Kategorier
Crippes betraktelser

Muskalabalik samt gäddor i viken

21 september

”Ta bort den! Ta bort den!”
Hustrun sprang i cirklar i husbilen med händerna framför ansiktet, vilket i sig var en bedrift i vår trånga husbil.
”Ta bort den! Snälla!”
Jag böjde mig in och lös med ficklampan i utrymmet bakom nedersta lådan. Musen satt fast i fällan och jag ville helst inte röra vid den utan tänkte plocka ut den genom att ta tag i råttfällans plast. Till slut lyckades jag och lyfte ut den ur hålet.
”Oäääähh!”
Hustrun skrek och ryggade tillbaka. Tydligen lyckades hon skåda den hemska musen genom händerna framför ansiktet. Nu ryggade hon tillbaka från mig så långt hon kunde tills hon satt pressad mot framstolens ryggstöd.
”Ta bort den!”
Jag lyfte bort fällan med den stendöda musen, gick ut genom dörren och slängde bort musen bland buskarna.
”Är den borta?” frågade Hustrun. Jag nickade.
Utandningen som hon gav ifrån sig räckte säkert en halv minut.

Hustrun har blivit skrämd för råttor sedan vi bodde på landet. En gång kikade en råtta upp från sophinken, en annan gång flyttade en mus in i pepparkakshuset. Vid ett tillfälle fångade vi tjugo råttor på en vecka i olika fällor. Det är inte kul med möss eller råttor och nu hade minst en mus flyttat in i vår husbil. Vi hittade tuggad plast, papper och svarta muslortar överallt i bilen när vi skulle åka iväg, och nu här i Gysinge så lyckade vi fånga/döda en mus. Vi får hoppas att den var ensam. Möss kan orsaka stor skada i husbilar. Men för säkerhets skull har vi satt ut ytterligare tre fällor.

Idag har vi fiskat i Dalälven. Vi har hyrt en båt och tillbringat sex timmar på sjön. Själv har jag inte fångat något men dottern drog upp en nio kilos gädda och pojkvännen fångade en ännu större gädda som vi fick in i håven, där den dock bröt sig loss genom att bryta av krokarna från draget. Det var en rejäl best.
Utöver dessa två monster har dottern och pojkvännen fångat ytterligare fyra stycken smågäddor. Det formligen kryllar av gäddor här i vikarna.
För vissa av oss åtminstone.

Det är mysigt här i Gysinge. Hustrun och jag har besökt Naturum, ett naturmuseum, kollat i olika hantverksbodar samt promenerat runt i omgivningen. Det är vacker natur och byggnationer samt bra arrangemang för besökarna. Enda problemet är att det inte finns latrintömning eller gråvattentömning här. Så vi får ransonera besöken på toaletten i husbilen.

Nu börjar det bli lite kyligare på både dagar och nätter. Det är mysigt att bo i husbilen och med värmen på så är det inga problem. Det är dock lite kallt på toan och det är lite konstigt. Kanske är något öppet eller också är varmluftsröret igensatt. Tål att undersökas.

Nu är det sent så godnatt allihopa!

Kategorier
Crippes betraktelser

Mygg, mygg och … mygg

20 september

Idag har vi åkt till Gysinge, orten där Gud dumpade alla myggor som blev över. Jag ser framför mig en dialog mellan Vår Herre och en av Hans betrodda änglar, för närvarande ansvarig för utplacering av djur och fä på jorden. Gud skelar lite närsynt på pergamentet med alla världens djur och kliar sig frånvarande bakom örat med sitt ena smutsiga finger. Ett finger som just skapat ögruppen Yttre Hebriderna. fast det namnet fick det långt långt, väldigt långt senare, så mycket senare att om tiden fram tills idag var en pinne cirka 10 meter lång så fick ögruppen namnet 2 millimeter från kanten av pinnen.

”Åh min Gud, ehh mig själv alltså, vad ska jag göra med dessa små blodsugande flygande små varelser?” frågar han sig själv retoriskt.
Den betrodde ängeln ser upp från sitt logistikpergament efter att ha avslutat en riktigt elegant siffra.
Fast arabiska siffror var inte riktigt uppfunna ännu. Kommer du ihåg pinnen ovan så blev inte siffrorna uppfunna förrän 3 millimeter före änden. men eftersom Gud är allsmäktig så hade han ju sin egen variant av numrering, en numrering som var mycket bättre än den arabiska versionen.
”Du kan väl plantera dem i någotn lämplig stor flod? Kanske i landet som så småningom kommer heta Nigeria?” föreslog ängeln.
”Nej där är det fullt. Jag lät dem få sprida malaria också så att människorna ska få lida lite extra”
”Någon storstad kanske? Stockholm? Där finns det mycket vatten och forsar och så småningom också något som kommer heta nollåttor, vad det nu kan vara.”
”Funkar inte. Myggorna kommer så småningom dö av föroreningarna där. Har vi inte något i det som kommer heta Uppland istället som vi kan straffa lite extra?”

