Kategori: husbil

26 juli

Natten var hemsk. Inte nog med att det var varmt men dessutom har vi fått in myggor i husbilen; små irriterande och giftiga. Jag räknade till 6 bett bara i natt. Myggorna är dessutom så små att de knappt syns. 

På morgonen tänkte vi komma iväg tidigt och hade ställt klockorna på halv åtta. Men på grund av myggor och värme hann vi knappt sova något så hjärnan funkade inte optimalt. Nåväl vi pluggade ur strömmen, kollade allt och körde ut ur vår smala parkeringsficka bara för att upptäcka att tre andra ekipage samtidigt hade kommit på samma briljanta idé. Dessutom var två husbilar också på väg in. Det var fullständigt kaos. Vi hade tänkt tömma gråvattnet men kön och oredan fick oss istället att ta oss ut till bommen för att betala vår biljett. Men här stötte vi på nästa hinder: hur betalade man? Hur vi än gjorde dök det bara upp konstiga meddelande på flamländska. Vi tryckte, scannade, petade och kliade oss i våra huvuden men bommen var lika nere som förut. Då kom en farbror förbi med sin hund:

”<obegripligt pladder> … bezahlen … <fortsatt obegriplig flamländska>”
Jag log och gjorde tummen upp.
<bezahlen, sie sie, oui , oui, yes yes.”
Jag tänkte att han kanske kunde nåt annat språk, men nej då.
Ytterligare en lång harang på sitt modersmål, sedan nickade han för sig själv, såg triumferande på mig och pekade bort mot bussterminalen.
”danke , ser beaucoup”, sa jag och visade tandgaddarna mot honom så han skrämt ryggade tillbaka och styrde sedan bilen mot bussterminalen. Där visade det sig faktiskt finnas en betalterminal så vi äntligen kunde komma iväg. Tydligen är det så att i denna del av Belgien pratar de enbart flamländska, medan andra regioner talar franska.

Vi suger på det där med planering. Vi hade tänkt åka till staden Gouda och köpa ost, en resa på max två timmar. Men så blev det inte. Halvvägs behövde vi tanka och sedan behövde vi mjölk och då råkade vi se en hypershoppingcenter vid namn CarreFour så då blev det shopping!

Ett av de roligaste sysselsättningarna gör oss när vi är på semester det är att gå in i livsmedelsbutikerna och kolla in utbudet. Köpa något riktigt konstigt och avnjuta/kräkas upp det i husbilen. Så ock idag.

Belgarna är tokiga i halvfabrikat så här kan man köpa färska grönsaker och burkar m.m. för att göra olika rätter.

Skaldjursavdelningen är fantastisk med en massa konstiga råvaror.

Belgarna fångar små, små räkor som de sedan hanterar som vanliga räkor. Reancy tycker de ser skitäckliga ut men tänk om de faktiskt är riktigt goda? hmm …

Sedan hittade vi Groot här, du vet han från Guardians of the Galaxy, den lilla söta trädkillen. fast här fanns han med på var och varannan skylt. Eller har jag missat något?

Efter shoppingen körde vi vidare in i Holland och vidare till Gouda, fast egentligen 8 km utanför Gouda. (Gouda är den staden där de tillverkar Gouda-osten).

På vägen åkte vi förbi ett antal broar och i Holland hissar man tydligen upp bron istället för att svänga den eller resa den. Jag antar att det beror på att kanalerna är väldigt smala.

Ställplatsen ”The scheve Schoffel” – ”Den krokiga hackan” (vad det nu kommer ifrån) var jättemysig och lite hippieaktig vilket vi gillar. Vår värd heter Ruud vilket ju sätter förväntningarna (fast han var jätte trevlig). Vi fick en plätt precis bredvid kanalen och jag har doppat flötet redan.

En liten mört upptagen, två tappade mörtar och en tappad brax är resultatet hittills. Det är knepigt att meta med bröd …

25 juli

Vi är kära! En fantastisk känsla genomsyrar våra knubbiga kroppar nu här på sommaren i herrens år 2024. En glädje och lycka som får vår lekamen att spritta av glädje, munnen att le och ögonen att glittra. Att utforska denna nya kärlek tar oss till sällhetens höjder och vi vet inte riktigt vart det ska sluta.

