Christer Rindebratt

7 november

Jag upplever att det finns två skäl till att man skaffar elbil:

• För att minska klimatavtrycket eller
• För att få lägre bilkostnad.

Båda dessa skäl är troligtvis inte korrekta.

Elbilsbatteri använder t ex litium som är en mycket smutsig metall att utvinna och som förorenar naturen extremt mycket. Det är därför den i huvudsak utvinns i länder med låga krav på utsläpp. Så frågan är om en elbil ger ett lägre klimatavtryck än en snål kompressionsbil egentligen.

Sedan är det där med kostnader. En elbil kostar idag rejält mycket i inköp. Ofta runt 400kkr – 500kkr. Då borde man förvänta sig att dess ägarkostnader skulle vara extremt låga. Det stämmer förvisso när man ser på skatten, men knappast på försäkringen. Sedan är det det här med hur mycket bilen drar i kilowatt per mil. De siffror som oftast presenteras ligger mellan 1,3 kw/mil upp till 2,4 kw/mil för de stora lyxiga bilarna.

Men dessa värden är inte realistiska i verkligheten. Åtminstone inte i Sverige där temperaturen under halva året ligger runt nollan. Då drar en elbil betydligt mer, kanske upp till det dubbla. Då är det tveksamt om kalkylen går ihop även om el ofta kan produceras på ett klimatsmart sätt. I alla kalkyler förutsätts också att man bor i hus och laddar bilen i sitt garage, med en kostnad på 2 kronor/kilowatt. Vattenfall ger i sin kalkyl en årsförbrukning ( om man kör 1500 mil vilket de flesta kör ) på 3 000 kw, och hamnar då på en kostnad på 6 000kr/år för drift av en elbil.

Men 50% av svenskarna bor faktiskt i hyres eller bostadsrätter. För att ladda bilen får man då förlita sig på kommersiella företag med elstolpar, som har ett rejält påslag per kilowatt. I snitt betalar man då cirka 4 kr/kw. Då hamnar kalkylen plötsligt på 12 000/år för driften av en elbil.
Sedan drar ju inte bilen 2 KW på vintern utan betydligt mer. Så lägg på 50% på kostnaderna. Då hamnar vi på 18.000 kr/år för din elbil.

Som jämförelse så klarar de flesta mellanklassbilar med kompressionsmotor idag av att köras med 0,67l/mil eller lägre. Då blir bensinkostnaden per år 1500*17*0,67 = 17 085 kr/år.
Priset på en bil med kompressionsmotor är dessutom ungefär halva priset av en elbil. Då börjar skillnaden mellan elbil och kompressionsbil bli försumbara. Lyckas man hitta en kompressionsbil som drar betydligt mindre än 0,67 så är det definitivt lönsamt att ha en sådan.

Så är du sugen på en elbil, gör kalkylen. Bor du i lägenhet eller eget hus? Vad är din kostnad för elen? Hur mycket drar den elbil du är sugen på? Osv.

De praktiska delarna av att äga en elbil, att vänta tjugo minuter för att ladda bilen (eller längre) och planering för att hitta laddstolpar tar jag inte upp här men det är också sådant som man behöver se över.

Vad jag själv vill ha?
En rolig, snabb, snygg, säker, praktisk och ekonomisk suv såklart.

Men sådana finns nog inte.

6 november

Idag har jag suttit med en författarkollega hela kvällen och diskuterat allt mellan himmel och jord. Fast mest skrivande. Sten skriver science fiction och håller just nu på med korrekturläsningen för sista delen i sin trilogi. Korrektur är inte kul. Det tar månader att läsa igenom, korrigera, putsa, lämna ut för en ny testläsning, ta emot synpunkter och repetera. Tecken efter tecken, bokstav efter bokstav ord efter ord. Det är monotont, tröttsamt och slitigt. Men efter varje runda blir manuset lite bättre, får luft under vingarna och lyfter halsen lite högre. Inte så att det kan flyga ännu, men dagen kommer närmare och närmare.

Jag har varit där, kämpat och kommit ut ur tunneln på andra sidan. Fem gånger. Det är värt det.

Sten har också en bakgrund från IT-världen, precis som jag, så vi hade mycket gemensamt att tala om. Vi har också båda rest runt mycket i världen så det slutade med att vi drog den ena skrönan efter den andra om våra olika öden och äventyr ute i den stora världen.

