Gate bisonfarm och ställplats (https://gatebison.se) har säkert drygt 50 bisonoxar och vi räknade också till 10-15 gulliga småkalvar. Vi köpte med oss bison i påse nämligen en file och hamburgare. Köttet är magert och smakrikt, idealt ska det grillas hårt med 62 grader innertemperatur. För vår file misstänker jag 2-3 min var sida – max! Därefter ska köttet vila.
Som du kanske vet har påven sin påvemobil där han kan i en trygg kokong vinka till sina tillbedjare och utforska nya gator inom Vatikanstaten. Senaste modellen går självklart på el och är tillverkat av återvunnet material.
Det vore oss fjärran att inte erbjuda även vår katt Morris samma möjligheter så varsågod – Kattmobilen! Ett självklart. attribut till varje modemedveten katt (med tillhörande husse/matte). I detta lyxåk som framförs utan hälsofarliga drivmedel utan endast med muskelkraft kan herr katt utforska omgivningar och beskåda världens underverk utan att lämna sitt lilla bhus på hjul! Observera också Mattes stolta leende.
I Jönköping stannade vi vid Rosenlunds rosarium. Här finns det 550 olika rossorter. Inte illa. Vackert är det också när rosorna klänger upp på trästolpar och staket. Reancy blev väldigt sugen på det så det kanske blir lite snickrande på lotten i höst.
På vägen upp till Nykil körde vi in i ett skyfall som var så tätt att abborrar simmade förbi vindrutan och bilarna körde så långsamt att man kunde gå förbi dem.
i Nykil plockade vi in alla Morris grejer inklusive Morris. Lite sorgligt och ensamt blir det. För att trösta oss öppnade vi en Malbec och stekte bisonfilen. Jag stekte på rejält. Riktigt hårt, som riktiga grabbar med hår på bröstet gör. Jag glömde dock sätta på fläkten, för det är ju bara för mesar … så plötsligt började det tjuta i alla brandvarnare som fanns och en vänlig kvinnoröst informerade mig och Reancy om att det brann (implicit: att vi borde ge oss ut ur huset fort som fan). Inga knappar hittade vi att stänga av larmet heller. Efter en stund fick Reancy tag i Oscar som mellan gapskratten fick fram att larmcentralen hade ringt honom också samt att de skulle stänga av larmet om en stund. I vår förtvivlan tröstade vi oss med mer Malbec …
Som grädde på moset hade det även regnat in i sladddosan till landströmmen så propparna poppade som popcorn inne hos Sandra. Stackarn. Det är inte lätt att ha två gamlingar, som river stället, på besök
Nu är det dags för husbilen att få några mil under däcken. Planen är att försök ta oss ned i Europa men allt kan hända och ingenting är skrivet i sten. Vi kanske bara kommer till Jönköping. Vi får se. Jag kommer att uppdatera med dagsanteckningar, inget avancerat utan mera bara direkt från hjärtat vad som hänt under dagen. Se det som en dagbok, inte som ett kåseri. Då kör vi:
8/7
Avresa, bilen är fullastad, katten är vaccinerad och vi har både kattvagn, kattbur och kattlåda i bilen. Det är trångt om saligheten.
Såväl jag som Reancy har lastat nästan alla våra kläder med på resan då vi tänker oss vara borta i fyra-fem veckor. Det är länge. Vi har dock inte så mycket mat utan tänker att det köper vi på resan. Jag har hittat en blogg från Nomadliv där de åkt till Normandie, närmare bestämt staden Cancale vid Atlantkusten. Den ser spännande ut! Men som sagt vi får se hur långt vi kommer. Morris rabiesspruta måste också verka till och med den 18/7 så egentligen får vi inte lämna Sverige före det datumet. Då vet vi inte om vi hinner ner till kontinenten ..
Första stoppet blir Rejmyre med Sally, Otto och Cintra. Otto fyller år så vi firar med tårta och present. Och jag får också en present! Ett presentkort till fiskebutiken ”1894 Skeppa”. Men ibland går det troll i allt. Igår natt hade någon satt eld på 1894 Skeppa så nu vet jag inte om det går att nyttja presentkortet! Så galet det kan bli…
Imorgon kommer Saga hit, hon ska vara hundvakt i några dagar.