Ängeln tar fram ett annat tjockt pergament och bläddrar igenom sidorna, ja fast egentligen snurrar hen upp sidorna på en rulle istället. Vid sjunde snurrningen stannar hen och ser upp på Gud.
”Ja vi har ju den där lilla orten som ligger så vackert vid Dalälven. Alldeles för vacker för sitt eget bästa. Den skulle vi kunna straffa lite extra för att få balans.”
”Hette den inte Gys någonting?
”Gysinge var det nog”
”Toppen! Då dumpar jag några miljarder myggor där. Det borde lära människorna att vara ödmjuka!”

Vi står på parkeringsplatsen nedanför Gysinge herrgård och kan se Dalälven några undra meter bort. Det är vackert, men det räcker med att jag öppnar dörren och går utanför husbilen, för att jag ska vara omfamnad av tusentals myggor som alla vill suga mitt blod och tillverka ännu fler små söta myggbarn i närmaste vattendrag. Och vatten finns det gott om här, förhoppningsvis också fisk, fast det får vi utröna imorgon.

God natt!

Kategorier
Crippes betraktelser

Efter hackningen

19 september

Vi är alla lika utsatta. I dagens samhälle exponerar vi konstant vår digitala avbild. En avbild som är värde tusentals kronor på den mörka sidan av internet.

Vi använder Bankid för att logga in på banker och andra tjänster. Utan bankid klarar vi oss inte. Vi kan inte betala, identifiera oss eller beställa något på nätet. Att skaffa Bankid är dessutom krångligare än det någonsin varit. Nu behöver vi ha senaste passet eller ID-kortet. Är det bara något år gammalt så duger det inte. För alla gamla är det här något som lätt blir alltför komplext och svårt att ordna.

Vi använder användarnamn och lösenord för att logga in på olika portaler. Att hålla koll på alla lösenord kan vara knepigt. Windows och olika webbläsare stöttar här med att lagra lösenorden åt dig medan de samtidigt sänker säkerheten. Idealt ska du kunna alla lösenord i huvudet men det är i realiteten omöjligt eftersom du samtidigt inte bör använda samma lösenord för samma sajter. Tricket här är att hitta på en egen algoritm som baserat på sajten kan hjälpa dig att komma ihåg lösenordet.

Sedan har vi MFA eller multifactorautentisering som oftast innebär att vi har ett program i mobilen som genererar 6-siffriga tal som vi kan mata in i samband med en inloggning för att bekräfta att vi är vi.

Det är inte lätt att hålla koll på allt.

En kompis till mig blev hackad för sex månader sedan. Han klickade i farten på en fil som en kompis bett honom ladda ned. Filen innehöll en trojan som tog över hans dator, stal alla lösenord och genast började ta över hans identitet på nätet.
”You’ve been hacked” syntes det på skärmen. ”Pay SEK 1000 to get back Your identity”.

Han fick panik, ryckte ut alla sladdar och bara stirrade på skärmen. Han hade flera hundra lösenord lagrade. Lösenord som tjuvarna nu hade. Inloggningar till spelportaler, marknadsplatser, Ellos, Ikea, ja i princip alla platser på nätet han besökt. Hur skulle han få tillbaka sin identitet?

Troligtvis var hans dator nu smittad överallt så den kunde han inte använda, så istället lånade han en annan dator och loggade in på Google. Där hade tjuvarna försökt ändra hans lösenord men misslyckats eftersom han hade MFA påslaget. Han ändrade sitt lösenord och stängde av alla pågående sessioner så att inte tjuvarna kunde försöka ändra något. Därmed kunde de heller inte logga in. Sedan gjorde han samma sak med andra identiteter, skickade ut tjuvarna och ändrade lösenordet. Hans lycka var att hans email hade MFA påslaget, så den kunde inte tjuvarna ta.
Och så pågick det. I tre veckor tills han kände att det mesta var räddat. Men inte allt. Det fanns säkert hundra inloggningar som tjuvarna hade ändrat och som han inte kunde ändra tillbaka.

Han ominstallerade allt. Datorn, nätverksutrustningen, apple TV, Google home, ja allt hemma. Men han kände sig ändå inte säker. Tänk om tjuvarna utgav sig för att vara honom och kontaktade någon av hans vänner eller köpte något på någon av marknadsplatserna. Hade han verkligen stoppat allt?

Att bli hackad ger spår på samma sätt om ett inbrott. Någon har besudlat din privata sfär och stulit din trygghet. Livet blir inte detsamma efteråt. Det är inte pengarna eller varorna som är viktiga, det är känslan av trygghet som försvinner. Min kompis är en verkligt duktig IT-tekniker men han råkade ändå illa ut. Han känner sig dubbelt attackerad, både som individ och som proffs. Han känner att han borde ha kunnat skydda sig bättre och inte ha gått på det här intrånget. Men det gjorde han.
Kan han råka illa ut, kan nog alla.

Nu sex månader senare så vågar han knappt ta emot email, hela tiden orolig för att han ska åka dit igen. Oron gnager på honom, gör honom osäker och underminerar hans professionella arbetsliv. Tänk om någon använder den stulna informationen igen. Stjäl hans identitet på nytt och förstör hans relationer. Någonstans där ute på internet finns hans data. Troligtvis säljs den vidare på Darknet till hugade köpare som bara väntar på att utnyttja informationen.

Ibland undrar jag om det inte vore bättre att vi alla blev analoga. Lagrade lösenord på papper hemma och undvek att spara informationen i molnet. Samtidigt är jag förbannad på Microsoft och alla andra leverantörer av system som inte ger oss bättre lösningar för att skydda oss och vårt digitala alter ego.
Skäms på er!

Kategorier
Crippes betraktelser

Felringning

18 september

Signalen var riktigt aggressiv. Jag lyfte Hustruns mobil och kikade på skärmen. Ett 010-nummer visades. 
”Älskling, väntar du på nåt 010-nummer?” ropade jag.
”Va?” frågade hon från hallen och varvade upp dammsugaren.
”Det ringer någon från ett 010-nummer! Ska jag svara?”
Inget svar, troligtvis beroende på att dammsugaren lät för högt. 
Mobilen ringde obekymrat vidare.
010-nummer förresten, har inte sjukvården sådana? Tänk om det är något viktigt? Någon av barnen som råkat illa ut? Jag bet mig i läppen och funderade. Och så kopplade jag fram samtalet.
”Christer”, sa jag.
Inget hördes. Säkert någon som ringt fel. Jag provade igen.
”Hallå?”
Sprakande och knastrande ljud hördes. Sedan ett svagt ”… hallo?”
”Christer här, vem söker du”? 
Knaster igen, därefter svagt: ”… talk english?”
Jag knep ihop läpparna. Tydligen något bedrägeriförsök. Varför skulle han annars vilja prata engelska? Uppenbarligen inte ett samtal från Regionen. Jäkla tjuvringare.
”… hallo?” hördes det igen.
”Fuck off”, sa jag och lade på. För säkerhets skull blockerade jag numret också. Det kunde han gott ha. Han ringde säkert från Långtbortistan och ville jag skulle ringa upp och betala dyra pengar.

En timme senare satte sig hustrun i sin motoriserade fåtölj, sippade på sin cappuccino och såg bekymrat på mig. 
”Leveransen från Airmee har inte kommit och nu ser jag att de säger att de inte kunde leverera. Fast de inte ens försökt. Fy vad dåligt”
”Ja verkligen”, sa jag, ”de bara luras och låtsas lämna. Han sitter säkert på någon bar istället och dricker drinkar”
Hustrun nickade.
”Säkert. Han skulle ju ringa innan från ett 010-nummer för att få vägbeskrivning, och det har han ju inte gjort. De här fraktbolagen blir allt sämre.”
Då föll poletten ner. Jag hade blockerat hennes leverans! Klokt nog knep jag igen munnen. Jamen, om han nu vill leverera får han väl försöka igen?
”Det låter som någon är vid dörren”, sa jag, ”kan du inte kolla om det är dom som kommer?”
”Jag hörde ingenting” sa hustrun.
”Kolla för säkerhets skull”, sa jag. ”Jag kan ju inte gå med foten.”
Hon suckade.
”Jaja, jag kollar. Men det är ingenting.”
Så fort hon försvunnit ut i hallen slet jag åt mig hennes mobil, loggade in och avblockerade numret.
Nu var alla bevis borta. Nu kunde de försöka leverera igen och jag slapp att sova på soffan.

