha, men det var det värt!

När vi tömde gråvatten och toan inser vi också att det inte bara finns en tvättstation utan också faktiskt en station för cykelreparationer, komplett med pump och verktyg. Snacka om att verkligen överträffa förväntningarna!

Därefter var det dax för tvätt och pyssel. Det mesta av kläderna är nu använda och behöver tvättas så vi handjagade det viktigaste och hängde upp på tork i solen. 

Sedan åkte vi till Rømø och ut på den milslånga sandstranden. Men innan vi kom fram passerade vi kilometerlånga dyner med lila ljung. Fantastiskt vackert.

På beachen kör man rakt ut och kanske en kilometer i den hårdpackade vita sanden innan man kommer fram till vattnet. Idag var det säkert flera hundra bilar, husbilar och andra fordon ute på beachen. 

Till skillnad från klantiga amatörer som körde fast i sanden nära vattnet stannade vi på behörigt avstånd, ställde ut stolarna och njöt av strålande sol, kaffe och lite soppa till lunch. Vågorna gick höga och vattnet var varmt så jag kastade mig i böljan och simmade runt som en delfin. (Självklart undvek jag kallsupar – här upp utanför danska kusten finns det gott om sälar och sälpruttar undviker jag gärna. En bulldog var lite skraj för vattnet och skällde försiktigt på sina mattar och hussar medan hen nogsamt undvek att få vatten på tassarna.

Medan jag plaskade runt i vattenbrynet plockade Reancy snäckor i vattenbrynet som ska användas till dagbarnen så småningom. 

Nu på kvällen har vi rensat bilen, tömt och fyllt på det som behövs och är redo för vad morgondagen än erbjuder. 

Vill du läsa mera? Kolla in min webshop!

31 juli

Den fridfulla morgonen här på CITTIs parkering i Flensburg bröts av det morrande ljudet från ett flertal Briggs&Strattons gräsklipparmotorer på högvarv. Yrvaket satte jag mig skrämt upp och slog självklart huvudet i skåpet ovanför sängen. Medan jag svor över morgontidiga gräsklipparmarodörer och gnuggade min ömma skalle slängde jag ett öga på klockan. Det var faktiskt inte så tidigt, även om Reancy fortfarande fridfullt snarkade i sin säng. 

Idag var det spritshoppingdax. Vi har fått en lista på vad som ska köpas in till Sallys trettioårskalas och sedan vill jag ha currywurst och ännu mer korv medan Reancy har sina prioriteter…

Inne på CITTI är det faktiskt relativt lugnt så vi kör fullt ös utan att bry oss om de andra shopparna. Efter en tuff runda är vagnen överlastad med kartonger, backar, flaskor och korv och väger säkert ett halvt ton. Golvet knakar under den och andra shoppare tar med glasartade ögon omvägar runt oss för att inte bli ihjälslagna om vagnen skulle välta. Kryssande mellan taklamporna för att inte riva ned dem styr jag fram mot utgången medan Reancy viftar undan pensionärer och barnfamiljer framför mig likt en curlingspelare gör rent framför den kastade stenen.

Väl framme i kassan visar jag fram mitt formulär för att slippa pantavgifterna samt mitt körkort. Kassörskan slötittar lite på körkortet innan hon rycker till och ett leende sprider sig över hennes ansikte. Hon håller handen för munnen, lutar sig till din granne och säger något varefter hennes kollega också har svårt att hålla dig för skratt. Jag inser nu att de garvar åt mig och troligtvis åt mitt efternamn. Rindebratt är ju väldigt lika rinderbraten som jag berättat om förut.
Först blir jag extremt kränkt, känner mig förminskad och ger henne mitt onda öga. Men sedan när vi betalt och packat in allt i bilen diskuterar vi händelsen och är nog överens om att vi nog skulle agera liknande. Tänk om någon kommer fram och presenterar sig som mister Otto Entrecôte, herr Sven Potatismos eller fröken Ulla Köttfärsgratäng? Vi skulle nog också fnittra åt det.

Så var det dax – in i Danmark! Välkommen smørrebrød, pils och fria sandstränder!

I Danmark härskade för övrigt också majsen. Varenda åkerplätt i Tyskland var antingen full med majs eller druvrankor, i Nederländerna majs, blommor eller haschplantor och i Danmark odlas antingen majs eller ingenting.

Ger kanske EU extra bidrag för majsodling eller är det helt enkelt väldigt lönsamt att odla majs? Kanske tillverkas det majsolja?

En annan sak som alla resenärer i Euroland måste tänka på: växla in så du har minst 30 Euro, lika mycket i 50c mynt samt minst 200€ i sedlar.  Det behövs för alla automater, caféer, duschar, electricitetsautomater, ställplatsmaskiner samt langare som du kommer stöta på. 

Vi har bokat in oss på Marsk camping som ligger nära Rømø, en ö med en fantastisk sandstrand där vi var förra året och man kan köra bil flera kilometer på sanden. Marsk camping är den mest spatiösa, lyxiga ställplatsen jag varit på. Vi har en stor yta med  en träterass framför en pytteliten sjö/ pöl (som i och för sig är totalt igenvuxen). Det fläktar härligt från havet och vi solar i våra stolar med skumpa, ost, fikonmarmelad och melon.  Det är väldigt synd om oss just nu.

