Mord i kubik

11 september

Hustrun och jag är suckers. Vi går på nästan allt och fastnar i de mest konstiga beteenden. Nu på sistone har vi fastnat i kriminalserier som vi kollar på avsnitt efter avsnitt. Ibland har vi en fullständig orgie i avsnitt där vi beskådar en eller två säsonger tills ögonen blöder och allt godis är uppätet.

Ja, jag vet att vi inte är ensamma om detta knepiga beteende. Men varför fastnar vi alla i serieträsket? Är vi lättlurade? Korkade? Det är faktiskt lite pinsamt att vi är så lättlurade när man analyserar seriernas uppbyggnader.

Nästan alla serier som börjar på ”Morden i ” har ungefär samma tre beståndsdelar:

1. En övergripande utmaning som spänner över hela säsongen. Oftast är det någon form av skurk som hjältarna inte kan ta fast men som finns i bakgrunden hela tiden oavsett om hen är inblandad eller inte så sprider hen sitt gift i varje avsnitt. I säsongsavslutningen får superskurken sitt rättmätiga straff. (Oftast)

2. En relationsutmaning som ibland men inte alltid spänner över en säsong. Den kan också räcka under hela serien men då måste det bli kontroverser, bråk, gräl, otrohet eller liknande som får oss som tittare att engagera sig.

3. Varje avsnitt har ett dödsfall eller flera som då ska utredas och strålkastarljuset ska i tur och ordning riktas mot olika personer under avsnittet. Först ska man tro att en viss person har gjort det, sedan en annan, och gärna en tredje innan förövaren tas fast. Oftast är det då den man minst anar. Varje ”Morden i xxx” har olika arketyper av förövare. I Helsingör är det alltid en person som är nära offret, gärna den ledsne pojkvännen, pappan eller någon annan som man absolut inte skulle kunna tro hade ihjäl offret. Dessutom händer ofta morden av misstag.
I ”Morden i Midsommer” är det oftast ekonomiskt betingade, uträknade mord som planeras noga i förväg, och absolut inte sker av en slump.

Sedan kan man undra hur många invånare som egentligen bor i dessa orter. I Sandhamn bor det exempelvis 110 bofasta men serien har körts i 9 säsonger och varje säsong tar de livet av 3-4 personer. Minst. Så 30% av Sandhamns befolkning har alltså rykt under nio år. Sverige har under samma nioårsperiod haft cirka 700 mord, varav alltså en stor del skett i Sandhamn.
Jag tror inte jag vill flytta dit.

I serien Morden i Midsommer har författarna tagit livet av 423 personer samt försökt ta livet av ytterligare 250 personer. Nu är Midsommer en uppdiktad ort, men spelas in i Oxfordshire där ungefär 80 av 300 småstäder förekommit i serien (motsvarande 180 000 invånare). Antal mord i England är cirka 700 per år. Den fiktiva Midsommer motsvarar befolkningsmässigt 3%, så det torde förekomma i snitt 21 mord i ”Midsommer” per år. Serien har förekommit sedan 2011, så antal mord borde då vara 13*21= 273 om det är relaterat till England som helhet.
Slutsatsen är att det är nästan dubbelt så hög risk att mördas i Midsommer jämfört med resten av England.
Checklista: Undvik semesterresor till landsbygden i England.

Men sånt där tänker inte vi på när vi bänkar oss framför en rulle. Fram med chipsen och godiset och sedan sitter vi med uppspärrade ögon och suger i oss våld, romantik och osannolika händelser. Fast Hustrun brukar somna precis i slutet av varje avsnitt, så jag får den otacksamma rollen att berätta vem mördaren var, varför hen var mördaren och hur de upptäckte att hen var den skyldige.

Fast det gör jag så gärna.