Höstintryck

12 oktober

Gysinge den 12 oktober är fantastiskt. Träden skiftar i gult och rött, bladen täcker marken som ett gult täcke och gäddorna hugger vilt på allt som presenteras för dem. Det är kyligt och klart på nätterna så stjärnbilderna syns tydligt mot den mattsvarta himlen. Och min fru är vacker som en dag.

Vi står på parkeringen utanför Gysinge herrgård med 100 meter ner till Dalälven. El och plats för moderata 200 spänn. Fast då kan man inte tömma sin toalett. Men det finns två toaletter man kan nyttja om det inte är kö. Vilket det dock oftast är.
D0ttern och sambon tog en tur med båten medan Hustrun och jag tog en promenad i skogen. Solen sken och även om det var kallt så var det skönt att vara i skogen, ända tills …
”Stopp!” säger plötsligt Hustrun och lyfter handen, ”kolla där!”
Lydigt spanar jag i den anbefallna riktningen, dock utan att se något speciellt.
”Vad?” försöker jag.
”Där såklart” väser Hustrun irriterat. ”Ser du inte? Lav, idealiskt att ha som skägg.”
Nu måste jag nog medge att jag inte förstod vad hustrun menade. Lavar och skägg? Men förtvivla inte kära läsare, allt kommer vara klart som korvspad ( som dock inte är speciellt klart ) inom kort.
”Skägg?” försökte jag.
”Precis”, sa Hustrun, böjde sig fram och skopade upp något från marken. ”Lav!” sa hon och höll upp det framför mina ögon. Jag kisade. Hon höll onekligen något spretiskt organiskt i handen.
”Lav?” frågade jag.
”Just det. Plocka så många du kan”
Tydligen är det så att man kan limma fast sådana här organiska saker, lavar, på stenar och låtsas att det är skägg. Åtminstone om man är under tre år gammal.

Före lunch hade dottern dragit upp två gäddor varav en ska vidarebefordras till min ömma moder för att där omfördelas till gäddfärs. Men det finns ju fler gäddor i Dalälven.
Eller?

Efter lunch tog vi sålunda en runda i båten. Efter tre timmars idogt kastande hade jag och sambon fått varsitt klent hugg, samt träningsvärk mellan skulderbladen. Tydligen är just de muskler som behövs för att kasta 20 gram drag ut i vattnet kraftigt förtvinade.
20 gram? Hur stora kan de musklerna vara?

Eftersom foten under tiden hade doppats i isande vatten och sakta förfrusit så hoppade jag av båten, haltade upp till husbilen och framlevde resten av mitt ömkliga liv i klagan och smärta över min blåfrusna fot. Hustrun bligade argt på mig där jag satt och jämrade mig med mobilen i min ensamhet, men så småningom mjuknade hennes hjärta, så att jag fick några rejält tilltagna glas med rödvin samt några muffins. Du, kära läsare, vet säkert att sprit gör att vatten inte fryser. Det är ju därför man häller i K-Sprit i spolarvattnet till bilarna. Nåväl, därför borde det vara en bra idé att späda ut blodet med sprit för då borde man frysa mindre. Vi utförde därför några objektiva experiment och jag kunde konstatera att jag nog upplevde mig något varmare inombords efter några hutingar.

Sedan blev det kväll, grillning av Entrecote, uppätning av densamma samt tittande på en hemsk skräckis från 1630. The VVitch hette den. Fast 1630 hade de inte filmkameror såklart, bara häst och vagn. Om man var bonde. Eller rik. Fast man kunde vara både bonde och rik. På den tiden.
Jaja, sluta tjata, filmen alltså var från 2024 men utspelades 1630. Inte så att de hade en tidsmaskin utan de låtsades att det var 1630 och så blev de stångade av getter, bad till Gud och högg knivar i varandra. Låtsades alltså.

Hoppas det gör det lite tydligare.