9/7
Efter att ha lämnat av Saga till Sandra i Norrköping samt ha införskaffat diverse nyttiga ”bra att ha” saker på Biltema och Clas Ohlsson satte vi kosan mot Tiveden. På vägen undersökte vi också diverse ställplatser längs med Göta Kanal men dessa visade sig vara fullproppade med husbilar så ingen ledig plats fanns att få. I Borensberg gjorde vi en mindre utflykt och fann en liten mysig stad med många vackra scenerier.
Efter att ha korsat Vättern via höga broar (två till ordningen) landade vi då så strax söder Askersund.
”Det finns något som kallas Eco Camping vid Tiveden”, säger Reancy. Jag grymtar ”Det är säkert bara någon gräsplätt som hyrs ut till ockerpriser”
Men Eco Campingen visade sig vara fantastiskt mysig. Gräsplätt var det förvisso men den låg vid en liten damm med ett vattenfall och med såväl toalett som dusch, spel och sällskapsrum tillgängliga till det facila priset av 120 svenska riksdaler. Sagt och gjort. Så då stannade vi till precis vid dammen, slängde ut stolarna och strax hade Reancy ordnat en läcker måltid med blodpudding, stekta persikor och ett glas Malbec. Efter en promenad i omgivningarna njöt vi sedan av en vacker röd solnedgång över dammen innan det var dags att gå till sängs.
Trots ilskna och gnälliga serenader när vi åkte hit har också Morris funnit sig väl till rätta när han slipper vara inlåst i buren så nu är han på sitt vanliga mysiga jag.
God natt!
10/7
Morgonen kom med hyfsat väder och efter en dusch och frukost drog vi upp ankaret och tog vägen mot Tibro fast norra vägen mot Unden. Knappt halvvägs kom vi dock på en skylt med namnet Tivedstorpets café. Mot bättre vetande och egentligen utan att veta vad detta nu skulle vara körde vi in på den smala vägen som knappt tillät två bilar att mötas och med branta vägrenar som fick Reancy att bita sig i läppen både tre och fyra gånger samt blunda. Väl framme möttes vi av en Skansenliknande anläggning med gamla hus, ett mysigt cafe och en stor scen där det på fredag tydligen skulle vara countrysång med mera. Efter två kaffe med kaka tog vi farväl och fortsatte mot Tibro. Nu visade sig dock Morris vara mycket missbelåten med att sitta i buren när vi krånglade oss fram genom smala krokiga vägar genom Tivedens urskogar och fantastiska scenerier. Han såväl muttrade som gnällde och det blev snart värre när gnällandet successivt gick över till ett ylande som skar rejält i öronen.
Vi har beslutat oss för att lämna Morris hos Sandra under vår resa. Det blir nog den bästa lösningen för honom och oss, och så får vi hämta upp honom när vi kommer hem igen.
Väl framme i Tibro möttes vi av varma kramar från hela släkten som mangrant slutit upp för årets sommarsoppa. Den var fantastiskt god och innehöll bland annat spritade ärter, blomkål och utvalda små färska potäter. Därefter vankades det plättar i parti och minut samt kaffe. Sedan började det såväl regna som blixtra överallt runt omkring men vi satt under tak så det gjorde inte så mycket. Trinda om magen och väl förplägnade tog vi ett ömt farväl och styrde kosan mot Geta och bisonfarmen på höjden. Vi lyckades få en av de sista platserna.
På kvällen vankades det bisonburgare, grillade potatisar och nachos. Kvällen avslutades med två avsnitt av Happy Valley (IMDB 8.3) på TV’n innan vi daskade i säng, proppmätta av intryck och mat.
Imorgon går resan vidare till Nykil, avlämning av Morris samt träffa Sandra igen.
Det där med husbil är en långdragen historia för mig och min älskade fru. Vi har nog snackat om det i tio år. Mycket snack men lite verkstad med andra ord. Innerst inne har jag väl själv varit mer intresserad av en båt men nu har jag fallit till föga även för en fritidsfarkost med fyra hjul.
Men det är inte helt enkelt att välja, speciellt inte om man som undertecknad är oskuld inom husbilsbranschen. Det dröjde inte länge innan ögonen gick i kors inför alla termer, standarder, märken, motorer, layouter och textilier. Hugaligen! Vi har ännu inte valt husbil men vi börjar närma oss ett val. Sedan kommer vi säkert ångra oss. De flesta byter tydligen bil inom ett år. Vi får väl se vad som händer…
Man kan knappast säga att vägen framåt mot detta val har varit spikrak. Snarare som en slingrig skogsväg där man till slut finner sig stående framför en stor sten och blir tvungen att backa tre kilometer medan buskarna på sidan av vägen skrapar sönder lacken och gnager i skägget. Därefter borstar man flisorna, spindlarna och dammet ur ögonen, vrider på ratten och kör in på en biväg.
