Ingenting

3 september

Ibland är sinnet alldeles tomt. Oavsett om man skriver en bok eller ska göra andra kreativa saker så kan det bli så att det helt enkelt inte kommer fram något. Som idag.

Jag har satt som mål att jag ska skriva något varje dag, reflektera över sakernas tillstånd, vad jag gjort eller inte eller något annat som kommer upp. Men så idag när jag skulle skriva var det alldeles tomt. Ingenting.
”Hallå var är du min kära skrivarmusa?”
Inget svar.
Min musa har tagit semester, gömt sig under kudden eller gått på strejk. Hon (för muserna är alla av kvinnligt kön) har annat för sig. Hon kanske är och shoppar i något alternativt universum? Åkt tillbaka till Olympien för att ha retreat med de andra muserna?
Vad vet jag vad musor gör när de är lediga?

Du känner säkert till situationen, du ska skapa något, lösa något men du vet helt enkelt inte hur du ska börja. Så är det idag. Huvet är tomt. Vacuum. Typ. Vad ska jag hitta att skriva om som är någorlunda intressant för någon annan att läsa om?
Jag kanske ska skriva om ”Ingenting”?

Min dag har varit som de flesta dagar brukar vara. Man går upp, käkar frukost, tar sig till jobbet, jobbar, åker hem, käkar, slänger ett öga på TVn och sedan är det natti natti.
Ingenting som är speciellt upphetsande att läsa om eller hur? Men ofta när man läser eller ser saker i sociala nätverk så gör de fantastiska saker, hoppar fallskärm, hittar guldtackor, gifter sig på en toalett 3000 meter upp i luften, gör fantastiska middagar, bakar tårtor i form av gigantiska könsorgan, med mera.
Det man glömmer är att för varje fantastiskt läcker film, story eller berättelse så är det tjugo tråkiga vardagar när det inte händer någonting.
Alltså ingenting.
Det är just därför som det är viktigt för var och en av oss att inse att det är höjdpunkterna vi ser och läser om, andra människor har i princip lika tråkiga liv som vi själva. Vardagen kryper sig alltid på och det är rätt skönt.
För det mesta.

Ingenting är faktiskt det vanligaste i universum. Det finns mera av ”ingenting” än ”någonting” helt enkelt. Det finns en rätt gullig berättelse om ingenting som jag tänkte dra för dig kära läsare. Den belyser också väl hur vi människor fungerar:

En lärare i naturvetenskap sträcker upp handen för att äska tystnad och så tar han fram ett stort vitt papper samt en penna samt ritar en punkt mitt på papperet. Han lyfter upp papperet så att alla kan se.

”Kan ni beskriva vad detta är?” frågar han.
”Ett sandkorn på en strand”, säger en.
”Jorden i universum”, säger en annan.
”En ensam cell i en saltlösning”, säger den tredje.
Och så fortsätter det när alla studenterna försöker beskriva vad de ser. Han äskar tystnad igen.
”Ni har alla beskrivit den lilla punkten”, säger han. ”men 99.9999% av papperet består av vitt, av ingenting. Varför fokuserar ni på det lilla istället för det väsentliga?”

Vi människor är nog mycket sådana; Vi fokuserar på avvikelserna istället för helheten. Vi funderar på småsaker istället för den större kontexten. Det var säkert bra i djungeln när avvikelser betydde att lejonet eller ormen skulle attackera. Men idag är inte det behovet lika stort.
Ofta är helheten betydligt bättre än de irriterande småsakerna. Tänk på vad som fungerar bra istället för vad som är trasigt. Njut av det du kan göra istället för vad du inte kan.

Jag tror man kan bli lyckligare genom att tänka på ingenting och allting. För de hänger samman.