Jag upptäcker att jag nog har suttit för mycket på kammaren. Jag behöver utforska den sociala sidan av författarskapet mera, träffa likasinnande och utbyta erfarenheter. Sten och jag har planerat att dela monter på bokmässan i Västerås under april. Det ska bli jättekul. Han är som sagt inriktad på Science Fiction och jag bland annat på fantasy, så det finns många tillfällen där vi kan agera gemensamt.
Sedan har vi också författarcentrum i Uppsala, där jag kanske kan bli medlem. Det finns många sätta att vidga sin bekantskap, det är dags att ta tag i saken och inte bara prata om det.

Dags att bli extrovert!

5 november

Jag är så trött på USA-valet nu. De senaste tre-fyra månaderna har det varit ett konstant brus om vem som ska vinna valet;
Trump eller Harris?

Jag kan faktiskt inte förstå varför man överhuvudtaget skulle vilja rösta på en narcissistisk dömd brottsling, bedragare, kvinnoföraktare, fascist och egoistiskt äckel som saknar samvete och dessutom uppenbarligen en större del av sin hjärna.
Trump har misslyckats i princip med alla affärsverksamheter han gett sig in på. Han har typ trettio konkurser bakom sig och har svindlat tusentals småföretagare varav många gått under. Under sin presidentperiod beslogs han med fler än 40 000 lögner. Han saknar samvete, moral och etik.
Egentligen är han bara bra på tre saker:
Att ljuga och bedra andra samt att uppträda på scen.
För karln har någon form av karisma.
Samma karisma som Adolf Hitler.

Bara tanken att halva Amerikas befolkning vill ha honom som president får mig att spy. Hur har USA misslyckats så totalt med sin utbildning, sitt sociala program och hälsovård att deras befolkning proteströstar på ett sådant avskum? För det finns mycket som är dåligt i USA. En stor del av befolkningen är fattiga, outbildade och arbetslösa. Deras hälsovård är bland den sämsta i världen ( fastän de betalar mer per individ för den). Bli inte sjuk om du är i USA. Frånsett att vården är dålig så är den också osedvanligt dyr.

Trump är ett symtom på orättvisorna. När folk är desperata tror de på första bästa lurendrejare som säger att han kan hjälpa dem. Som får dem att kanalisera sina orättvisor på de rika i Washington. USA måste ta tag i sina interna problem innan det är försent, vilket det kanske redan är.

Om Trump får makten kommer vissa delar av USAs demokratiska grundvalar avvecklas och fram träder en mer eller mindre fascistisk populistisk stat, som dessutom är den mest militariserade i världen.

EU och dess medlemsstater behöver kliva fram och ta ansvar för sin egen säkerhet. Tiden då USA var någon form av garant för stabilitet är borta, oavsett vem som vinner valet. Säkerhetspolitiken för Europa vilar inom Europa. På dess folkvalda ledare. Som hittills inte gjort speciellt mycket förutom att käbbla internt.

Självklart vill jag att Kamala Harris ska vinna. Men hon måste isåfall ägna sin tid åt att minska klyftorna och orättvisorna i detta gigantiska land. Då finns det en chans att framtiden blir mer ljus.

Det finns mycket att göra.

4 november

Nu när vi haft Alla helgons dag och Alla själars dag tycker jag vi ska fortsätta med en ny helgdag: Flyttlådans dag!

Flyttlådans dag borde infalla alla alla veckodagar fram till den sista december i år och ska innebära att alla som har behov av att flytta under början av nästa år ska få vara hemma och packa. Med full lön, semesterersättning och alla förmåner såklart. Arbetsgivaren bör tillhandahålla erforderligt antal flyttlådor gratis samt bärhjälp om det så skulle behövas.

Va?
Du tror att jag vill ha denna dag eftersom vi själva ska flytta per den andra januari?
Nej vet du vad? Det är mig fjärran att önska något sådant av rent egoistiska behov. Jag tänker blott på alla stackare som måste flytta under den värsta tiden på året: I januari. med snö överallt, isande vindar och hala vägar. Det finns ett stort mörkertal här tror jag avseende dessa tappra själar som trotsar elementen för att skapa sig en bättre framtid någon annanstans och inte räds denna mörkrets dystra tid.

