Kategorier
Okategoriserade

Räddaren i nöden & sexualupplysning?

13 augusti

Är du en av dem som har ångest en vecka innan du ska tillbaka till jobbet? Som läser igenom alla mejl som kommit in under semestern fem dagar innan du ska börja? Som lägger fram jobbkläderna fyra dagar innan och har svårt att välja? Ska det vara T-shirt, skjorta eller kanske till och med kostym?
Som går med fjärilar i magen och blir stressad tre dagar innan du ska börja jobba?

När man tänker efter är det rätt korkat att ägna slutet av semestern åt att förbereda sig för jobbet. Speciellt som det ibland tar en vecka att varva ned i början av semestern. Då knaprar ju jobbet in på semestern och man får inte sina fem veckor utan bara tre veckors semester.

Jag förstår att många har problem med detta och har väl egentligen inget bra tips mera än att tänka efter och inse att du är anställd för att utföra en uppgift. För utförandet erhåller du monetär ersättning. Men du får ingen ersättning för förberedelser under semestern. Så försök njuta även under sista veckan!

Som chef har jag haft väldigt svårt att inte falla i fällan och förbereda uppstarten i god tid före återgången till arbetet. Idiotiskt eller hur? Nu på gamla dagar har jag dock vägrat att förbereda mig och semestrar istället in till sista minuten med flaggan i topp.

När jag väl dyker upp på jobbet så börjar hjärnan genast smälta av överhettning. Det dyker upp så mycket man förträngt/glömt under semestern. Projekt, gamla mejl, löften utlovade leveranser, möten samt mycket mera. Och allt detta ska nu in i huvet, sorteras, katalogiseras, prioriteras och hanteras. Av överlastningen får hjärnan överhettning och man blir både skelögd och stirrig på samma gång. Det är då räddaren i nöden träder in: Fikapausen!

”Dags för kaffe?” säger man och stirrar galet på sina kollegor med vidöppna ögon som om man just inhalerat en rejäl dos kokain eller något annat uppåttjack.
”Ehh, javisst”, svarar de och backar några steg. ”Gå du så kommer vi efter.”
Vilket de såklart inte gör.

Finessen med kaffe är att det kan man ta flera gånger under dagen utan att någon ifrågasätter det. Vid kaffemaskinen väljer man den starkaste blandningen och tar sedan med sig koppen i en avskild del av fikarummet där man kan stirra in i väggen tills hjärnan lugnat ned sig.
Rinse and repeat vid behov.

Jag såg att Max (före detta HBO) nu har börjat streama Naked Attraction. Som bloggare måste jag ju ta ansvar för vad som sänds på olika kanaler och ägnade därför en hel halvtimme åt att kolla på programmet. Som jag förstår det gick programmet ut på att programledaren och en inbjuden huvudperson tillsammans glor på fem personers underliv och diskuterar snopputseende eller snippformer. Är den rakad? Hänger den snett? Söt? Gullig? Talar den med dig? Rycker det inte lite i den? Är den tatuerad?

Sedan ska liknande diskussion föras om brösten och slutligen om personens röst. Varvat med detta visas små instruktionsfilmer om snoppstorlekar, samt annan information som RFSU en gång i tiden kämpade hårt för att sprida information om.
Är det här kanske dagens sexualupplysning, maskerat som ett datingprogram? Och hur kan någon välja en partner baserat på könsorganets form och utseende? Det borde kännas jävligt förminskande att reduceras till en snopp eller snippa.

Programmet är nedvärderande, bitvis underhållande men i längden rätt tråkigt. Om man ska se på serier finns det betydligt bättre på Max eller de andra streamingtjänsterna.

Vill du läsa mera? Kolla in min webshop!


Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Ett svar på ”Räddaren i nöden & sexualupplysning?”

Man får väl jobbångest också av att det blir tider att passa. Upp tidigt och iväg. Kanske inte själva jobbet som sådant.
Snopp- o snipp programmet blev man ju fast vid för man blev nyfiken hur dom såg ut upptill. Annars var det töntigt. Kul ändå med lite fakta emellan. Om det nu var fakta. Tex rödhpriga ser yngre ut än övriga. Minst 2 år. Skumt. Kommer nog inte att se fler avsnitt.

Stängt för kommentering.

Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa