Skjuta upp eller inte?

11 oktober

2018 köpte vi vår husbil och sedan har vi kört 5000 mil med den. Mestadels i Sverige men en del utomlands. I somras var vi i åtta länder, som jag skrivit om här på bloggen och som det snart blir bok av. Jag har faktiskt tryckt upp ett första provexemplar för att se hur det skulle kunna bli. Det är svårt det här med reseskildringar med recept. Vilket format ska det vara? Hur högt? Hur brett? Hur ska bilder placeras? Var ska datum och kartbild vara?

Det återstår nog en hel del testande innan allt är på plats.

Parallellt med husbilsresan filar jag nu på de sista stegen i lanseringen av Svart Blod del 1. Jag måste få ut den nu, kan inte sitta i min kammare och ha ångest över om att den inte är tillräckligt bra.
Det är bara att inse att den blir inte bättre än såhär. Just nu. Med mina kompetenser och erfarenheter. Det är slut med att prokastinera (ännu ett kul ord som alltså betyder att skjuta upp. Från latinets pro = Framåt och crastinus=morgondagen )

På min livsresa, på den här stationen, är detta det bästa jag kan klara av. Nu lanserar jag den på halloween, det tror jag blir perfekt, och sedan kliver jag på tåget och åker vidare. Nästa skapelse, på nästa station kanske blir lite bättre, vem vet. Och Svart Blod del 1 får vara kvar som ett minne av den Christer som levde anno 2024.
Med sina brister, färdigheter, idéer och tankar.

Idag är vi på en annan resa, på väg till Gysinge igen. Dax för årets sista fiskeresa med yngsta dottern och hennes sambo. Nu ska det fångas ”gäddslurkar”, ett ord som dottern och sambon ofta använder. Googlar jag på gäddslurk hittar jag uppåt tio anteckningar om det i betydelsen ”stor gädda”.
Min ömma moder har tingat minst en gädda runt kilot om en sådan skulle fastna på kroken och jag har i min enfald lovat att rensa den. Huruvida Hustrun tillåter mig att stoppa in en rensad gädda i kylskåpet, det vete gudarna. Hon har traumatiska upplevelser sedan barndomen eftersom hennes mor älskade fisk och faktiskt var fiskhandlare under några år. Så hemma hos Hustrun när hon var liten var det stekt strömming, nejonögon och naturligtvis La piéce de resistance: kokt gädda med potatis på söndagarna. Utan en massa kryddor eller annat tilltugg.
”Fisk ska smaka fisk, inte en massa kryddor”, brukade Hustruns mamma säga.

Nog att säga är att just gädda inte inkluderas bland Hustruns favoriträtter.