För samhället som helhet är det helt klart lönsamt att sponsra vinterflyttar, eftersom det minskar belastningen på sommarflyttarna, som annars kommer att korka igen vägar, hissar och trappuppgångar och därmed förhindrar medborgarna från att ligga på badstranden och lapa sol. Det kan leda till upplopp och blodvite i värsta fall.

Så det är av rent osjälviska motiv som jag nu bearbetar våra politiker för att införa denna mycket viktiga helgdag!

Hustrun har redan börjat fylla flyttlådor nu när det blott är åtta veckor kvar innan vi får nycklarna till den nya lägenheten. Så direkt efter nyår är det dax. Dagen N, som i Ny lägenhet.
Idag har jag också packat mina två första lådor med böcker. Planen är att skyffla undan det som vi inte behöver till ett förråd så kan vi sedan under februari och mars i lugn takt återbörda böcker och annat mindre kritiskt till den nya lägenheten. Vi tror vi behöver cirka sextio lådor totalt. med åtta veckor kvar blir det cirka 7,5 lådor i veckan. Vi kan nog fixa det men det kan bli tajt…

… fast med flyttlådans dag(ar) skulle det bli mycket lättare 🙂

3 November

Det där med kläder är knepigt. Nu börjar det ju frysa till lite på morgnarna så det är dax att damma av vinterkläderna och se om de fortfarande passar.
Tips: Det gör de inte.
På något sätt har de krympt fast de legat stilla i sina plastlådor över sommaren. Jag misstänker att tyget inte klarar värmen utan krymper ihop när cellerna inuti fibrerna dör och plaggen därmed blir kortare. Underligt nog verkar de mest krympa på bredden men det finns säkert något vetenskaplig förklaring till detta.

Sedan har dessutom vissa vinterplagg visat sig innehålla såväl noppor som hål, fläckar, och skadade delar. Jag har ingen aning hur detta kan ha inträffat då jag vårdat dem ömt och endast burit dem till kyrkan varannan vecka.

Eller, ja, även till födelsedagarna på vintern. Tre stycken tror jag det är.
Hmm, när jag tänker efter har jag nog även använt dem när det varit minusgrader också, så där blir det ju också några fler dagar. Men absolut inte mer än max 120 dagar per år.
Fast jag har nog inte haft plaggen fler än några år. Kanske tre eller fem? Fast äldsta barnbarnet var nog inte fött när jag köpte dem och han är ju elva år redan.
Ja tänk hur åren går.

De gamla kläderna åkte till tippen.

Så nu var det dax för att hitta en ny vinterrock. Vi åkte till Gränby. Där finns det ett stort urval klädesbutiker, så någon borde ju ha ett plagg som passar undertecknad.

När jag var ung var jag 184 och hade storlek 148. Typ. Jag är fortfarande 184 cm lång men på något sätt har storleken ökat till 54 på rockarna. Men vet du vad? En 54a i en butik är banne mig inte en 54 i en annan. Och glöm det där med ”Slim fit”. Sådana vet jag inte passar på mig. Men vad hände då med ”Standard fit”? Finns det?
Dessutom varierar passformen enormt mellan butikerna trots att de alla saluför storlek ”54”.
En rock i en butik med storlek 54 sitter exempelvis som ett korvskinn på mig. Med stor ansträngning lyckas jag knäppa sista knappen men rocken sitter så tajt att jag knappt kan andas.
Expediten tittar på mig och ler insmickrande:
”Den sitter ju perfekt. Och du kan ha en kavaj under också.”
En kavaj under? Hur då? En kavaj som är en millimeter tjock? Var hittar jag en sådan?

Antingen var rockarna för tajta, armarna för långa, färgerna fula eller modellerna så felskurna att oönskade glipor uppstod, oftast i samband med min välformade muskulösa mage.

Till slut var vi så desperata att vi gick iväg till Dressman och provade en rock där. Den satt … perfekt. Som om den var skuren för mig. Som om min kropp är en Dressman-kropp. Min kropp är med andra ord inte skapad för Volt, Jack&Jones, Gant, Kapp Ahl, marks N’Brands, Brother, Åhlens eller Jonell.
Nej min kropp är tydligen en blueprint för Dressmans kläder.

Och jag som inte ens gillar Dressman.