Idag är det dagen ett. Den första dagen av tio på min pillertrillarresa. Fem smärtstillande har jag knaprat i mig idag. Pillren kunde göra att jag kände mig lite trött. Det var nog bara halva sanningen. Trots att det var minusgrader på morgonen blev jag tvungen att cykla med bar överkropp och öppen gylf för att inte somna. Väl framme på kontoret hinkade jag kaffe på löpande band för att inte stå och sova framför datorn.
Men det verkade ge resultat. På förmiddagen kändes i alla fall foten helt ok. Lite bedövad.
Men så efter lunchen skulle jag cykla iväg och halkade till med foten på pedalen. Det gjorde ont. Riktigt skitont. Så nu på kvällen ligger jag med foten högt och haltar värre än någonsin. 

Men, det är ju en ny dag imorgon med nya piller …

Kategorier
Crippes betraktelser

Hemlig chat och pillerberget

17/9

”Du är bara sämst på Signal”

Jag ser framför mig kollegans skälmska min när han skriver. Tyvärr är det sant. Jag suger på att svara på Signal. Jag missar påminnelserna när någon skickat nåt till mig. Pipet för nya meddelande i Signal är för lågt och ikonen för Signal på mobiltelefonen vet jag inte var den finns bland mina tre hundra appar.

Vad?
Du vet inte vad Signal är för något?
Jo det är appen som alla coola grabbar och tjejer använder när de ska chatta och vill vara lite hemliga. All kommunikation är nämligen krypterad. Vi coola IT-snubbar samt drägg som knarklangare, terrorister och foliehattar använder Signal. För då kan inte din arbetsgivare, fru, make, eller barn se vad du skriver. (Inte CIA, KGB, SÄPO, GRU heller för den delen.) 

Vi IT-snubbar använder Signal då vi har väldigt hemlig information som kan skada rikets säkerhet.
( fast vi använder Signal mest för att synka fester, kalas och after work.)

På så vis kan inte skurkar kunna ta del av servrarnas känsliga data …
( och som sagt Signal används nästan uteslutande för att boka fester. Ja och ibland diskuterar vi också världsläget och meningen med livet.)

… så därför behöver vi stark kryptering så ingen kan se vad vi skriver.
( fast krypteringen är nog redan crackad )

Vi har iallafall bokat en After Work via Signal, nu på torsdag så det ska bli kul! Receptet för en lyckad AW är öl, mera öl, chips och ostbågar. Ibland också några pizzaslicar.
Mums!

”Va? Har du inte tagit smärtstillande?”
Läkaren såg klentroget på mig. Jag såg hur kugghjulen snurrade runt under det svarta krulliga håret. Han undrade säkert vad det var för idiot han fått i knäet. Ville jag inte ha smarriga vita piller, bedövande, relaxerande och mysiga godisbitar? Vad var jag för en dåre?
Sedan harklade han sig.
”Ehh, finns det något särskilt skäl till att du inte vill ta läkemedel?”
Nu insåg jag att han säkert trodde jag var en sådan där konspirationsfantast, antivaxxer, religiös dåre eller nåt ännu värre.
”Nej, nej”, nästan skrek jag och viftade avvärjande med armarna. ”Jag bara ville testa de fysiska övningarna först för att se om vi kunde träna bort symptomen.”
Han andades ut. Men verkade inte riktigt övertygad. Jag bredde på lite extra:
”Förresten ge mig allt du kan skriva ut! Jag tar gärna piller, ju fler desto bättre. Gärna i filmjölken, upp i näsan eller röven. Man kan ju aldrig få nog med piller! Inte jag i alla fall”
Hans ögon smalnade. Nu var jag på andra sidan spektrumet, eventuellt en junkie som efter mötet säkert skulle gå hem och röka på eller snorta koks. Jag gav honom min bästa skenheliga min, som brukar få de mest härdade kvinnliga poliserna att efterskänka fortkörningsböterna. Det funkade bra den här gången också. Han skakade på huvudet och log tillbaka. Lite sådär tvekande men ändå.
”Jamen då skriver jag ut …” och sedan rabblade han ut en lång lista på piller som jag skulle ta.
” … och får du ont i magen kan du ta …” och så lade han till ett annat piller. Här gällde det att passa på.
”Och om jag får erektionsproblem”, frågade jag försynt.
”Jag lägger till Viagra också” Han matade in de sista pillren i receptet på datorn. 
”Du har allt på apoteket om en halvtimme”

Jag var hos husläkaren. Fysioterapeuten och jag har nu testat det mesta men hälen gör fortfarande ont (som jag skrev om igår). Nu ska vi lägga till smärtstillande i tio dagar.
Nu jäklar ska det knapras piller!

Fast i ärlighetens namn inte såå mycket…