Utrymmena för gråvatten och toatömning är enorma och det finns till och med två tvättplatser för husbilar. Allt betalas via ett plastkort man fick när vi checkade in. Tvättmaskiner finns och som vi kommer behöva utnyttja. Stora duschar, superfin restaurang, mm.

Och hyran är bara 285 spänn per dygn!

#StällplatsNirvana!

Vill du läsa mera? Kolla in min webshop!

30 juli

Vi vaknade och så var den dagen förstörd!

Nej så var det inte!

Vi vaknade och mådde rätt bra. Igår när vi kom var det rätt mörkt och vi visste egentligen inte var vi var. Men vet du vad? Vi hade anlänt till Teutoburgskogen, du vet där romarna fick spö av germanerna år 9 ad? Och som jag berättade så hade currywürsten  (eller snarare dess föregångare) en starkt bidragande orsak till segern. Men nu här på plats i Bad Bentheim så finns det en annan rätt som konkurrerar om detta: Flammenküchen!

Det påminner om pizza, men har en tunn krispig botten och är laddad med godsaker uppepå. Kan tänka mig att germanerna käkade den efter de hade spöat romarna som en festrätt och currywursten före!

I Bad Bentheim ligger slottet Burg Bentheim med anor från 1050. Här är ett slott som utstått belägringar, erövrats under trettioåriga kriget, kämpats om under sjudagars kriget, med en vibrerande historia.  Det var skithäftigt att få undersöka dess torn och tinnar, klättra uppför smala rangliga trätrappor och nerför branta stentrappor till fängelsehålor och krutförråd.  Väl värt ett besök för 8€ styck.
Och utsikten är fantastisk!

Termometern kliver uppåt 29 grader och tanken att utforska Hamburg i denna värme har fått oss att revidera vår plan. Som Sun Tzu borde ha sagt: ingen plan överlever att möta verkligheten. Och så även nu. Vi pallar inte att svettas i timtals i 29 graders värme. Istället drar vi norrut idag, så det får bli en resdag. 

Innan vi ska åka upptäcker jag något som får mig att bli alldeles svag i knävecken. På morronen hade grannen åkt iväg utan att vi märkte det och istället hade en Dethleffs parkerat där. En Dethleffs Alpa. En 6820 integrerad, precis den bil jag suktat efter i två månader nu! Så snygg!
Jag beger mig genast över till grannarna och introducerar mig. Tyvärr pratar de bara tyska (surprise?) men med teckenspråk får jag dem att förstå att jag älskar deras bil av hela mitt hjärta.
De bjuder in mig till bilen!
Jag sparkar ut dem, snor nycklarna och drar iväg till Sverige ….
Fast bara i mitt huvud. Istället ler jag artigt, klämmer och känner på soffan och filmar en snutt inne i bilen.
MÅSTE. HA. EN. ALPA. I6820!

Autobahn till Flensburg var på sitt sämsta humör idag. Det skulle ta drygt 4 timmar men framme var vi inte förrän efter sex timmar. Då hade vi suttit i kö i två timmar runt Hamburg och beskådat 11 olyckor varav en husbil samt två som orsakade timsvisa och milslånga förseningar i motsatta riktningen. Det händer grejer på autobahn så man måste hålla koll. Som jag nämnde för några dagar sedan:

• Kolla regelbundet i backspegeln efter snabba bilar
• Byt bara fil för omkörning om du är 100% säker på att det inte kommer en torped i 250 knyck
• Vid vägarbeten är filerna avgränsade med gul färg. Lägg dig alltid längst till höger då den filen är bredast. De andra filerna kan vara så smala som 2.1 meter och då får du inte plats med en husbil.

Tio i nio var vi framme och hittade en av de sista två platserna (av 40) för lite större husbilar. Ingen el men det klarar vi. Vid det laget var vi trötta och griniga båda två och skithungriga. Snabbt brassade vi lite spagetti och köttfärssås och slukade det med ett gott mustigt rödvin. Sedan blev vi lite snälla, båda två.

Imorgon blir det shopping på Citti!

Vill du läsa mera? Kolla in min webshop!

29 juli

Jag glömde nämna att vi tillagade den konstiga maträtten vi köpte häromdagen igår kväll. Den såg ut som en bläckfisk i rulle, men när vi tillagat paketet var det något helt annat. Det visade sig vara strimlad ost inrullad i smördeg. Supersmarrigt och väldigt kalorifattigt …

Vi hade tänkt att vara kvar på campingen vid havet och undersöka kuststaden Harlingen lite mer i detalj. Men så vaknade vi imorse, kollade ut på kanalerna som omgärdade campingen och insåg att vi hade fått nog. Vi hade fått en överdos av gulliga kanaler, svanar, broar och nederländska hus. Tanken på ännu en träsko, broöppning eller blomsterprakt fick våra magar att vända sig ut och in.
”Jag tyar inte längre”, sa Reancy.
Jag nickade instämmande.
”Det har gått för långt. Vi måste på avvänjning”, sa jag. 
Vad är då den bästa kuren för en avvänjning? Förutom det traditionella med att vara inlåst i ett rum, kräkas, se syner och klättra på väggarna?
Shopping såklart!

