Ljusfattig

29 september

Det är den där tiden nu, du vet på året. Dagarna blir kortare, natten tar över. Dygnet är fortfarande 24 timmar men mörkret härskar allt mer och det blir svartare och svartare ända tills vintersolståndet den 22 december. Två dagar före Kalle anka och hans vänner. Sedan vänder det, men det är långt dit.

Min kropp fixar inte mörkret. Delar av den bestämmer sig för att gå i idé. Röra på sig är ingen idé, för det är ju så mörkt. Andra såsom hjärnan beslutar sig för att sitta i ett hörn och tjura hela vintern. Att få ut hjärnan på några muntra upptåg är i princip omöjligt. En livsleda infaller sig som det är svårt att komma ut ur.

Vetenskapligt finns det de som tror att vintertrötthet och irritation beror på bristen av hormonet Serotonin som enligt forskarna bidrar till sexuell lust, vakenhet, aptit med mera. Om man har det tufft att producera serotonin så finns det några tricks: Solljuslampor och sprit.

Jag har en lampa som avger ett sken som är väldigt nära naturligt solljus. Enligt instruktionen ska man använda den trettio minuter om dagen för att kroppen ska stimuleras att producera sitt egna serotonin. Hur använder man då en sådan lampa? Jo, tydligen ska man rikta ögonen mot den utan att stirra in i den. Hur sjutton gör man det?
Hur jag än gör så bränner strålarna rakt in genom ögonen, in i skallen. Det värsta är att enligt instruktionerna ska den användas på morgonen.
Så klockan 06:15 ringer klockan. 06:20 lutar jag mig framåt med ett stön och slår på lampjäveln varvid ett antal tusen lux träffar mina sömniga ögon och kokar min hjärna.
En normal kontorsbelysning är på 400 lux, en solig dag är på 50 000 lux. Lampan ska ju efterlikna en solig dag så det är rejäla lux som strålar ut från den.
Att glo in i lampan är plågsamt, men vad gör man inte för att bli både glad och kåt?

Efter trettio minuter stänger jag med en darrande hand av lampan och sedan vacklar jag ut i resten av lägenheten, nästan totalt blind och med en rödvit halo mitt i synfältet. Det brukar ta ytterligare en halvtimme innan effekterna försvinner, och nog fan vaknar jag.
Hustrun tycker att ljusterapin är toppen så det kan ju indikera att resultatet som sagt inte bara är att jag blir gladare utan också …

Ett annat trick är alkohol. Tydligen stimulerar ett visst intag av alkohol produktionen av serotonin. Men här blir det knepigt: Hur mycket är det vissa intaget? Här tarvas det vetenskapliga tester. Kontinuerliga vetenskapliga tester, vilket dock orsakar en del problem eftersom jag jobbar i veckorna, och det kan vara lite pinsamt att vara drängfull på jobbet, även om det tjänar ett högre vetenskapligt syfte.

Ett annat säkert hösttecken är Alla Helgons Natt samt dess mer råbarkade kusin Halloween. Som förberedelse var vi på kyrkogården idag, krattade, plockade ogräs samt planterade ljung i rött, grått och vitt. Nu ser graven riktigt proper ut. Man vill ju inte skämmas när alla besökarna kommer dit på Alla helgons Natt och förfasar sig över att vår grav inte har räta grusränder, lyktor som står rakt eller döda blommor.

Men eftersom det ändå är så mörkt så hoppas jag att det inte syns.