Kategorier
Crippes betraktelser

Försäkringsbedrägeri

8 september

Svärfar har ju som du säkert vet gått bort och det är mycket pyssel med allt det praktiska. Hustrun har en syster och de har kommit överens om allt det praktiska och skickat in relevanta papper till olika instanser. Svärfar hade inga egentliga medel, inga fastigheter eller sådant och bodde på en vårdinrättning på slutet. Direkt efter hans bortgång hade vi några få veckor på oss att flytta ut alla hans saker vilket vi gjorde så då borde vi väl kunna säga upp hans hemförsäkring
Nej så enkelt var det inte.

Hustrun ringer till Länsförsäkringar:
”Jag skulle vilja säga upp en hemförsäkring på ett dödsbo.”
En kvinnlig stram och kall röst svarar:
”Är bouppteckningen klar?”
”Den är inskickad, alla är överens och lägenheten är uppsagd och återlämnad. Det finns inget behov av en hemförsäkring.”
”Vi brukar rekommendera att man behåller försäkringen tills bouppteckningen är klar.”
”Varför det? Han bodde ju på ett hem och dödsboet har flyttat ut och lägenheten är uppsagd och återlämnad sedan flera veckor.”
”Det kan ju hända saker.”
”Vad skulle kunna hända? Han har ju ingen lägenhet kvar”
”Han skulle kunna bli anmäld för något, det kanske kommer en ny arvinge, med mera”
”Det finns inget sådant, det är bara vi två systrar och vi är överens. Han hade ingenting. Det finns inga fastigheter eller något. Han blev 92 år gammal så jag tvivlar på att han röjde runt på staden mot slutet eller gjorde någon annan gravid.”

Försäkringsagentens röst blir nu lite vass.
”Vi brukar alltid rekommendera att man har kvar försäkringen”
”Menar du att jag ska fortsätta betala hemförsäkringen trots att han inte har någon lägenhet? Varför får jag inte bara säga upp den?”
”Jag har ju försökt förklara flera gånger, Fattar du inte?”
”Nej, jag fattar ingenting. Han behöver ingen hemförsäkring eftersom han inte har någon lägenhet längre.”
Nu började hon på länsförsäkringar låta väldigt grinig.
”Då måste du och din syster samtidigt säga upp försäkringen samtidigt samt ha dödsbointyg med mera klart.”
”Men kan du inte bara säga upp försäkringen? Vi tar ansvar för om något händer. Det är vårt ansvar.”
Försäkringsagenten började nu om från början:
”Men vi rekommenderar att man behåller försäkringen tills allt är klart, kanske ett år.”
”Men vi vill inte det. Vi vill säga upp det nu!”
Nu började det knastra i telefonen och till slut hördes ingenting. Då lade Hustrun på.

Det är väldigt lätt att teckna nya avtal på tjänster numera. Det kan ske digitalt via webben, eller genom att man skickar in ett email, pratar med någon på stan eller ringer till företaget. Vi har förvisso ångerveckor så vi kan säga upp avtal som tecknas på distans på ett enkelt sätt. Men när väl ångerveckan tagit slut kan det vara ett helvete att säga upp sitt abonnemang.

Vissa bolag kräver att man skickar in fysiska brev med uppsägningen. Varför det? Ni tog ju emot min ansökan om att teckna tjänsten digitalt men uppsägningen måste vara via fysisk snigelpost?

Andra tjänster kräver att man ringer företagets support och då ska man argumentera med någon säljare där som försöker övertala en att fortsätta ha abonnemanget.
”Men jag kan ge dig en gratis månad om du fortsätter ha abonnemanget.”
”Nej jag vill säga upp det. Jag ser inte på TV längre. Min TV har gått sönder och jag kommer aldrig skaffa TV igen. Dessutom har jag blivit blind och har knappt ledsyn.”
”Tråkigt att höra”, säger försäljaren medlidsamt och för ett kort ögonblick tror du faktiskt att hen menar det. ”Men vet du vad?”, säger hen sedan triumferande, ”Just nu kan du faktiskt få tre månader gratis streaming samt en termoskanna med texten ’NETFLIX rocks!’ vad säger du? Ska vi inte ta och skriva på?”

Det där med ”vi” är ett otyg. ”Vi” skriver inte på. Det är jag eller du som konsumenter som skriver på avtalet och säljaren får provision för att hen lurade några godtrogna själar att fortsätta med tjänsten. Konsumentombudsmannen borde se över hela lagtexten för hur uppsägning av prenumerationer ska ske, på samma sätt som det förenklades att byta bank, telefoni och el-abonnemang för några år sedan.

Varför inte bara låta oss digitalt avsluta abonnemanget? Vi ska inte behöva motivera varför vi vill avsluta en tjänst eller hamna i någon typ av diskussion.

Företagen borde skämmas!


Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa