Helgon – vilka helgon?

2 november

Ja idag var det ”Alla Helgons Dag”, så då gjorde vi det vi alltid brukar göra denna dag. Tillbringade halva dagen framför spisen för att förbereda en tre-rätters middag för familjen och när sedan solen började gå ned åkte vi i samlad tropp till kyrkogården där vi har en grav i den gamla delen av gravplatsen.
Kyrkogården är inte som den brukar vara denna kväll. Tusentals lyktor och ljus sprider ett magiskt sken över stenar, växter och grusgångar samtidigt som flanerande sällskap vandrar runt bland gångarna och njuter av kvällen. Idag blåste det inte heller så mycket så vi hade inga problem att tända våra ljuslyktor.
Det blev väldigt fint på graven där Hustruns mor och flera andra vilar.

Nedanför vår grav går det en gång mot en minneslund, förbi den nyare delen av kyrkogården. Dit styrde vi sedan kosan för att tända några extra ljus även för de som inte är begravda här. Vi stod en lång stund och mindes våra kära och nära innan vi tog avsked och begav oss hemåt för den gemensamma middagen hustrun och jag förberett.

Men varför firar vi våra kära under alla helgons dag? Borde vi inte fira helgonen istället? Jo det beror på att Alla helgons dag egentligen är två helgdagar efter varandra: ”Alla Helgons dag” samt ”Alla själars dag” dagen efter. Så idag borde vi ha firat helgonen och imorgon tänt ljus för våra kära som inte finns hos oss längre. För handen på hjärtat, har du koll på helgonen?

Alla helgons dag har dessutom sitt ursprung i ett uppsamlingsheat för alla stackars helgon som inte fått en egen dag på året. Totalt finns det över tio tusen helgon och den katolska kyrkan firar kanske drygt tio stycken varje dag på året. Totalt alltså cirka 4000 helgon är förknippade med en dag. På min födelsedag den femte juli så firas som exempel prästen S:t Antonio Maria Zaccaria, född 1502, som bara blev 37 år gammal men ända hann med att grunda barnabiterorden. På Hustruns födelsedag den första oktober ska vi däremot fira S:ta Teresa, född 1873, och som dog bara 24 år gammal.

Men 6000 helgon saknar alltså en egen dag, stackarna, så då skapade kyrkan en uppsamlingsdag för dem: ”Alla Helgons dag”.

Men nog om helgon. Vi åkte raka spåret hem och frossade sedan tillsammans på jordärtskockssoppa med krispig serranoskinka, plankstek med de vanliga tillbehören, samt en efterrätt som jag inte kommer ihåg vad den heter men som var supergod.

Så nu står jag här och skriver med magen i fyra hörn.
Ha en underbar november!