Föremålet för vår kärlek är inte medveten om våra känslor. Hen vilar trygg och fast i sin egen uppenbarelse, omedveten om våra känslor, vi som för hen måste vara som små myror som desperat önskar uppmärksamhet.

Vi är kära i Brygge.

När jag igår sa att Reancy nämnt att Brygge var som Belgiens Venedig var detta en blek beskrivning av vad staden är. Den är så mycket mera. Den är Venedig, Visby och Rom i en salig, lycklig blandning.
När man går runt i staden kastas man tillbaka till 1500 -talet med fantastiska byggnader och miljöer som är levande, inte ruiner. Beguiner-nunnorna lever fortfarande kvar och hymnerna stiger från nästan tusenåriga byggnader där folk lever och verkar. Kyrkorna stiger mot skyn med rötterna nere i de fantastiska kanalerna där vita svanar simmar och växtlighet frodas. Butiker är inrymda i medeltida hus som vart och ett är fruset i tiden. Allt inramat med fantastiska blommor, grönska, flytande båtar med blomsterängar och gröna parker.

Genom gatorna trängs vi med alla andra och skådar underverken. Ett hästekipage med droska tränger sig igenom gatorna och klappret ekar mellan trånga gränder och öppna torg. En myriad av små mysiga restauranger och caféer pockar på vår uppmärksamhet. Chokladaffärer trumpetar ut att just deras butik har den bästa belgiska chokladen i världen. Sydda kuddar med djurmotiv fångar vår uppmärksamhet och vi köper en kattkudde.
En butik dedikerad till Tintin dyker upp bland alla tusentals affärer och suger in oss till en orgie i Tintin-dyrkan, certifierade dyra Tintinstatyer för 5000 svenska enkronor, t-shirts, tröjor, böcker, posters, muggar och mycket annat.

Brygge by boat

Brygge kan också utforskas via turistbåtar. Normalt är jag rätt misstänksam mot denna typ av turism, men det var väl värt de euros vi spenderade. Fantastiska vattenvägar, scenerier och hus med beskrivningar på engelska.

Den mörka medeltiden

Man skulle kunna tro att allt var hesan svejsan på medeltiden men det fanns mycket mörker, lidande och svärta. Vi besökte tortyrmuseet för att få se hur man bestraffade människorna på medeltiden och det var inte upplyftande. Tesen att det var bättre förr stämmer absolut inte och det känns skönt att vi har kommit en lång väg från det barbari och den okunnighet som fanns på medeltiden.

Efter att ha besökt museet mår vi faktiskt rätt illa och får trösta oss med att njuta av en kaffe med chokladbitar på en av de 400 caféerna som finns i Brygge.

Imorgon åker vi vidare, men vi vet just nu inte vart vi ska …

24 juli

Vi valde en scenic route idag och åkte längs kanalerna vid kusten. Fantastiskt vackert och längs med ån stod eller satt det äldre herrar med metspön och fiskade. Några satt och sov med kepsen på sne medan andra käkade en baguette och drack rödvin. 

Jag blev väldans sugen på att göra dem sällskap!

Så åkte vi in i Frankrike och genast märkte vi en stor skillnad. Det satt nämligen ”F”-skyltar på alla bilar!

I Donkerque råkade vi köra förbi en kyrkogård när Reancy skrek till:
”Stanna, kör in”
Jag tvärnitade såklart så att alla lösa pryttlar bak i bilen for förbi mitt huvud som raketer innan de smattrade in i framrutan. 
Sedan vred jag på ratten.

Hustrun har tre kärlekar (förutom mig och barnen) och det är udda maträtter, stadståg som du vet sedan tidigare, samt kyrkogårdar. Det har väl antagligen att göra med hennes uppväxt på en kyrkogård i Uppsala när hon var en liten tös. Där lekte hon med skelettdelar, byggde små högar med dödskallar och små träd med skeletthänderna. Hon hade en lite lekkompis där också som hon lekte med varje dag. Har för mig han hette Emil.
Det var bara ett litet problem med Emil: Reancy var nämligen den enda som såg honom.

