Prokrastinering

25 oktober

Vi är alla skyldiga till det. Handen på hjärtat. Visst har du prokrastinerat någon gång? Va? Vet du inte vad prokrastinera är? Nej det handlar inte om prostatan. Det kommer från latinet pro = framåt och crastinus som betyder morgondagen. Förhala är ett annat ord. Skjuta upp är inte ett ord utan två men betyder samma sak.

Prostata för övrigt kommer från latinet ”en som står framför”, ie prostatan står framför urinblåsan, (ses bäst om man ligger på golvet och kollar upp i skrevet på en naken kille…) )

Idag har jag proskrastinerat ett uppdrag. Jag behövde sammanställa skulder, kostnader och saldo på mig uppdragsgivares konton. Jag gick ut hårt och sedan tog det stopp. Det var helt enkelt inte kul utan tvärtemot, ie riktigt tråkigt.

”Ähh, jag fixar det här på söndag”, sa jag till mig själv fast jag egentligen vet bättre. På söndag kommer jag titta på det igen och säga att:
”Ähh, jag fixar det på måndag.”
Och så håller det på tills dagen D infaller, dvs dagen då jag faktiskt måste lämna in uppdraget. Då sitter jag desperat, hålögd och med skägget spretandes åt alla håll och sammanställer allt som behöver vara klart till inlämningsdagens morgon.
Varje gång är det detsamma.
Vad är det för fel på mig?

Det lustiga är att det oftast inte tar speciellt mycket tid att göra uppgiften. Det är själva omställningen i huvet som tar tid eller är svårt. Omställningen till att göra saker istället för att snacka om det. Att gå från tankar till handling.

Det är samma princip som som att tömma diskmaskinen. Den står där och surnar till med all diskad disk och bligar på dig när du går förbi. Tar du tag i det och tömmer den? Nix. Inte förrän möglet kryper fram över kanterna och tallrikarna kravlar sig fram över golvet med ett gröngult spår av mögel och slem efter sig.
Då är det dags att tömma maskinen.
Det pinsamma är att det inte tar speciellt lång tid att tömma maskinen. Jag har mätt. Det tar max 5 minuter.Det är den där j***a omställningstiden i huvet på dig som gör att du inte förmår att slå om kroppen till diskmaskinstömningsläge.

Vi är programmerade biologiskt till att prokrastinera så det finns säkerligen en överlevnadsaspekt på det. Jag antar att någon neandertalare stod framför sin sura ätpinne och sa till sig själv:
”Jag gör ren den imorgon.”
Och därmed hade han högre chans att överleva än den renliga neandertalaren som plikttroget putsade sin ätpinne ren var dag.

Vem vet?