Pendelns ändpunkt

25 september

Människan är inte snabb direkt. Vi är egentligen skapta för att ta det lite lugnt. ”Chilla” som det heter nu för tiden. Kroppen är faktiskt utformad så att den alltid jobbar med att minimera vårt energiutnyttjande, så att hjärnan ska få kunna få sitt.
Hjärtat mår bra av att snabba upp sig ibland, men stresshormoner ska inte konstant förpesta vårt innanmäte. Hormoner behövs när vi ska springa ifrån ett lejon, en upprörd älg eller en kraftigt irriterad varg. Då är det bra att vi stressar, får ut extra hormon i kroppen så musklerna orkar lite mer.

Men det är lyckligtvis inte så vanligt med hungriga lejon, upprörda älgar eller irriterade vargar i storstäderna idag.
Att stressa lagom är bra, konstant stress tar livet av dig.

Men så lagom är det ju inte eller hur? Vi stressar på jobbet, stressar för att lämna barnen på dagis, stressar för att hinna göra det lilla extra hemma så att våra vänner inte tycker våra hem suger. Allt ska ske på bestämda tider, vi räknar minuter istället för halvdagar. Vi kopplar av via mobilen genom att svajpa, socialisera via chat-appar som gör att vi alltid finns tillgängliga.
”Va, har han inte svarat inom fem minuter på mitt meddelande? Är han sjuk?”

När jag var mindre så kunde man sitta en halvtimme och bara titta ut på omgivningen. När man väntade på bussen till exempel. Hjärnan gick på tomgång, man bara var. Klurade på olika saker, funderade, lät tiden gå sin gång. Idag sitter alla på busshållplatsen och ser på mobilen, svajpar, läser och är tillgängliga. Hjärnan får inte vila.
Men det behöver den.

Såg idag en annons för en klocka som de kallade för ”slow”. Den hade bara en visare. Det gick inte att räkna minuter, bara kvartstimmar. Jag gillar idén men vet inte om jag skulle klara av det med mitt arbete.

Folkhälsomyndigheten har lämnat ut riktlinjer för hur mycket skärmtid barn max ska ha. Barn under två år ska inte ha skärmtid alls och 13-18-åringar ska max ha tre timmars skärmtid. Jag misstänker att det är betydligt mera. Våra ungdomar mår allt sämre och speciellt tydligt är detta i de övre tonåren med mycket ångest och dåligt mående.

Det kommer allt mer och mer trender och information om skadligheten med att vara konstant uppkopplad och jag tror att vi börjar närma oss pendelns ändläge. Vi har fram tills nu okritiskt anammat tillgängligheten och konsumtionen av digitala medier utan att förstå konsekvenserna. Vi har program som stimulerar reptilhjärnan och via vårt belöningssystem får oss att konsumera mera och mera. Likt en knarkare är vi fast i det digitala konsumtionsträsket. Men extrempunkten är nog nådd. Vi kommer snart se allt mera begränsningar och anpassningar för att vi ska kunna konsumera på en rimlig nivå.

I den kontexten är nog en klocka som heter Slow inte ett illa val, eller en mobiltelefon som det bara går att ringa med.

För vi är ju bara människor.