Tomten är på rymmen!

30 augusti

Jag har nämnt tidigare att Hustrun är galen i mig, kyrkogårdar och stadståg. Jag har dock inte nämnt en av de största galenskaperna, en besatthet som jag tänkte återkomma till runt den 24 december. Nämligen Julen.

Hustrun är tokig i allt som rör detta vinterfenomen: kulor i granen kan hon gå i spinn över, frostade plastgranar dreglas över, små stjärnor i papier mache är såå underbara, änglaspel låter fantastiskt, tåg som spelar vedervärdig musik och som kör runt granen är supergulliga.
Ja du förstår.

Sedan har vi såklart jultomtar i alla de storlekar och utseenden, stiliserade paket och belysning i form av istappar, morötter eller små och stora lampor som alltid ska införskaffas inför jul oavsett om föregående års belysning fungerar eller inte.

Nåväl idag var vi på väg på en fisketur till Julita och hade precis packat klart bilen då jag tog en sista runda till soprummet för att slänga sopor. Innanför dörren verkade det sitta ett litet barn så jag studsade till av förvåning. Men det var inget litet barn. Tomten hade flyttat in i soprummet och satt ensam och övergiven längs med ena väggen och stirrade blint in i väggen med sina glasögon på sne´.
Han verkade dock inte vara så nedgången som han ibland blir efter all julklappstillverkning.

Jag måste erkänna att jag ett eller flera ögonblick allvarligt övervägde att knipa käft och låta honom åka till förbränningsugnarna men så veknade jag. Och vem vet, jag kanske får några bonuspoäng hos hustrun som jag kan lösa in längre fram.

”Älskling?” sa jag.
Hustrun kikade ut från husbilen.
”Vad är det?” frågade hon.
Jag tog tag i tomten och låt hans huvud kika fram runt soprumsdörren. Hustruns haka föll ned och landade med ett plask på marken.
”Va …” lyckades hon klämma fast medan ögonen började lysa med ett olycksbådande sken.
”Det är en tomte”, förklarade jag enfaldigt.
Men det var ingen liten ordinär tomte, den här var dryga metern lång med päls, hornbågade glasögon samt en julklappspåse på ryggen. Hustruns ögonsken påminde nu mera om en strålkastare som riktades in mot tomten. Jag drog fram honom från väggen och höll upp honom till beskådan.
Hustrun log ett galet leende.
”Vi tar honom”, sa hon.

Det var extremt pinsamt att släpa upp tomten till lägenheten så jag lät Hustrun som inte vet vad skam är släpa honom i vagnen. Så nu har vi tjuvstartat julen några månader i förväg. Hur ska detta gå?

Efter jultomtefadäsen styrde jag fronten på husbilen mot Julita, ett namn som låter än mer olycksbådande nu efter dagens upptäckt. (Fast namnet Julita kommer egentligen efter det fornnordiska ordet Jolittha som är uppbyggt av oden iior/iur som betyder häst samt löt som betyder betesmark)

På väg dit beskådade vi ett olycksbådande omen på motorvägen: En Norsk likbil med registreringsskylten ”spooky”. Jag vet inte vad detta innebär men gjorde för säkerhets skull korstecknet några extra gånger samt välsignade min sportdryck.

Så står vi vid stranden till Hjälmaren och har redan doppat flöten och drag i Hjälmarens klara vatten utan resultat. Men vi har också fått låna en roddbåt så i morgon ska vi ro drag och njuta av de sista varma dagarna på hösten innan det blir för kallt.

Vi avslutar dagen med räkor, Chablis samt belgiskt öl.
Bättre kan man inte ha det.