20 oktober
Nej jag är inte ”crossfit”. Jag skulle nog inte heller klassificera mig som ”fit”. Snarare ”trivselfet”, ”mjuk och go'” och med en viss rondör. Men det finns andra i familjen som har anammat crossfitens kallelse, nämligen äldsta dottern med familj.
Idag har vi därför spenderat åtta timmar på Baltiska hallen i Malmö. För er som inte är så bevandrade i Malmös logik så ligger hallen någonstans i Malmö. Var någonstans? Ingen aning. Jag bara följde GPS’en vägvisning dit. Baltiska hallen är hursomhelst en del av ett stort komplex med olika hallar och utrymmen dedicerade till motionens ära.
Vi parkerade husbilen tvärsemot COOP en kilometer från hallen och efter trettio minuter hade vi fått en parkeringsbot. Jag hade betalt avgiften men tydligen var inte alla fyra hjulen på husbilen innanför de vita strecken. Eftersom husbilen är så lång får den inte plats på en plats utan jag står ju alltid på två platser. Mitt emellan rutorna ställer jag bilen så jag inte stör andra parkerade. Ja, förvisso skulle hjulen kunna få plats inom en ruta men då skulle fronten befinna sig utanför rutan där det kör andra bilar.
800:- kostade det misstaget, vilket är mer än om jag helt hade struntat i att betala. Jag har inget emot att betala straffavgift om jag gör fel men i detta fall tycker jag nog att det är rätt idiotiskt regel samt onödigt hög kravavgift.
För att komma in som åskådare var vi tvungna att betala 17,50 Euro, vilket återigen verkade rätt hög avgift, men hursomhelst. Inne i hallen var det decibelvarning. Musiken flödade och chefscrossfitaren studsade omkring med en mikrofon i hand och pratade konstant på engelska under hela dagen. Tyvärr hörde ingen vad han sa eftersom musiken var alldeles för hög.
Var trettionde sekund eller så tutade det så att de tävlande kunde byta platser och sedan var det full fart med att rycka i snören, hänga i trapetser, lyfta tyngder, hoppa, buga, springa, ro eller bara pusta ut och dricka vatten. Överallt vart man än såg var det mammor och pappor med sexpack på magen, tajta träningsbyxor och slimmade T-shirts som tillsammans med sina barn svettades och skrattade. Det var en enorm energi i rummet. Så mycket energi att hustrun och jag tidvis var tvungna att sätta oss i en soffa utanför och varva ner.
Här fanns det en liten kiosk med tre trevliga vältränade väldigt artiga grabbar. Vi beställde varsin mugg kaffe och gud vad de pysslade med kaffet som kom rykande från kaffemaskinen. Det rördes om och portionerades mjölk upp till kanten. Tänk om man gav så mycket kärlek till allt man gjorde?
Som du vet så gillar jag skyltar och utanför Cafeet fanns det en gullig skylt. Snacka om att man smälter:
Dottern och barnbarnet hade fyra pass varannan timme och då var det full fart. Jag måste säga att jag är imponerad av deras insatser. Fy sjutton vad de kämpade, slet, rodde, lyfte, hoppade och höll på.
Jag blev alldeles svettig, nästan som om jag själv kört ett tungt styrketräningspass. Vem vet, det kanske är framtiden? Att följa med på sådana här evenemang och så får man gratis träning på köpet?
Undrar var träningsvärken isåfall sätter sig?
Upptäck mer från Christer Rindebratt
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.