14 augusti
Ibland är jag helt dum i huvudet. Men man får vara tacksam för att det inte händer hela tiden. Hoppas jag. Fast jag kanske är så korkad att jag inte ens märker det. I så fall är det illa.
Vi hade parkerat husbilen på husbilsparkeringen borta vid Fullerö, lastat lillbilen med det vi skulle ta hem samt tagit ett tårdrypande avsked av husbilen.
(Vi ska åka ut med husbilen till helgen igen men ändå …)
Igår morse skulle jag då cykla iväg till jobbet för första gången. Då upptäckte jag det. Cykelhjälmarna och pakethållaren ligger kvar i husbilen. Men jag cyklar iväg ändå och hoppas jag ska undvika att ramla omkull. På kvällen efter jobbet (och med värkande lårmuskler) åker jag iväg för att hämta grejerna ur husbilen. Väl framme fumlar jag i fickorna efter nycklarna och inser att jag glömt kvar dem hemma. Så det är bara att åka hem, hämta nycklarna, åka ut hämta grejerna och åka hem igen. En dubbel resa. Helt i onödan.
I bilen på väg hem inser jag att det inte är första gången jag klantat bort mig fast den gången var det faktiskt än värre. Julafton 1993 firade vi julafton hos min svärmor i Almunge och hade lastat bilen full med barn. Väl framme i Almunge efter en halvtimmes körning, ser Reancy på mig:
”Var är julklapparna?” frågar hon.
Jag kikade in i bilen. Det var tomt.
”Skit. Vi har glömt dem!”
Vi hade gjort iordning kanske trettio julklappar och de låg uppenbarligen alla kvar hemma. Tiden var knapp. Kalle Anka började om en knapp timme och vad är en julafton utan julklappar och än värre – utan Kalle? Blott intet!
”Jag åker och hämtar dem”, sa jag andlöst, kastade mig in i bilen och gasade på rejält för att komma hem. Väl hemma gick jag upp till ytterdörren och fumlade efter nycklarna i fickan. Utan resultat.
Reancy har dem på sin nyckelknippa! I Almunge!
”Skiit!”
Jag dunkade meningslöst på dörren med knytnäven men den vägrade öppna sig. Sprang ned till bilen och gasade tillbaka till Almunge.
”Nycklarna!”
Hämtade nycklarna och gasade tillbaka till lägenheten, packade julklapparna och åter till Almunge.
Julen var räddad!
Så det är inte första gången jag varit totalt korkad.
Så i morse trampade jag så iväg med hjälm, pakethållare och cykelväska. Snygg som sjutton!
I princip hela våren och sommaren har jag haft rejält ont i ryggen med smärtspikar ned i foten. Troligtvis har jag fått ett diskbråck igen. Nummer tre i ordningen. Före sommaren kontaktade jag en fysioterapeut och fick ett program med övningar som jag gjort under några månader. Med försumbart resultat tyvärr. I förrgår hade jag ett snack med henne igen och vi kom överens om att nästa steg var röntgen och ett program med lite tyngre övningar. Det vore väldigt skönt om jag kunde slippa smärtan men jag har ingen större lust att operera mig. Betydligt bättre vore att träna upp musklerna så att de stagar upp ryggen. Redan idag fick jag kallelse till röntgen vilket är otroligt snabbt marscherat.
Jag hoppas undersökningen ska hjälpa till att ta fram ett bra träningsprogram. Håll tummarna.
Läsa mera? Kolla in min webshop!
Upptäck mer från Christer Rindebratt
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.