Ett oväntat möte

8 oktober

Ibland blir det inte som man föreställt sig. En händelse som man spelat upp i huvudet utlöper helt annorlunda än vad man föreställt sig i huvudet. En person som man bedömt från andras åsikter visar sig vara helt annorlunda. En plats som andra kallat helvetet på jorden visar sig för dig vara ett paradis.

Ibland sker en händelse i en tidslinje precis när den är som mest behövd. Som ett omen. Eller ett förebådande.
Något oväntat, i tiden.

Idag hade jag ett ögonblick som jag inte kommer glömma. Men det har hänt liknande ögonblick förut:

Vintern 1997 sa jag upp mig från mitt fasta jobb. Jag hade jobbat som vd i Norge för ett dotterbolag något år men upplevde inte att jag fick något stöd från den svenska ledningen. Jag behövde göra något annat, vad visste jag inte. Jag kände bara att jag måste säga upp mig nu.
Utan fallskärmar.
Nu.
Vilket jag gjorde.

Jag hade inget nytt jobb på gång. Inte ens en idé om vad jag skulle jobba med. Jag bara åkte hem.
Tre dagar senare ringer telefonen.
”Hi Christer!”
Det var Rod från Hummingbird. Vi hade inte pratats vid på tre år. Jag hade introducerat dem på den svenska marknaden sju år tidigare och byggt upp deras säljkanaler. Sedan lämnat över ansvaret till andra säljare.
”We need a Scandinavian sales director. Are You interested?”
Jag bara gapade som en fisk på torra land, fast det såg ju inte Rod. Det visade sig att han inte hade en aning om att jag var mellan jobb, han hade bara kommit att tänka på mig när de sökte en Scandinavienchef. Tanken hade bara poppat upp i huvudet. Av alla hundratals personer som han umgicks med hade mitt namn dykt upp. Samma vecka som jag var mellan jobb.
Jag tackade ja såklart.
När det sker sådana här konstiga sammanträffanden så tar jag dem på allvar. Det är som om ödet pekar på mig med ett finger och säger:
”Du får bara en chans, ta den eller ångra dig för evigt.”

Idag skulle jag ha ett möte med en konsult om ärendehantering, processer och organisation. Min chef hade tipsat om att konsulten var en bra kille med bra tankar och idéer. Vi satte oss i ett tomt arbetsrum och diskuterade och jag framförde mina åsikter om vad som skulle behöva göras. Vi var rätt överens. Sedan:
”Jag hörde att du är författare?”
”Författare är lite mycket sagt”, sa jag, ”jag kan knappast livnära mig på det.”
Han smålog.
”Fast författare kan man väl vara utan att ha det som full sysselsättning?”
Jag nickade. Jo så var det ju.
”Vad skriver du?” frågade han.
”Jag har skrivit två Fantasy, tre humoristiska deckare och nu kämpar jag med min senaste bok, en historisk skräckis.”
”Då har du gjort en massa research?”
”Oh ja. Den historiska från 1776 har varit utmanande.”
Sedan tänkte jag efter.
”Fantasyböckerna var också roliga att göra research på. De utspelar sig i Sumerien för fem tusen år sedan där kungen Sargon den store mystiskt försvinner och krig utbryter.”
Han stannade till och jag såg att hans blick vidgades och ögonen blev alldeles stora.
”Du skämtar”, sa han.

Det visade sig att han var assyrier, en minoritet i Irak med en historia som härstammar tillbaka till tiden för mina böcker. Han hade aldrig hört talas om någon som skrev skönlitteratur, som utspelades i den historia, som var deras. Vi struntade i ärendehantering och processer och försjönk istället i en livlig diskussion om Assyrien, Akkdier, staden Ur samt mycket mer som hade hänt för tusentals år sedan. hans kunskap var bred och överskuggade kraftigt de bristfälliga kunskaper jag inhämtat 2016 när jag skrev böckerna.

Pekar ödet på mig och vill säga något?

Vi kom överens om att byta böcker. Han har skrivit dikter som jag är nyfiken på och han får läsa min Magins Två Ansikten. Det ska bli fantastiskt spännande att få någon som är så insatt i den historiska bakgrunden att läsa mitt alster som är ett påhitt, men samtidigt ett försök att levandegöra personer för femtusen år sedan.
Vad kommer han att hitta? Vad kommer han att säga?
När det gäller hans eget författande; Vad kommer hans dikter säga mig? Kommer de förändra mina tankar? Berika mig?
Jag som aldrig läser dikter?

Våga fånga ögonblicket.