Kyrkogården vi körde in på var en av minst tre kyrkogårdar i Dunkerque. Det fanns en avdelning för döda under första världskriget samt en avdelning för andra världskriget samt tre fyra andra avdelningar för annat löst folk som avlidit. Totalt var det säkert tusentals gravar med gravstenar, kors eller mausoleum. Sedan hade de ett antal fristående monument med plats för 20 urnor. Där kunde man boka en plats för askan efter den avlidne och fick då en plats i monumentet med namn och eventuell bild ingraverat.

Efter kyrkogården satte vi full fart mot Calais och där höll det på att gå riktigt illa. Denna gång var det Reancys mobil som kraschade och försökte få oss att köra på färjan till Dover. Det hade iof varit kul att åka till England också men vi avstod. 

I Calais hittade vi däremot ett av de äldsta forten i Frankrike som skyddade staden Calais från sjörövare och fulla britter. Fast nu importerar de ju fulla britter via färjor och tunnel hela tiden så just den delen har de gett upp.

På en av ruinerna hittade vi sex duvor som putsade sig samt tillverkade flera duvor av hjärtans fröjd. Jag må säga att deras sexakt är effektiv, max två sekunder sedan är det klart. (De slår till och med Magnus Uggla som ju sjöng om sina fyra sekunder).

Men i Calais finns det också Wine supermarket – gränshandel för vin och här shoppade vi loss, speciellt hustrun som förbarmade sig över champagne och cava. Hon hittade också två maskiner där man kunde provsmaka olika viner genom att trycka på en knapp. Det gjorde hon så rejält att jag var tvungen att stötta henne ut ur butiken. Själv körde jag ju så jag smuttade bara på godsakerna.
Jag nöjde mig sedermera med ett 6-pack rödvin i trälåda.
(Fast egentligen var det trälådan jag ville ha).

När vi nu hade gjort Frankrike äran, vände vi fören åter till Belgien och Brugge. Du kommer väl ihåg thrillerkomedin ”In Bruges”? Med Colin Farrel (självgående gigantiskt buskiga ögonbryn med tillhörande skådis) samt Brendan Gleeson (som alltid ser skitfull ut i varje scen) som ska ha ihjäl varandra. Jag tror den utspelas här nånstans. Reancy har också snöat in på att Brygge är Belgiens Venedig.
Vi får väl se.

23 juli

Vi vaknade av ett gnäggande. Jag kollade in hustrun först och undrade om hon kanske höll på att bli förvandlad till en häst på gamla dagar, men hon var lika söt som igår. Nästa tanke var att hästen rymt och nu gick och suktade efter havre och kompisar i livsfarlig närhet av motorvägen. Paltor på och så kastade jag mig ut ur bilen för att lotsa Palle till sin havrekrubba. Men det behövde jag inte. Han stod så snällt i sin hage precis bredvid husbilarna. 

Han hade dock inte så mycket gräs så jag rafsade iordning en bal gräs som jag elegant kastade över stängslet och det verkade han nöjd med.

Vi tänkte ju stanna kvar en dag till här vid kusten så imorse knatade jag bort till automaten för att förlänga vår plats. Vilken tur att jag gjorde det så tidigt, för nästan alla platser var bokade inklusive den vi stod på… så nu måste vi flytta bilen före kl 12 till den plats vi har till imorgon. 

Det är ju inte så charmigt här på ställplatsen, en stor parkeringsruta egentligen, men el, toaletter, m.m. finns så det är OK. Det är ju havet och stranden vi vill se.

Det blåser 19 m/s idag och kommer regna mitt på dagen. Vi tänkte cykla men börjar få ångest över beslutet. Tänk om vi blåser ner i havet ut över de skummande vågtopparna för att landa på någon obebodd ö nånstans, förvisade att resten av vårt korta liv käka kokosnötter. Det vore inte så kul.

Hmm, det kanske behövs fixas lite i husbilen så att vi slipper cykla? Tex:

• fixa den trasiga vattenslangen med silvertape. 
• Byta lakan å sånt.
• Organisera (gömma) spriten i garaget.
• Städa ur och plocka in?.

