Åsnor mellan hötappar

3 oktober

Ibland har jag väldigt svårt att bestämma mig. Jag velar mellan alternativen fram och tillbaka, väger för- och nackdelar mot varandra. Har jag tid blir det ett excelark som fylls på sida upp och sida ner med formler, parametrar och tankar.

Ska jag leasa en ny bil så måste jag räkna ut alla kostnader in i minsta detalj, balansera körsträckor mot bensinkostnader och väga in försäkringskostnader och skatt.

Ska jag käka lunch så blir det uträkningar av hur mycket kalorier man får för sina kronor och balansera mot fetthalt och avvägt smakvärde. Är det gott eller bara kaloririkt?

Nu har jag och Hustrun hamnat i det värsta valet, som vi frivilligt utsätter oss för från tid till annan. Ska vi byta boende? Vi bor ju någonstans idag. Faktum är att det är ett väldigt bra boende. Praktiskt, modernt, med bra utsikt och fantastiska fönster. Vi har solnedgången magiskt vid horisonten och en spis som är så snabb att vi kan koka ägg på några sekunder. Nästan.
Ett kaklat superfint badrum, ett garage och plats för husbilen nere på gatan.
Varför ska vi flytta?

Svaret är att det är rätt så dyrt att bo där vi bor samt att det bara finns en toa för oss alla tre. Bara en toa! Errm, katastrof!

Så nu har vi kollat på en annan lägenhet som jag skulle kunna få eftersom jag stått i kö i 14 år. Den är äldre, mer gammaldags, har halvmodern spis, okaklat badrum sämre golv och väggar och utsikt mot en parkeringsplats. Hmm.

Men den ligger mer centralt, nära yngsta dottern. Den har två toaletter! Har några kvadratmeter större yta och kanske lite större garderober. Men det viktigaste utöver toaletterna är att kostnaden är flera tusen kronor lägre per månad!

Men så är det där med min kötid. Jag har stått i kö i 14 år. Är det denna lägenhet jag ska spendera min kötid på? Eller ska jag vänta på en ”fin” lägenhet på Öfre Slottsgatan i det gamla 1700-tals huset med tre meters takhöjd, charmiga väggar, serveringsgångar och opraktisk inredning? Då kan man iof kyssa två toaletter adjö, diskmaskin blir knepigt och trångt samt tvättmaskin likaså. Parkera bil och husbil kan man också glömma, för något garage finns inte.
Men det blir troligtvis billigare än vår nuvarande lägenhet.

Snobbigt är det:
”Bor du på öfre Slottsgatan? Wow! Får jag ta på dig?”
Men det kan ju ta några år eller månader innan en sådan lägenhet kommer ut på marknaden. Vill vi vänta? Eller ska vi spendera poängen nu?

Avvägningar. För och nackdelar. Vad är viktigast? Nu och i framtiden? Vet vi vad vi vill? Egentligen?
En låg hyra ger oss större frihet. Att åka ut med husbil. Att leva. Det blir ju vardag så småningom i alla boenden. Spelar snobberi egentligen någon roll?
Eller kommer vi vantrivas i en sliten 50-tals lägenhet? Kommer våra vänner vilja besöka oss? Får de överhuvudtaget plats i en sådan lägenhet med det lilla vardagsrummet?

Imorgon ringer kanske hyresvärden oss och vill ha ett besked. Ska vi svara ja eller nej? Vi vet inte. Vi velar fortfarande fram och tillbaka, som två åsnor mellan våra hötappar.

Suck.