Receptifiering

28 september

Det kan vara skitsvårt att följa recept ibland. Ibland står det att råvaror ska mätas med msk, tsk eller cl, men vad betyder det egentligen? Ska det vara släta, strukna eller rågade tsk eller msk? Hur mycket är det om det är rågat? Skedar är ju olika stora. Vilken tesked eller matsked ska jag använda? IKEAs? Eller COOPs?
Ja, jag vet att det finns små mått som heter msk/tsk i plast men våra mått brukar försvinna. Sedan stämmer faktiskt inte alltid måtten…
Enligt wikin är nämligen en tsk=fem ml och en msk=15 ml, förutom i Australien, där en msk är hela 20 ml. Förklara det om du kan.
MSK är dessutom också en tidszon i Ryssland och förkortningen för en mentalskötare.
”Ja, och så rör du ner två matskötare socker ned i bunken, samt kryddar efter tycke och smak.”
Ska man mala ner matskötarna först innan man rör ner dem i byttan eller går de i hela? Hur stor bytta ska man använda? Ska de ha kläderna på?
Nu överdriver jag såklart, självklart ska vi inte ha mentalskötare ner i såsen. (om det inte är ett kannibalrecept såklart.)
Men vet vi om receptet är från Australien eller inte? Kanske kocken använde australiensiska matskedar när hen tillverkade rätten? Eller teskedar från MIO?

Sedan har vi begreppet: ”krydda efter tycke och smak”. Vaddå efter tycke och smak? Om jag visste vad rätten skulle smaka när den var klar så hade jag väl inte behövt ett recept? Jag vill helst veta vad jag ska ha in i byttorna, kastrullen eller i stekpannan. Det ska stå i receptet tillsammans med en fotnot om kocken är från landet/kontinenten Down Under eller inte. Annars är det väl ingen mening att läsa ett recept?
Ska jag hitta på allt själv?

Allt detta kom till sin spets när vi igår skulle ta fram ett eget recept på Currywürst till vår resekåseribok ”Vin, dödsskräck och toalettbestyr”. Det finns många recept på sås till currywürst, men jag ville att såsen som i grunden är en tomatsås skulle ha lite geist, lite sting och komplexitet. En Rindebrattsås helt enkelt.
Tyvärr fattar ju inte undertecknad de mer avancerade delarna av matlagning, pricken över i, grädden på moset molnet över … ja du fattar. Däremot har jag ett hemligt vapen. En smaksäker Hustru som säkerligen kan slå hr Tore Wretman på fingrarna.

Jag stekte därför glatt på skivad bratwürst, öste på Currypulver så lagret tog slut, hackade och stekte lök och vitlök, fräste och höll på som värsta Mac Donalds kocken, så att fettet rann nerför väggen och brandvarnaren försynt började gnälla från taket. Petade i tre burkar passerade tomater (passerade – också ett kul ord som har två betydelser:1. Gå eller åka förbi, 2: pressa livsmedel genom en sil), kryddade och lät koka ihop i en halvtimme. Sedan smakade jag nöjt på sörjan. Det smakade …. som passerade tomater med lök och kryddor. Inte så mycket mera.
Hustrun smakade också och tittade sedan på mig med en frågande min?
”Vad har du haft i för grönsaker eller ingredienser?”
Jag beskrev stolt vad jag hackat, skurit och med en liten sång petat i grytan, varvid hon skakade på huvudet.
”Du har alltså kokat ihop en tomatsås med enbart tomater? Då kommer den att smaka tomater och inget annat. Du måste ha i andra passande ingredienser som gifter sig så att det blir mer komplext.”
Jag stirrade frågande på henne medan jag försökte torka bort det värsta fettet från väggen med ena handen. Hustrun suckade, sjasade undan mig och därefter fick såskastrullen sig en rejäl omgång extra råvaror, fick koka ytterligare en halvtimme och sedan smakade jag igen:
Såsen var magisk. Jag nästan svimmade av vällust. Änglar sjöng upp till kör och det kändes som om fötterna lättade från marken. Det var som om de tyska gudarna förtrollat såsen. Och till currybratwürsten var den fantastisk. Så nu finns den mödosamt inskriven i resekåseriet, självklart med den fåniga formuleringen:

”Och så kryddar du efter tycke och smak.”