Vi drog upp våra stödben, slängde in möblemanget, körde ut genom campingen med våra långfingrar uppsträckta i unisont trots och valde vägen mot tyska gränsen. För att visa vårt förakt för gulligheten vi plågats med spelade vi Sex pistols på radion och Reancy färgade håret lila. Tyvärr hade vi ingen tatueringspistol så vi ritade lite fula tatueringar på armarna över myggbetten, satte en o-ring genom näsan och mörkt smink tunt ögonen.

Vårt mål var Obelink, världens största husbils och husvagns affär. Hypershopping.
Husbilsnirvana.

Efter knappt fyra timmar anlände vi och trängde in oss bland 150 andra husbilar på den gigantiska Husbilsparkeringen. Sedan äntrade vi huset och påbörjade vår avvänjning. Jag vill inte gå in i detalj med vilka syner vi såg, vilka stolar vi satt i, vilken minitoalett Reancy gick i spinn över, eller hur tältet på släpvagnen fångade vår fantasi. Det gigantiska tältet kommer inte över mina läppar. Jag kommer överhuvudtaget inte nämna de upphetsande tallrikarna i kopierad keramik eller glasshållarna i svart gummi. Bara tanken får min mun att salivera.

Nog är att nämna att efter fyra timmars husbilsnirvana lämnade vi den gigantiska byggnaden i andra änden, med en full vagn lastad till bredden med bra-att-ha-saker, nu fullständigt avvanda från kanaler, blommor och gulliga hus. Nej, nu är det annat som lockar.

Vi har korsat gränsen in till Tyskland och stannat över natten i den lilla staden Bad Bentheim. Vi har en plan:

Imorgon far vi in till Hamburg och gör staden osäker.

PS: Ytterligare en skada på husbilen har uppstått. Vi upptäckte precis att glaset på badrumsskåpet har spruckit. Antagligen glömde vi att stänga och låsa dörren så den har slagit i något och spruckit.
Det blir dyrt… DS

Vill du läsa mera? Kolla in min webshop!

28 juli

Efter att ha brutit uppifrån Den Skeva Skyffeln och alla myggen, så styrde vi kosan mot staden Edam där alla edamerostar föds. Resan gick i maklig fart eftersom det var söndag och alla omkring oss säkert lite bakfulla. 

På vägen beskådade vi en gammal väderkvarn så att vi inte glömt att vi fortfarande var kvar i Nederländerna.

I Edam-Volendam parkerade vi längs en … gissa … just det: en kanal!

Staden är gullig, och även om det var söndag var såklart ost-marknaden öppen med en massa småostar, där Reancy gick lös på provsmakning av såväl vanlig edamer som getedamer, honungs-edamer, habanero-edamer samt en massa andra varianter.

Det slutade med en traditionell stor hel  edamerost samt en massa sylter och gott till. 

Man kan bli lätt galen om man är blomintresserad och befinner sig här i Nederländerna, vilket inte undertecknad är i någon extrem grad (lätt galen: ja, blomintresserad: nej inte värst), men Reancy höll på att dö av all blomprakt i Edam, ja inte bara Edam utan hela Nederländerna. Blommor som försmäktar i Sverige och knappt orkar bilda en ynka blomma, frodas här i överflöd. Fast inte en enda tulpan hittade vi!

Efter Edam åkte vi norrut, ut till norra kusten. Här löper A7 mitt i havet i tre mil. Inte på en bro utan på konstgjorda vallar.
Fascinerande!

Så landade vi i Harlingen där vi stannar en natt på den fina (och dyra) campingen med förhoppningen att alla myggor ska blåsa bort vid kusten. Resultatet? 

Myggor:2
Knott: 1000 000 …

När vi ändå är på kusten och det finns ett bad (i Belgien får man inte bada om det inte finns en badvakt) så hoppar jag i det ljumma bruna vattnet och försöker svalka min muskulösa lekamen men det visar sig vara svårt. Det är långgrunt säkert flera kilometer så till slut lägger jag mig på mage på grunt vatten men undviker kallsuparna då jag inte vet vilka fiskar som pruttat i vattnet. Det kanske simmat en val här strax utanför (nån mil utanför troligtvis) och de måste ju prutta så det står härligt till?

Solnedgången var magisk där vi satt uppe på gräsvallen mellan campingen och havet. Det var vindstilla med lågvatten, gässen snattrade långt där uppe mot den blå skyn och fåren betade  förnumstigt och rofyllt av det saftiga gröna gräset bredvid oss. Vinden var ljummen Skönt. Vi skålade i rosévin, och njöt.

Så sänkte sig den gyllengula skivan i Nordsjön och skickade strimmor av ljus i vattnet, som om den gav oss en sista ynnest av värme och ljus. Så var den borta, ett svalt mörker sänker sig och vi ger oss av till vårt mobila hem.