Attans det gick ju alldeles för fort. Men var är fikat då?

Sedan kom regnet. Och blåsten. Det blåste tydligen 20 m/s så husbilen vaggade som en båt på ett stormigt hav, fast det var faktiskt rätt mysigt. Vi drack kaffe, låg på sängarna och kikade ut genom taket medan regnet piskade sidorutorna.

Vid fem gick vi iväg ned till stranden, kollade in läget och köpte lite käk. Då hade det mojnat rätt mycket fast det blåste fortfarande.Vid åtta gick vi tillbaks och tittade på solnedgången.

En liten mellandag i det stora hela, fast jag har ångest över morgondagen. Vi ska till Calais och sedan mot Brygge. Men vart ska vi sova? Det verkar som om Brygge har lite ont om alternativ för övernattning. Jag vet inte om jag pallar att åka runt och leta parkeringar sent på kvällen igen…

21 juli

Vi åkte iväg på morgonen för att hämta 15 euro till ställplatsen. Du kommer ihåg att vi inte hade cash igår? Vi hamnade i en liten stad som heter Marche-en-Famenne som bara låg en halvmil från ställplatsen, parkerade och upptäckte sedan något underligt. Längs med huvudgatan stod det statyer efter statyer med samma form men med olika målningar på sig. Häftigt och lite udda!

Jag vet inte bakgrunden och texterna på franska på vissa av dem gör mig inte klokare. Det fanns kanske 40 stycken av dem. Fantasieggande!

Vi är ju i Belgien eller hur? Landet med friterat, öl med frukt i samt moules frites! Jag hade under resan sett små snabbmatsställen vid namn Frite xxxx och blev allt mer sugen på att testa. Nåväl vi fann ett hak vid namn Friterie Lucky och gick in för att prova.

I disken samsades grillspett, panerade rullar, korvar med smet, korvar utan smet samt en drös odefinierbara maträtter. Jag slet åt mig menyn, men den gjorde inte saken mycket enklare.
”Ehh, qu’est-ce que c’est?” frågade jag på min bästa skolfranska och pekade på vad jag trodde var en korv med smet på.
Flickan bakom disken log vänligt och sprutade sedan ur sig fler ord på franska på en minut än vad min frökan lärde mig i mellanstadet under tre år. Jag log träaktigt och nickade som om jag förstod.
”Monsieur?” frågade hon sedan.
”Et, ce la, qu’est-ce que c’est?” sa jag med ett stelt leende och pekade på en odefinierad panerad rulle som tillsammans med sina kompisar uppenbarligen väntade på att bli friterad.
Återigen ett stackato på franska som jag absolut inte förstod ett jota av. Jag gav upp, pekade på ett grillspett och lyfte ett finger. Sedan sa jag ”gros frites” för en pommes och sedan fick Reancy peka på något.

Det blev vad det blev. Rätt smarrigt faktiskt.Och flottigt värre.

Efter att ha lämnat 12 Euro till den trevliga killen på ställplatsen fortsatte vi mot kusten och var framme vid Bryssel då det hände: GPS’en hängde sig igen!
KAOS!
Vi missade två avfarter innan vi fick ordning på allt igen och kunde fortsätta.

Väl framme vid Oostende körde vi in på den parkering vi valt ut. Den var full. Vi fortsatte nästa parkering, där det var kaos med stora husbilar som backade vid en motorväg och stressade förare som sprang runt och viftade med händerna. Vi tolkade det som att det var fullt även där.
Nu började jag bli rätt trött och Reancy också, då vi hade rest en fyra timmar totalt.
Nästa plats hade campingen stängt för dagen. Nu var vi inte glada och funderade på att lämna kusten och åka inland för att få någonstans att sova.
”Vi provar en plats till”
Och så fick vi äntligen napp. En ställplats med all inclusive för 28 euro får duga. Så nu har vi installerat oss och gått ned på strandpromenaden där vi sett på solnedgång, tassat i sanden och käkat moules Provencale – de godaste musslorna jag käkat tror jag faktiskt.

Vi planerar att stanna här en extra natt och tänkte cykla längs stranden imorgon, även om det kanske inte blir så bra väder.