Lillfredag

24 oktober

Förr i tiden så arbetade man på kontoret fem dagar i veckan och så var man stand by de andra två dagarna. Man jobbade på plats, hade sin arbetsplats som man inredde, så att det liksom var ett andra hem. Fotografier på barnen på väggen, favoritkoppen stod till höger om bildskärmen, lite godis kanske och inneskor till vänster under hatthängaren. Allt detta försvann i och med Covid 2019. Idag vet jag inte riktigt hur folk jobbar. Jag säger inte att det var bättre eller sämre förr, bara annorlunda.

På Segerstedt där jag jobbar ibland har de flesta en arbetsplats i landskap om de har tur. Speciellt utvalda får sitta i ett rum. Att inreda sin arbetsplats ska man inte göra, fast några modiga själar trotsar överheten och gör det ändå.
Andra som jag får sitta där det finns plats. Finns det ingen plats sitter man i gången eller i ett mötesrum och jobbar. Ingen ideal arbetssituation direkt och jag måste säga att det för mig inte upplevs speciellt positivt att inte veta var man ska sitta idag.

På Rudbeck, en av mina andra arbetsplatser är jag hänvisad till verkstaden där jag står vid en arbetsbänk mitt i gången och jobbar. Inte helt idealiskt det heller.

På Ångström har jag just nu en plats i ett rum, men platsen är inte min så det känns som jag är där på nåder lite grann.
Gruppen jag jobbar i är ibland helt borta från kontoret, kanske jobbar de hemifrån eller är ute på uppdrag så då är jag ensam i en lång korridor som blir svart när rörelsesensorn känner att det inte rör sig någon. Det är trist att jobba själv, betydligt roligare att jobba i ett team.

Men det är inte bara jag som har det så här. På Segerstedt är endast 20% av arbetsplatserna upptagna på dagtid, trots att de som sitter där inte har uppdrag ute hos kunderna. 20%. För tio år sedan hade det varit 95% som var på plats. Det här är ett problem upplever jag eftersom teamkänslan och samarbetet blir lidande. Zoom och digitala mötesrum i all ära kan inte ersätta fikastunden eller snacket i korridoren. Vi behöver en bättre balans mellan det digitala och det analoga. Kanske 50% vardera?

Sedan är det det där med veckodagarna. På fredagarna verkar det inte finnas några som jobbar. Korridorerna ekar öde och belysningen är släckt. Alla jobbar hemma, eller också har de ledigt. Det innebär att torsdagen numera är den nya fredagen, sista dagen i veckan som man kan umgås med sina kollegor och snacka jobb eller något annat.

Många snackar om arbetstidsförkortning. Hallå! den är redan här!