Hus eller lägenhet?

4 september

Vi har bott på landet i en gammal stuga från 1840 i 25 år. Det var verkligen nära naturen. På vintern var det minusgrader i trappan och längs med vissa delar av golvet så att barnen brukade åka skridskor inomhus i vardagsrummet. För att kunna röra sig var det raggsockor på och tjocka tröjor, även inomhus. Vattnet frös några gånger och det var inte roligt, speciellt inte när även toaletten frös. Då fick man göra sina behov utomhus eller på jobbet. Första vintern 1990/1991 hade vi endast utedass. På vintern gjorde man följaktligen sina behov snabbt för att inte frysa röven av sig – bokstavligt. Det var minus 30 några veckor det året. Att bajsa ute då var inte kul. Huvaligen.

Men på sommaren var det fantastiskt med våra utehöns som kom vaggande så fort de såg en. Höns är väldigt sällskaplig djur och äggen är så goda när de får käka gräs och naturliga råvaror.
Många verandor hade vi också till slut. Det är kul att spika trall!
Var det varmt satt man på baksidan i skugga och ville man ha sol satt man på framsidan. Bär i filen? Bara att gå ut och plocka på morgonen. Ja det finns mycket som är bra med att ha hus på landet. Förutom när det går sönder saker. Och det gjorde det. Ofta.

För knappt tio år tänkte vi att nu ska vi prova på att bo i staden i stället – i lägenhet. Det är en omställning. Som alltid finns det bra och dåliga saker: det är varmt i en lägenhet – ibland alldeles för varmt, hissen är upptagen för jämnan, man kan inte parkera sin bil varsomhelst och det är folk överallt.

Häromdagen höll jag på med min laser och skar ut mönster i trä i arbetsrummet. Det blir lite rök men jag har en fläkt och en ventilationsslang som jag hängt ut genom fönstret så det inte ska lukta så mycket i lägenheten. Vi bor ju på sjunde våningen så det kan väl inte störa någon. Så fel jag hade.

Det ringer på dörren, inte en gång utan flera. Så dunkar det.
”Hallå!” är det någon som ropar.
Jag sätter lasern på paus och öppnar. Utanför står ett medelålders par som jag aldrig träffat förut med blossande röda kinder, som om de sprungit, vilket de kanske har gjort.
”Det brinner!” säger kvinnan ivrigt och försöker kika bakom mig för att skåda eldslågor eller vad det nu kan vara.
Jag fattar ingeting.
”Va?” frågar jag.
”Vi bor ovanför er och det ryker brandrök ut ur ett av era fönster.” Hon pekar obestämt in i lägenheten.
Jag suckar invärtes. Vad ska jag säga? Det är ju bra att de säger till om de tror det brinner, men kan jag inte ens få meka med min laser för nyfikna grannar?
”Det är bara min laser”, säger jag. ”Den ryker lite grann. jag ska stänga av den. Men tusen tack för att ni sa till!”
Jag ser på henne att hon nästan blir besviken på att det inte brann för fullt. Hon kanske är en sådan som går igång på brandmän? Med röda jackor och yxor?
Jag tackar dem en gång till och så lomar de besvikna iväg.
Så jag kan inte köra något som ryker när jag bor i lägenhet. Tusan också.

Och så har vi ungarna som trycker på alla knapparna i hissen så det tar en evighet innan den kommer. Hissen som slutar fungera just när man handlat sju matkassor och som man får släpa uppför alla sju trapporna.

Men också den snabba responsen när saker går sönder. Oftast är det fixat redan nästa dag. Så det är ömsom vin ömsom vatten. Egentligen som allt här i livet. Det går upp och det går ner.

Idag slutade spisen att fungera. Den var stekhet (OBS skämt) men inte där den skulle vara utan på hela hällen. Samtidigt blinkade alla lamporna som på ett flipperspel (för er som inte vet vad ett flipperspel är så är det företaget Ballys gåva till mänskligheten där undertecknad var flippermästare i Järva 1975. Det ni).

Är det något jag lärt mig genom åren är att saker ibland behöver startas om för att funka igen. Det finns så mycket elektronik och underbetalda kinesiska programmerare som tar genvägar så förr eller senare skiter det sig. Så jag stängde raskt av strömmatningen, väntade en kvart,m på med strömmen igen och så fungerade allt magiskt igen.

Samma sak hände för övrigt med diskmaskinen för två veckor sedan.Ut med sladden, vänta tio minuter så funkar det.

Har funderat på om det skulle kunna fungera med omstart på hustrun när hon snöat in på något. Men hon har tyvärr ingen sladd att dra ut eller någon fjärrkontroll att stänga av med. Men att sova är ju nästan som att vara utan ström…
Jag kanske skulle kunna viska i hennes öra när hon sover, ni vet programmera om henne, så att hon med glädje följer med och kollar på senaste Porschen i bilaffären, njuter av att diskutera wobblers och fiskedrag eller varför inte längta efter senaste avsnittet av en fantasy rulle på Netflix?
Hmm. Hon ser faktiskt lite trött ut redan…