Bara för att sju kilometer senare finna att vägen slutar framför ett brant stup. Men var det inte en liten lerig åkerstig några hundra meter bakåt?
Vi började så smått med att besluta att vi ville ha en dubbelsäng, en dörr in till sovrummet och sedan skulle man kunna gå på toa både från oss samt eventuella gäster utan att störa varandra. Vi hittade en hel del bilar som verkade helt fantastiska! Ända tills vi klev in i dem och insåg att vi inte kunde vända oss om i dem utan att kramas. Inget fel i det men kanske inte riktigt det vi var ute efter.
Jag hittade en bil som hette Chausson 728 EB. Fantastisk layout och precis allt det som vi sökte efter. Jublande berättade jag den glada nyheten för hustrun att nu behövde vi inte leta längre. Jag hade hittat den perfekta husbilen som mötte alla hennes önskemål. Vi åkte fem mil för att titta på den. Förväntansfullt öppnade jag dörren och hjälpte hustrun in. Hon såg sig om under cirka tre sekunder och gav sedan sitt omdöme:
”Den är trång och textilerna är fula och hur skall man kunna sitta och skita på toaletten?”
Inför den åsikten var det bara att böja sig.
Vad finns det då för husbilar?
Vi har alkovbilar, dvs de med ett extra sovutrymme ovanför förarhytten. De verkar vara på väg bort. Kanske för att det blir för högt luftmotstånd och därmed bensinförbrukning? Vad vet jag. De rymmer hela fotbollslag.
Sedan har vi halvintegrerade med eller utan taksäng. En halvintegrerad husbil innebär att tillverkaren tar ett lastbilschassi, behåller förarhytten och bygger sedan ett skåp bakom. En taksäng hissar man ned när man skall knoppa. Oftast över dinetten, så då kan man sova två extra i bilen. Den vanligaste modellen idag.
Helintegrerade är i princip små bussar och hela chassiet är i ett stycke. Dyra och därmed inte intressanta för oss.
Sist och absolut minst har vi plåtisar, vilket är korta husbilar, storlek förlängd folkabuss. Lite för små för oss.
Men det finns mer…
De flesta husbilar är byggda på ett chassi som bara tillåter 3,5ton totalvikt vilket innebär att om man har fem passagerare kanska kan lasta 100 kg. Inte mycket om man som hustrun älskar polerade stenar, obskyra vinflaskor och sand i säck från badstranden. Men det går att beställa chassin så man kan lasta 300kg extra. Kräver rätt typ av körkort..
Många städer i Tyskland kräver att bilarna uppfyller Euro 5/6. Har du en äldre bil får du alltså inte köra in i staden. Knepigt med äldre bilar mao.
Markis, parkvarnare, värme i bilen, frysskydd är ofta tillval, men väldigt bra att ha.
De flesta husbilar är registrerade för fyra passagerare inklusive föraren. Men det går ofta att beställa en extra passagerarplats, men inte i efterskott.
Sängvarianter finns det många av: Fransk, dubbel, Queenbed, våning, alkov samt höga och låga långbäddar. Suck. Vad är bäst egentligen?
Bilen får inte kosta för mycket. Vi vill ha fem åkande och möjlighet för fem att sova i husbilen. Samtidigt är det nog så att det för det mesta är hustrun och undertecknad som åker i fordonet. Halvintegrerat verkar bäst och när det gäller sovande så är nästan alla sängar smala och korta. Vi har valt varsin bädd som man kan bädda ihop till en större bädd om lusten faller på….
Köken i den här prisklassen är i princip obefintliga och kylskåpen rymmer tre liter mjölk, en köttbit och några öl. Kanske en flaska champagne. Vi får se hur vi överlever.
Vi har besökt, provlegat och funderat på kanske hundra olika husbilar. Så klev vi in i en bil som kändes helt rätt från början. Den var perfekt förutom prislappen. Vi suckade, reviderade våra krav och besökte ytterligare några hundra tills vi på en grusig plan klev in i en husbil som jag redan dömt ut som opraktisk och helt fel. Den är nu i toppen av vår lista. Tillsammans med två andra.
