Det är många som hört av sig och undrat var jag tog vägen. Varför skriver jag inget? Mår jag dåligt? Har jag gått in i väggen?
Jag skulle vilja tacka för omtanken, alla ni underbara vänner och älskade. Er omsorg värmer jättemycket.
Det har som sagt varit tyst härifrån bloggen några veckor och det har sina runda skäl och orsaker. Först och främst har det berott på att jag beslutade mig för att vara lite snällare mot mig själv och inte sätta upp tunga mål som jag ska sträva mot.
Ett av målen var att skriva ett inlägg om dagen. Det hade jag gjort sedan början av juli då vi åkte iväg på vår husbilssemester och hade därmed bevisat för mig själv att jag klarade av den uppgiften. Det är ju inte lätt att hitta något att skriva om varje dag (för så spännande är inte mitt liv). Det tarvade därför en del fantasi och kreativitet för att lyckas få ut ett inlägg om dagen. Jag beundrar verkligen kåsörer som år efter år skriver tänkvärda och läsvärda inlägg. (Fast å andra sidan jobbar de oftast som journalister på heltid, så det är ju deras jobb…)
Ett annat mål var att få klart min senaste bok som jag petat med i tre års tid. Det finns alltid saker som kan bli bättre, karaktärer som kan utvecklas, berättelser som kan förtäljas inom ramen för den värld som jag skapat. Men så kom jag till en punkt där jag insåg att nog var nog. Att jag just nu inte förmår göra den här berättelsen och världen bättre. Den får stå kvar som ett snapshot för min kreativa förmåga hösten 2024, att ses tillbaka på och kanske förfasas eller glädjas. Vem vet.
Så nu finns ”De Dödas Vetenskap” ute i världen, på Ad Libris, Bokus, Boktugg och andra websajter. Häromdan beställde även ICA-Tore 40 exemplar till vår lokala ICA butik där jag på torsdag ska signera för hugade sista-minuten-shoppare. Det är skönt att äntligen sätta punkt för projektet och gå över i en annan fas.
Uppföljaren ”De Dödas Hunger” har jag redan börja skriva på och kanske kommit 10% på resan, men så tittade jag på mig själv i spegeln och förmanade mig allvarligt att ta det lite lugnt ett tag. Så nu har jag skjutit upp skrivandet på uppföljaren.
Det är därmed kravlöst nu på den kreativa fronten. Jag har inga skrivar-måsten, behöver inte skriva kåserier mellan tio och tolv på kvällarna och det finns inga krav att jag måste få något manus klart.
Jag känner mig ihålig och tom. Lite vilsen kanske. Det är en ovanlig men inte obehaglig känsla som jag utforskat de senaste veckorna. Vad innebär det att inte ha några måsten? Inga krav?
Mår jag bättre? Sämre?
Idag har jag ställt mig framför datorn för att skriva detta. Jag tror det innebär något. Jag misstänker att jag mår bra av kreativa utmaningar men att ibland blir det kanske för mycket och då måste jag ta ett steg tillbaka.
Retreat.
Return.
Det kanske är dax att komma tillbaka eller också njuter jag av kravlöshetens sötma några dagar till. Det är ju jul och det finns många kreativa utmaningar i det, kortfristiga spännande små projekt tillsammans med mina älskade.
Sköt om er!