Kategorier
Crippes betraktelser

Cykelstrul

21 augusti

Jag cyklar till jobbet varje dag. Det är en resa på en halvmil ungefär och tar 20 minuter. (Jag cyklar i lugn takt, är för gammal för att stressa).

Ett problem dock är att min kropp inte riktigt har accepterat att jag cyklar, och kämpar emot. Muskler som jag glömt bort existerade, påminner mig nu högljutt om sin existens. Knämuskler, lårmuskler och en massa småmuskler i foten har tagit en lång semester, solat och haft det bra. Nu, när de är tillbaka på jobbet vägrar de att samarbeta och värker så fort det är minsta lilla stigning.

Resan är i sig också en plågsam upplevelse i långsam takt där jag blir omkörd av alla fordon inklusive tre-hjulingar och sniglar. Så fort stigningen överstiger noll grader slår jag om till lägsta växeln men det är knappt jag tar mig fram ändå.

Väl framme blir det än värre på grund av mjölksyran i benen. Så fort jag placerat både benen på fast mark viker de sig ofelbart och jag ser ut som om jag är tillverkad av kokt spagetti. Lyckligtvis har inte studenterna börjat ännu så det är mest byggjobbare som storögt betraktar mig när jag stapplar från cykeln och fram till första bästa hiss eller bänk.

Det sägs att musklerna byggs upp när man får mjölksyra i dem. Då borde jag få gigantiska muskler redan under nästa vecka för jag har säkert flera liter mjölksyra i benen varje dag.

Till och med cykeln har börjat protestera mot min kropp och mitt valhänta utnyttjande av växlar och bromsar. Igår gnisslade den konstant och påfrestande när jag cyklade in till röntgensessionen. Fast egentligen gnisslade det inte utan var mera ett vinande ljud. Jag förstod först inte att det var mig det lät om utan undrade varför alla vred huvudet efter mig. Framme så inspekterade jag cykeln och fann att ett stag på bakskärmen skavde mot hjulet Så det var lätt fixat.

Idag så var det ett annat ljud som regelbundet upprepades när jag cyklade till jobbet. Efter att ha stapplat av cykeln och under några minuter gnuggat mina ömma lår upptäckte jag att bakhjulet satt snett och skavde mot ramen. Hur detta kunnat hända på en ny cykel förstår jag inte. Det enda jag kan tänka mig är att skruvarna varit dåligt åtdragna från affären. Det kändes iallafall obehagligt att cykla hem på en cykel som var sne. Väl hemma var det lätt ordnat det också.

Fysioterapeuten tyckte jag skulle cykla mycket. Jag börjar misstänka att hon är en lömsk jävel som går igång på gamla gubbars lidande.

Läsa mera? kolla in min webshop!


Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa